Av gästskribent Dan Ahlmark, denna text är tidigare publicerad på Frihetsportalen 2020-01-12
Jag har i en artikel diskuterat de krafter, som driver människor med kulturmarxistiska ideal. Det gällde främst tre: två negativa (rädsla och skuld), och en positiv (godhet), medan den fjärde faktorn (hoppet) nog har mindre betydelse (1). Känslan av skuld dominerar för dessa individer säkerligen över rädslan, medan strävan efter godhet vanställs av att (a) drivkraften att vara ”god” ofta är ytlighet och brist på självständigt tänkande, och (b) att godhetens innehåll (baserad på vänsterns ideologi) i praktiken ofta leder till ondska. Men vilka krafter driver då vanligen libertarianer?
Skuld?
Ja, libertarianer drivs inte av någon som helst skuld kopplad till samhället, för de känner ingen sådan.Samhället har blivit som det är beroende på, att de styrande inte haft någon respekt för individens rättigheter. Och individer bär heller inget ansvar för vad tidigare generationer gjort. Beträffande utsikten att skapa ett bättre och friare samhälle idag reagerar dagens svensk som sovjetmänniskorna på sjuttiotalet. Dessa kunde inte föreställa sig ett system, som inte mycket liknade det existerande. Att grundligt reformera det realsocialistiska samhället såg man därför inte som överhuvudtaget möjligt, trots att man var kritisk till mycket. Den bristande föreställningsförmågan – delvis indoktrinerad – lamslog dem. Och samma förhållande gäller dagens svenskar.
Egenmakt
Det starkaste skälet till att en person systematiskt väljer ett individualistiskt synsätt är sannolikt personens känsla av att vara unik som människa och med behov av självständighet för att kunna bestämma över sitt eget liv. Individen känner rätten till det egna livet. Sådana människor vill inte att någon beslutar för dem, eller i deras namn. Det är nog huvudskälet till att bli libertarian.
Engagemang
När dessa personer idag förstår vad som nu står på spel i dagens samhälle – att i framtiden leva i en stat dominerad av kulturmarxism eller motbjudande religion alternativt bli en tysk-fransk provins i en federal Europastat – vill de agera. De önskar ju leva i ett verkligt fritt samhälle grundat på förnuft och individuella rättigheter och ta ansvaret för sitt eget (och familjens) liv och framtid, och dagens utveckling är ett direkt hot mot dem. Så de känner en plikt,ett personligt ansvar att (A) avstyra den katastrofen, och att (B) bidra till att bygga det samhälle, som är möjligt men i historien alltid hindrats av auktoritära eller socialistiska krafter. (A) leder naturligtvis till en rädsla att ett frånstötande och förhatligt kollektivistiskt samhälle blir permanent. Men rädslan är nog mindre än hoppet (B) att kunna medverka till att skapa ett verkligt gott och fritt samhälle. Hur övergången kan ske från dagens StatsVälfärdsStat till ett sådant samhälle – den Civila VälfärdsStaten – beskrevs i min bok om just den transformationen.
Förändring
Hur samhället kan och bör förändras är ett ämne utan gräns; här behandlar jag bara några aspekter om i n d i v i d e n s utveckling utifrån ett libertarianskt perspektiv. Och då är strävan mot ”godhet” naturligtvis grundläggande. Frågan är bara vad godhet är, och hur den realiseras. Låt oss utgå från en person, som genomfört ett tänkande liknande det, som beskrevs i en tidigare artikel (2). Denne har då tagit ett fullt ansvar för sitt sinne och har verkligen format sina egna värderingar. Hon har också så långt som möjligt tagit ansvaret för sitt eget materiella liv, medan samhället tyvärr alldeles för mycket har bestämt vilket ansvar hon ska ta för andra.
Beroende på det handlandet vet personen vem hon i grunden egentligen är, och är också rätt klar på vilken meningen med livet är (för henne). Ifall denna klarhet kombineras med tillräckligt krävande och givande livsmål, som också fullföljs med kraft, finns skäl att tro att den individen finner sig ha ett liv värt att dö för (om hotat). Det är ju format utifrån hennes personlighet och baserat på tillräcklig kunskap om sig själv, de egna värderingarna, behoven och livsmålen. Hindren utgörs bara av verkligheten – och de spärrar som samhället etablerat.
Livsideal
Ett meningsfullt livsideal bör utgå från ” tillämpning av människans viktigaste egenskap…som särskiljer henne från alla andra biologiska varelser: nämligen hennes förnuft”(3). Det innefattar det självständiga beslutsfattande och ansvarstagande, som beskrivits tidigare. Att genomföra detta och dessutom ambitiöst arbeta för att närma sig sina mål, valda utifrån personlighetens krav och de egna värderingarna, är viktiga delar i att bli en god människa. Man utnyttjar då på många vis just det unika förnuft och de egenskaper man fått. Innehållet i en relevant uppfattning av godhet har nämligen i sig inget att göra med att vara hjälpsam och snäll mot andra. Den viktiga betydelsen av att vara en god människa betyder en person, som konsekvent försöker utnyttja sin potential, eftersom denne då på ett maximalt och helt unikt vis – ej möjligt att kopiera av någon annan – bidrar till sin egen och samhällets utveckling. Det är till mest nytta för alla andra. De som utan större energi och kraft utför tjänster för andra och därför anses som goda människor kan inte på något sätt mäta sig med de bidragen till mänskligheten.
Entreprenören
En entreprenör skaffar kanske arbete åt hundratals, kanske tusentals personer i en region. Han smutskastas för att en effekt av hans framgång är, att han tjänar pengar på detta. Den helt väsentliga effekten observeras dock inte, nämligen att han ger en mängd människor möjlighet att bygga ett gott liv. Men det är den väsentligaste välfärdsinsatsen överhuvudtaget i ett samhälle, vilken sedan ger underlag för allt annat. Företagare och personer, som skapar utveckling bland annat sysselsättning, är den främsta kraften för välfärd i samhället.
Det yttersta idealet kan sägas vara att bli den perfekta människan, nämligen den, som i sina handlingar lever allt närmare sina värderingar och sin potential och har gett allt för att uttrycka dem och realisera sina ambitiöst valda livsmål (4). Hon har tagit ett fullt ansvar för sig själv och de hon ansvarar för, lever livet fullt ut och utnyttjar i alla viktiga avseenden sin potential maximalt. Den personen har nått långt på den Perfektionens Väg, som är det relevanta målet för en människa.
Ljuset och skäppan
Det har inget att göra med hur intelligent eller duktig man är. En mindre intelligent och duglig person, som respekterar individer och utnyttjar sitt förnuft, sina egenskaper och potential maximalt, kan nå längre på den vägen än någon annan, som är framgångsrik enligt konventionella mått. Det är som bibelns berättelse om den fattiga änkan och hennes skärv (två kopparmynt): hon gav allt hon hade och därför mera än någon annan. Låt oss kalla godhet i konventionell mening för hjälpsamhet, snällhet eller dylikt. Den är inte oviktig, men mycket mindre betydelsefull än det fulla utnyttjandet av människans rationella natur inom ramen av individuella rättigheter – och de samlade effekterna av detta.
(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/manskliga-drivkrafter-som-vanstern-utnyttjar/
(2) https://fridebatt.se/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-2-nagra-huvudpunkter/
(3) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s. 176.
(4) Ahlmark D (2017), a.a., s. 177ff.
(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/manskliga-drivkrafter-som-vanstern-utnyttjar/
(3) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, s. 176.
(4) Ahlmark D (2017), a.a., s. 177ff.
(4) Ahlmark D (2017), a.a., s. 177ff.
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten
