Varför välja libertarianism som livssyn 6 – Ansvar och handlande


Varför välja libertarianism som livssyn 6 – Ansvar och handlande 1

Av gästskribent Dan Ahlmark, denna text är tidigare publicerad på Frihetsportalen 2020-02-20

Mänskliga rättigheter sägs ibland inkludera nytillkomna ”rättigheter”, som innebär, att vissa personer tvingas stödja andra för något ändamål (främst genom beskattning). Några dylika förmåner av äldre slag har nämnts tidigare: skolan och den moderniserade versionen av det urgamla svenska kravet att samhället stöder fattiga, som inte kan ta ansvar för sig själva – ett krav nog få människor opponerar sig emot. Men med undantag för ett ringa antal områden bör rättigheter formuleras negativt, vilket innebär att det offentliga, som oftast är hotet mot individen, inte kan ta ifrån individen en viss rätt (exempelvis yttrandefrihet eller näringsfrihet). Jag använder därför ordet individuella rättigheter som benämning på rättigheter värda att respektera. Dessa individuella rättigheter ska vara grunden för samhällets legala ramar, inom vilka allt handlande sker, och det goda livet kan förverkligas.

Låt mig sammanfatta några viktiga aspekter av tidigare delar. En utgångspunkt för individualism är rätten till det egna livet, vilket då också är basen för libertarianismen. Denna rätt skapar också ett ansvar hos individen. Man har ett fullt ansvar för sitt sinne och att verkligen ha format sina egna värderingar. Man måste också ta ansvaret för sitt eget materiella liv inklusive familjens. Dessa två aspekter är grundläggande. Sedan måste man också besluta vilket ansvar man ska ta för andra, vilket bildar en hierarki. Ett libertarianskt samhälle skulle innebära, att individen på ett antal andra områden får tillbaka rätten att själv besluta där. Genom en lugn reformpolitik och tid för marknadsaktörer att utforma de bästa tjänstealternativen, kan medborgarna ta det ansvaret, så att den övergången kan ske harmoniskt.
Tillsammans med kraven på kunskap om världen, människan, samhället och djup kunskap om den egna personen och moralen har libertarianen troligen då också en god förståelse för (a) vem hon i grunden egentligen är och (b) meningen med livet (för henne). Beträffande alla aspekter ökar naturligtvis kunskapen, detaljeringsnivån och säkerheten i svaren successivt under livet, men särskilt gällande (a-b). De frågorna kan till en del bara besvaras av livet självt.

Grundläggande för libertarianens moral är alltså respekten för individuella rättigheter och en strävan att uppfylla sitt mänskliga ansvar (exempelvis sinne, materiellt liv och i framtiden gällande områden där utgiftsfrihet ska råda) samt att i övrigt förverkliga de egna värderingarna och målen. Det möjliggör att man eventuellt kan bli en god människa (1): ”Man utnyttjar…på många vis just det unika förnuft och de egenskaper man fått” och ” konsekvent försöker utnyttja sin potential, eftersom.. (människan)..då på ett maximalt och helt unikt vis – ej möjligt att kopiera av någon annan – bidrar till sin egen och samhällets utveckling”.

Individens ansvar för andra är på visst sätt mycket större än den moderne medborgarens, eftersom man ska själv välja de ändamål man vill understödja. Den frivilligt uttryckta respekten för människan i sig får då ett obegränsat spelrum och smutsas inte ner av ett kollektivt tvång. Kärnan är frivillighet, och därför föreslås till exempel att statlig u-hjälp avslutas (2). I ett libertarianskt samhälle skulle snart organisationer/företag växa fram även på detta område, som erbjuder praktisk hjälp, och vilka möjliggör att all hjälp kommer till dem, som individen v i l l stödja.

Och västländernas prestationer att bygga det moderna samhället i alla dess aspekter är dessutom så genomgripande och enorma, att ingen monetär u-hjälp även under sekler kan motsvara u-ländernas utnyttjande av dessa prestationer. Att fritt kunna använda all denna kunskap på alla områden och dessutom fritt kunna köpa alla dessa produkter, som möjliggör utveckling snabbare än några västländer kunnat erfara, är en sådan gåva till utvecklingsländerna att inget kan jämföras med den. Väst har inga skäl i övrigt att annat än helt frivilligt på individbasis ge bidrag till u-länderna. Men den hjälpen kan bli ansenlig.

Det vore dock olyckligt, om utvecklingsländerna på hälso- och det sociala området börjar imitera europeiska välfärdsstater, särskilt som Sverige ibland ses som föregångsland. De ovannämnda nya systemen på områden, där individen fått tillbaka beslutsrätten, blir förhoppningsvis av den kvaliteten, att de innebär en ny samhällsmodell, som faktiskt förtjänar att vara en modell för andra nationer.

Denna syn på värderingar och godhet har ingen förbindelse med den nuvarande svenska statsvälfärdsstatens värderingar gällande exempelvis framtvingad jämlikhet, kollektivistisk uppfattning om solidaritet, den nya definitionen av allas lika värde (3) och det allmännas prioritet över individen. Dessa värderingar är så tarvliga och torftiga, att de bara bör förkastas. De är inte värda att en enda människa lyfter en hand för att förverkliga dem. Även många politiker och kulturmarxister hävdar (vad jag kallar) soptunneteorin för kärlek: att man ska älska alla, oberoende om de är värda detta eller ej (4), vilket är ett tecken på tankemässigt förfall. Värderingar av denna primitiva kvalitet framförs ofta men har ingen plats i policies för ett anständigt samhälle. Mellan frihetligt sinnade människor och dagens kulturmarxister finns idag ett sådan åsiktsmässig avgrund, att inget kan överbrygga den. Men man kan nog förvänta, att många vanliga människor så småningom beroende på samhällsutvecklingen och socialismens och socialliberalismens uppenbara svagheter kommer att övergå till en libertariansk syn.

HANDLANDET
En intressant källa för modernt individualistiskt tänkande – och därför även för libertarianismen – är den objektivistiska filosofin. Den kopplar nära samman människors förnuft och värderingar till deras handlande. Produktivt arbete, som verkligen realiserar individens betydelsefulla värderingar och mål, ges där en moralisk betydelse som i få andra filosofier. Det praktiska och framgångsrika handlandet drivet av värderingar och ambition får där ett erkännande, som sällan ges i vår kultur. Individers mål eller avsikter men som inte leder till handling är föga värda. Och en speciell avsikt, som hävdas vara god, duger inte alls som ursäkt för misslyckanden, som drabbar andra. Det gäller även gällande kollektivt handlande, där politikers misslyckanden ofta ursäktas och glöms bort, eftersom ”de menade väl”.

I bestämningen av en god människa ingår i libertarianismen därför också ett krav att utifrån den tankemässiga basen grundad på förnuft och individualism aktivt skydda och energiskt arbeta för sina värderingar och mål. Så man får absolut inte underskatta kravet på egen aktivitet, som libertarianismen ställer på individen. Att ignorera ansvaret för sig själv i dess olika dimensioner; bristande ansträngningar beroende på slapphet eller lättja; att dra sig för att höja sitt medvetande och verkligen analysera något av vikt eller undvika att agera på basis av viktiga värderingar; feghet och ovilja att ta naturliga risker – allt underkänns som beteende. Numera ses moral ofta som bara gällande frågor om sex. Men moralen är egentligen något annat. Den är av helt grundläggande betydelse för individen och består av ”principerna och beslutsreglerna baserade på våra egna fundamentala värderingar, som bör vägleda oss avseende alla viktiga frågor…” Den kräver, att man tänker – och sedan agerar.

Ett viktigt område är naturligtvis individens yrkesarbete. Engagemang, ihärdighet, energisk problemlösning och kreativitet skapar så småningom stor duglighet där, vilket är en bra grund. Men sedan krävs, att individens mål där – liksom på andra områden – har en höjd minst i relation till den egna potentialen, för utan ambitiösa syften sker sällan märkliga prestationer. Om de senare observeras av särskilt många spelar ingen roll, för applåder är ingen viktig del i det hela. Men respekten för gärningar beror mycket på individens förutsättningar och potential: den mindre begåvade, den utan märkbar fallenhet kan lika väl utföra bedrifter, som relativt förmågan är värda den allra högsta beundran.

Om en växande andel av medborgarna tillämpar synen på godhet ovan, kan man förvänta sig en snabbare samhällsutveckling, som förutom den väsentligt mycket högre tillfredsställelsen hos de flesta individer väl möjliggör täckande av gemensamma behov.

(1)https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-3-3-hur-bor-man-utvecklas/
(2) https://www.nyatider.nu/varfor-den-svenska-u-hjalpen-bor-elimineras/
(3) https://nyadagbladet.se/kronikor/mantrat-allas-lika-varde-ett-ingrepp-pa-manniskors-rattigheter/
(4) VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civil
VälfärdsStaten (2017), s. 42.

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav förra året ut boken ”VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.