VEM ÄR EN GOD MÄNNISKA?


VEM ÄR EN GOD MÄNNISKA? 1

Denna text är tidigare publicerad på Frihetsportalen 2020-04-27.

Angreppet på den västerländska civilisationen genom postmodernismen och dess samhälleliga uttryck: kulturmarxismen, är oerhört brett, konstant och fullkomligt hänsynslöst. Jag ska här bara behandla några etiska aspekter av den åskådningen – liksom något om traditionell moraluppfattning i Sverige – och jämföra med en libertariansk syn. I en tidigare artikel (1) har jag diskuterat vänsterns viktigaste drivkrafter för mänskligt beteende: hopp, rädsla, godhet och skuld, där de två sista just gäller godhet.

Mycket av godhet för en kulturmarxist är knutet till att denne tror på ett antal utsagor och sedan kanske uttrycker något, som visar och understödjer den tron. Ett annat sätt att vara en god människa är att vara ett offer – man är en medlem i någon identitetspolitisk offergrupp. Som en sådan individ är man god, eftersom man just är ett offer, medan den/de som förtrycker en är den/de onda. För beslutsfattare exempelvis politiker är avsikten att göra gott för någon grundläggande för att anses god – att anknytande politik sedan verkligen realiserar detta syns mindre viktigt.

Så kriteriet att vara en god människa är alltså förbluffande torftigt! Det kräver inte mera än att vara någon, som definierats tillhöra en offergrupp, eller att man tror på vissa utsagor, vars tillämpningar man kanske ibland yttrar sig om eller har rätt avsikt. Man bara existerar, anger ett mål, tror på något eller pratar om det – och vips! är man uppfylld av godhet!
Vad är det då man ska tro på ? Jo, man ” ska självfallet tro på Allas Lika Värde (i den kulturmarxistiska versionen (2)), det mångkulturella samhället och massinvandring. Man ska vara feminist, stödja alla sexuella minoriteter, anse alla raser bättre än den vita, skydda alla religioner utom kristendomen, hylla globalism och så vidare” (1). Man ska stödja identitetspolitik i alla andra avseenden inklusive rangordningen mellan olika offergrupper. Beträffande rangordningen kan man lätt gå fel, vilket bestraffas. Olika värdegrunder kan naturligtvis betona områden lite olika, men många av de ovannämnda aspekterna finns vanligen med i kulturmarxistiskt påverkade värdegrunder.

Men beteendet att på grund av enkla definitioner och utan hänsyn till de berörda individernas (de påstådda förtryckarnas) egenskaper och handlingar avseende det område, som är relevant, förtala och fördöma dem visar på en skriande brist på rättvisa och moral. Genom att på det viset tillämpa eller gilla offer-förtryckarmodellen på ett eller flera områden visar kulturmarxister och deras anhängare bara sin bristande anständighet och förakt för etik. Medan några av dem kanske är amoraliska, torde nog de flesta rätt och slätt vara omoraliska. Att sådana personer sedan avger omdömen om godhet eller liknande är ett hån.

Men det är inte strävan efter ”godhet”, som främst bestämmer den kulturmarxistiska människans beteende. Godhet kräver ju knappast heller något av personen gällande aktivitet, som ger resultat, eftersom denna ideologi har den billigaste och ynkligaste bestämningen av godhet av alla moralläror. Kraftfullare i den ideologin är nog rädslan – exempelvis att tycka fel, vilket för en riktig människa är en löjeväckande rädsla – men allra kraftfullast är skulden. Ingen annan metod kan jämföras med den. Precis som religioner förr i tiden – och fortfarande i islam – ska de skyldiga känna skulden som ett tryck, ett stenblock vilande på ryggen, och de goda som ett hot, vilket avhåller en att lämna Den Rätta Vägen.

LIBERTARIANEN
Orsaken till att en person väljer en individualistisk livssyn är sannolikt dennes känsla av att vara unik som människa och med behov av självständighet för att kunna bestämma över sitt eget liv. Individen inser rätten till det egna livet. Denna rätt leder till libertarianismens krav på individuella rättigheter, som idag till en del kan återfinnas bland proklamerade mänskliga rättigheter. Tyvärr ingår numera bland de sistnämnda dock också ”rättigheter”, som omedelbart kränker andra.

För att kunna vara självständig krävs, att individen på basis av sin kunskap själv anstränger sig och formar sin livssyn/världsåskådning inklusive sina värderingar: grunden för moralen. Det sker med hjälp av förnuftet och logik och med beaktande av den empiriska kunskap, som finns gällande olika områden. Kulturmarxisten tror däremot inte på förnuftet och sättet att hantera och nå kunskap, utan dennes kunskapsteori baseras på subjektivism, extrem värderelativism och känslor. Libertarianens tro på rationalism och möjligheten att nå objektiv kunskap leder då till en helt annan syn på människan och samhället än kulturmarxistens. Dessutom gör rationalismen, kunskapen och livserfarenheten att i alla fall den förre så småningom kan besvara livets stora frågor såsom ”Vem är jag som människa – egentligen?” och ”Vilken är meningen med livet – för mig?”

Förutom ansvaret för sitt andliga liv bär individen ansvaret för sitt fysiska liksom för dem han påtagit sig ansvaret för. Sedan bör han ta ställning till vilken hjälp han vill ge andra människor. Libertarianer känner vanligtvis ingen som helst skuld kopplad till samhället, för det har ju främst formats av motståndarna. Till skillnad från kulturmarxisten drivs han dock starkt av hopp, medan rädsla för andra eller livet nog är svag hos de flesta libertarianer. Men önskan att vara god är självfallet ett drivande motiv. Men det är idag oklart, vad godhet egentligen är, och hur den nås.

I ett annat sammanhang skrev jag (3): ”Ett meningsfullt livsideal bör utgå från ” tillämpning av människans viktigaste egenskap…som särskiljer henne från alla andra biologiska varelser: nämligen hennes förnuft” ”. Tänkandet leder till krav på andlig utveckling, på livsföringen samt att uppfylla livets materiella anspråk. Att sedan genomföra individens ambitiösa mål och planer inspirerade av dennes värderingar och formade av förnuftet och egna beslut kräver att man maximalt utnyttjar sin kraft och sina egenskaper. Detta är grundkomponenterna i att egentligen bli en god människa.

Den traditionella synen på godhet är, att man hjälper och utför gärningar för andra. Det kan kallas hjälpsamhet, välvilja etcetera, men det verkliga stödet åt andra är, att man maximalt utnyttjar sina egenskaper – däribland kreativiteten – varvid många når aktningsvärda – och några unika – arbetsresultat. Dessa prestationer är vad som är till mest nytta för andra i samhället, eftersom det medför, att utvecklingen drivs på snabbast och att utveckling och mest resurser skapas (4). Inga religiösa eller socialt intresserade människor inriktade på ”att hjälpa andra” ger ett större bidrag åt andra än detta. Och i ett modernt libertarianskt samhälle kan många så kallade fördelningsfrågor lösas på frivillig väg (5). I Sverige stoppades tidigt sådana initiativ tvärt genom socialdemokratins extrema skattebelastning av medborgarna och dess strävan – av politiska skäl – till offentliga monopol avseende all hjälp åt människor.

De prestationer, som energiska, uthålliga och kreativa människor – däribland entreprenörer (3) – sammantaget utför leder till oerhört mycket större bidrag till mänskligheten och mänsklig välfärd än vad politiker, religiösa och konventionellt goda människor tillsammans presterar. Så den person, som respekterar andras rätt och förverkligar sina värderingar/sin moral samt mål och lever nära gränsen av sin intellektuella och arbetsmässiga kapacitet är just en av de ”goda människorna”.

Den bestämningen har inget samband med personens nivå av intelligens eller duglighet. En mindre intelligent och kompetent person, som beaktar människans ansvar, använder sitt förnuft för att nå sina mål baserade på sin moral och ambition och verkligen pressar potentialen hos sina egenskaper, kan naturligtvis vara mera aktningsvärd än en person, som konventionellt sett haft mycket större framgång.

(1) https://nyadagbladet.se/kronikor/manskliga-drivkrafter-som-vanstern-utnyttjar/
(2) https://nyadagbladet.se/kronikor/mantrat-allas-lika-varde-ett-ingrepp-pa-manniskors-rattigheter/
(3) Se ”Livsideal” i https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-3-3-hur-bor-man-utvecklas/
(4) Se ”Libertarianismens samhällsmål” i: https://www.frihetsportalen.se/2020/01/varfor-valja-libertarianism-som-livssyn-4-nagra-viktiga-samhallsmal/
(5) Ahlmark D (2017), VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten, bl a s.205-208.
(6) En libertariansk syn på känslor redovisas i: https://www.frihetsportalen.se/2019/06/dagens-syn-pa-kanslor-ar-forodande/

Dan Ahlmark är ekon. lic. och jur. kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.