Dagens gästskribent är Dan Ahlmark. Denna artikel har tidigare publicerats i Nya Dagbladet 2020-06-27.
Beträffande ekonomisk politik hävdas ibland, att socialism på grund av sina goda avsikter leder till utmärkta resultat för samhället, medan marknadsekonomin drivs av själviska motiv och därför inte kan kallas ett gott system. När man sedan betraktar de verkliga resultat de olika systemen uppnår, visar det sig, att de så kallade goda avsikterna leder till undermåliga resultat för medborgarna. Samtidigt skapar fria kapitalistiska ekonomier, drivna av ”själviska ” motiv hos mängder av företagare, en ojämförbar välfärd (1):
Motsättningen mellan avsikt och resultat gällande samhällssystemen har en motsvarighet på det individuella planet. Här vill personer framstå som goda just på grund av sina radikala vänsteråsikter – förespråkar socialism plus att man röstar ”rätt” vart fjärde år – medan andra, som håller fast vid marknadsekonomi, betecknas som egoister. Men med tanke på de erfarenhetsmässiga resultaten av planekonomier, torde beskrivningen av en sådan socialist istället rätteligen vara ”människofientlig” eller ”skadegörare”.
Men problemet är djupare än så på det individuella planet. Den viktiga frågan är i själva verket: Vem är egentligen en god människa? Kan ett så grundläggande begrepp som godhet vara baserat på, att en individ tycker och kanske röstar på ett visst sätt? Att denne vill ”hjälpa” mindre bemedlade genom att ge andras pengar till dem? Bör inte ”godhet” beteckna något viktigare hos en person än bara en viss attityd avseende hjälp till andra (vanligen inte uppbackad av någon speciell personlig prestation annat än röstande).
Omdömet ”godhet” eller att ”vara god” är verkligen kraftfullt, och innebörden är mycket bredare och djupare än att stödja andra. Vikten och kraften i det omdömet om en person bör därför egentligen gälla det, som utmärker och är det allra viktigaste i personens handlande. Det bör avse det helt grundläggande i individers liv. Det är i så fall naturligt, att det har ett direkt samband med det biologiskt mest utmärkande för människan, nämligen hennes förnuft och beträffande handlandet det viktigaste hon överhuvudtaget gör. Och det är naturligen hennes yrkesarbete.
I sitt val av utbildning och arbete graviterar individen hän mot ett område, som hennes förnuft valt som mest förenligt med hennes värderingar (vilka alltid bör respektera mänsklig frihet), intressen och livsmål. Vad krävs då av personer i arbetslivet? Ja, det beror självfallet på arbetsuppgifterna men professionell kompetens, engagemang, arbetsvilja samt kreativitet är vanligen viktiga. Inom den ramen blir utmaningen sedan att verkligen prestera sitt bästa, vilket innebär att utnyttja en så stor del av sin potential som möjligt. Det sker bäst i ett samhälle, där man respekterar mänsklig frihet och den snabba utveckling denna orsakar. Där skapas nämligen en miljö, som både tillåter och starkt uppmuntrar människor, vilka maximalt utnyttjar sin kraft, sitt tänkande och kreativitet samt därför också sina eventuellt unika egenskaper. De personerna skapar ett för dem maximalt arbetsresultat, där något inslag kanske även är unikt. En sådan prestation är – i sin avsikt och till sina resultat – så imponerande, att den aktuella individen bör betecknas som en god människa (2).
Skälet är, att hon realiserar det som är möjligt för en människa beträffande hennes centrala livsuppgift: arbetet. Givet hennes yrkesinriktning och mål ger hon då ur ett samhällsperspektiv också sitt största möjliga bidrag till samhällsnyttan (där hjälp och stöd ingår). A) Hon har utifrån sitt förnuft valt höga arbetsmål (inledningsvis utbildning, sedan anställningar) förenliga med de egna värderingarna och livsmålen men realistiska utifrån hennes kapacitet (inklusive kreativitet). B) Detta kombineras med en mycket hög arbetsinsats, vilken så småningom realiserar individens olika mål. Ett sådant beteende har sällan explicit erkänts som det fundamentalt viktiga och värdefulla i människors liv (3), men att prestera det är att nå godhet i primär mening. Vad kan individuellt vara finare och värdefullare än en människa, som realiserar kärnan av sina värderingar och personlighet, presterar maximalt och därför skapar högsta möjliga värde (för henne) gällande sitt valda verksamhetsområde?
I populärt tal gäller ”moral” numera oftast sexuella aspekter, men egentligen avser ordet något mycket viktigare: det som ska styra en persons beteende i livet. Det är främst värderingar och mål. Hennes arbete utfört på sättet ovan visar nivån på hennes moral, vilken ju också bestämt kravet på prestationer. Så godheten är baserad på essensen av hennes motivation och moral samt den förmåga, som realiserat den. Det är för en människa den mest relevanta definitionen av just primär godhet. Som mål att uppnå är denna individuella godhet det finaste och värdigaste målet, som är möjligt i livet för en individ. Sekundär godhet – att hjälpa andra – har sitt värde men är mycket mindre betydelsefullt än den primära.
Så unga människor på väg ut i livet bör ha denna godhet som det övergripande målet. Det ställer höga krav på deras värderingar, mål (bland annat gällande utbildning och yrke), motivation och sedan alla prestationer. Det är ett konkret, storslaget och passande mål för människor jämfört med snäva karriärmål eller begränsade mål såsom sekundär godhet.
Det uppnådda resultatet av arbetet är viktigt som mått på ambitionen i målsättningen, motivationen och ansträngningen. Om individen misslyckas beroende på negativa omständigheter, behöver det inte minska den godhet hon egentligen besitter. Avsikten att konkret prestera något och den verkliga arbetsinsatsen för att förverkliga detta är då väsentligare. Man bör också observera, att mindre dugliga personer naturligtvis har samma möjlighet att nå godhet som mycket dugliga, eftersom prestationer i detta sammanhang ska ses i relation till kapaciteten.
Att nå godhet bara genom medlemskapet i en identitetspolitisk offergrupp, eller att bara tro på en åsikt eller att proklamera den eller en avsikt, innebär ingen nämnvärd godhet. Att trots andras motstånd vilja ge bort deras pengar till människor du önskar hjälpa betyder inte, att du är moralisk. Ungdomar och till synes vuxna, som godhetssignalerar på Facebook för att få godkännanden från någon grupp utför inget, som har att göra med väsentlig godhet – man poserar bara. Men individer, som 1. rationellt och utifrån acceptabla värderingar självständigt formar sina livs- och arbetsmål, utvecklar sin kompetens och 2. anstränger sig och arbetar nära sin fulla potential i syfte att realisera målen, är de i verkligheten goda människorna.
- Frihetsportalen – Politiska hädelser 3
- Varför välja Libertarianism som livssyn 3 – Hur bör man utvecklas?
- Jfr dock: Rand, Ayn, 2013, Och världen skälvde, Del 3, Kap.VII. Timbro, Stockholm.
Dan Ahlmark är ekonomie licentiat samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken “Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.
