Dagens gästskribent är Berndt Stymer.
Inga lagar får hindra vindvansinnet.
Efter chocken 2008 då kyrkan skulle ställa för mig fullständigt okända maskiner vindkraftverk framför min köksdörr tänkte jag – så fan heller och läste på för att med överklagningar få stopp på eländet. Sida upp och sida ned motsatte vi oss att verken fick skövla naturen, skada och döda det levande till ingen nytta. Till vår förskräckelse visade det sig att alla som beslutade i saken gav fullständigt fan i att natur med allt levande och människornas hälsa förstördes. Då såg jag också att vindvansinnet stred mot svensk och internationell lag, PBL, MB, Århuskonventionen, EU-rätten och trodde i min enfald att åtminstone lagar kan stoppa vansinnet.
Men icke så klargjorde minister M. Olfsson helt sonika med att bryta Grundlagen om Rättskipningens självständighet i regeringsformen när hon 2011 förbjöd domstolar att följa skyddslagen Maskindirektivet. Det FN:s organ UNECE som svarar för att konventionen tillämpas bjöd in mig till en hearing 2013 i Genève när jag klagade på att bestämmelserna i konventionen inte tillämpades.
Där sabbade den svenske ordförande hela tillställningen genom att tjata om vem som jag representerade trots att enskild klagan gällde. Min klagan hos EU-kommissionen att Maskindirektivet inte tillämpas i Sverige åkte också i papperskorgen efter det kommissionen av regeringen fick skriftlig försäkran att lagen tillämpades till och med efter ministerorder om motsatsen.
När kommissionen 2022 skickade en klagan att Sverige inte tillämpade MKB direktivet och därmed inte tillät att den av beslut som rör deras miljö berörda befolkningen fick delta i besluten, passade jag på att åter anmäla att maskindirektivet inte tillämpas för maskiner vindkraftverk. Men nu 15.9.2023 har samma person, Gwenole Cozigou, två gånger för säkerhets skull, kastat även den anmälan i papperskorgen därför att nåt som anges som SWEA intygar att direktivet tillämpas. Eftersom jag aldrig har hört talas om SWEA eller arbetsmiljöbyrå upplyste Google att det stod för Swedish Women’s Educational Association. Kommissionen skriver vidare – När den svenska regeringen anmälde införlivandet av maskindirektivet till kommissionen fanns inga belägg för att införlivandet inte var korrekt. Visst, 1995 när Sverige gick med i EU fanns maskindirektiv men inga maskiner som vindkraftverk.
Jag häpnar inte över dumheten i svaret utan blir uppriktigt förbannad på ett så idiotiskt svar från någon som inte vet men som vräker ur sig oförskämdheter trots det.
Jag kommer att fråga Kommissionen och Gwenole Cozigou varför de bemödar sig om att ljuga och inte bara meddelar att inga lagar kan förbjuda vindvansinnet.
Naturligtvis får jag inget svar.
Vad gör jag då?
