Tillståndet i riket oktober 2023 kan beskrivas med ett nyord, tillståndet skaver.
Det skaver att en åldring som fredligt vill hinka sig en bärs blir ihjälskjutna på puben. Det skaver att en nyutexaminerad lärare blir ihjälbombad i sin säng.
Faktiskt skaver det lika mycket som att 12-åriga töser blir ihjälskjutna när de rastar hunden utanför det lokala hamburgerhaket och ett litet barn dödas av en bilbomb!¹
Vi kan givetvis fundera över vad hr ”statsminister” Kristersson funderar över när han hasar upp till morgonkaffet där i Sagerska palatset? Eller ”statsminister” emerita Andersson i sin egen ägandes villa, eller någon av de andra högdjuren till partiledare som påstår sig ha folkets mandat att styra och ställa med landet?
Kan de, ärligt talat, se sig själv i spegeln och klappa sig själv på axeln för ett bra utfört jobb?
Hur tänker förresten de rättrogna medborgarna som masat sig iväg till vallokalerna och röstat fram denna påstådda elit att företräda dem i stort och smått? Det är en mycket rimlig fråga att ställa sig!
Om jag ska försöka mig på en gissning så tror jag att det föreligger ett missförstånd från valmanskårens sida. De tror att det räcker med att dyka upp vid valurnorna vart fjärde år och ägna resten av tiden till att skrota runt som som inget har hänt.
Inget kunde vara mer fel då hanteringen av rikets alla angelägenheter är något som vi alla måste styra upp på daglig basis. Annars är det så att politikerna i Stockholm lätt för får sig att de har frikort att hitta på precis vad de vill, vilket de bevisligen har gjort. Om ni inte tror mig så är det bara att titta er omkring i landet och ställa er själva frågan om ni är nöjda med tillståndet i riket?
Även om riskdagens egen hemsida slirar på begreppet demokrati, där definieras begreppet enligt följande: ”Demokrati betyder ungefär folkstyre eller folkmakt”, så är det vi medborgare som har det slutgiltiga ordet.
Vi måste avstå moderniteten en liten stund och sätta oss ner för att fundera igenom hur vi vill ha det. Vill vi ha det som nu och med säkerhet få det värre? Eller vill vi ta makten från Stockholm och med visshet skapa oss en bättre framtid?
Vill vi förflytta mer makt från oss själva vidare till Stockholm och ännu längre bort till Bryssel, eller vill vi något annat?
Tillståndet i riket, i oktober 2023, är nu sådant att vi sist och slutligen måste bestämma oss. Är vi mähän och viljelösa fån eller fria män och kvinnor som vet att bestämma?
Jag tycker det är tid att ta makten från dem som vill köra med oss och bestämma riktningen själva . Det är dags att våga vägra klankriminalitet och översitteri.
Det offentliga rummet är vårt och de som tycker annorlunda ska ut, bort och iväg. Foten måste ned helt enkelt, vi säger stopp nu. Åldringar ska helt enkelt kunna njuta sin öl ifred och människor ska slippa bombas ihjäl!
En sak är säker, det finns en fundamental skillnad mellan Uffe, Maggan och undertecknad. De båda förra tror sig veta bättre än folket de företräder, jag skulle aldrig drömma om att ens påstå något sådant. Beviset är att landet ser ut som det gör. Man försöker genom lag och ekonomiska styrmedel implementera samma lösningar över hela riket.
Klassiskt Liberala Partiet konstaterar att det inte fungerar alls. Vår lösning är för det första mindre stat och mer civilsamhälle.
Hade vi haft en mindre stat och mer civilsamhälle skulle inte dagens situation med en galopperande klankriminalitet liknande ett inbördeskrig uppstått eftersom inga centrala beslut om öppna gränser hade kunnat tas.
Vi skulle med sannolikt inte varit med i EU eftersom folket skytt överstatlighet som pesten. Sålunda skulle alla krav och påbud därifrån aldrig bejakats. Vi skulle sluppit den tvingande solidariteten från det hållet. Vi skulle haft lokalt valda polischefer som fått svar inför folket, de skulle inte kunna gömma sig bakom centralt fattade beslut.
Men det har vi inte och tillståndet i riket ser ut därefter. Det är dags att vi befriar Stockholm från det tunga ansvaret att styra oss, det passar inte deras späda axlar att bära för tungt!
- Vilket bevisligen har hänt i Sverige.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
