För nociceptiv smärta, alltså smärta som uppkommer vid vävnadsskada, är NSAID-preparat (COX-hämmare) ett effektivt val som smärtstillande behandling. Både med och utan inflammation.
I tidningar kan man nu läsa att Läkemedelsverket fr.o.m 1 juni 2020 förbjuder substansen diklofenak, ett NSAID-preparat som finns i bland annat Voltaren, att säljas receptfritt i Sverige.
Det blir med andra ord i Sverige som i ytterligare 1/3 av Europas länder, doktorn måste skriva recept.
Visserligen är det så att Diklofenak ökar risken för förmaksflimmer, ischemisk stroke, hjärtsvikt, hjärtinfarkt och död på grund av kardiovaskulär sjukdom, för män och kvinnor i alla åldrar, även vid låga doser.
Den absoluta riskskillnaden mellan olika preparat är dock väldigt liten. Andelen patienter med ibuprofen och naproxen som råkar ut för en allvarlig kardiovaskulär händelse inom 30 dagar var i den aktuella studien 0,07 procent. Motsvarande för patienter med diklofenak var 0,1 procent.
Risken för övre gastrointestinal blödning var liknande för diklofenak och naproxen, men högre för diklofenak än för ibuprofen och paracetamol.
Även ur miljösynpunkt finns det synpunkter på diklofenak. Det utgör högst miljörisk jämfört med naproxen, ibuprofen, ketoprofen, etoricoxib och paracetamol. I Sverige återfinns diklofenak i ytvatten i halter som rapporterats ha effekter på fisk. Diklofenak har också orsakat stor skada bland flera gamarter som ätit diklofenakbehandlade döda kor i Indien.
Några problem med gamar lär vi inte ha i Sverige. Dessutom är det så att våra djuruppfödande bönder, alldeles oavsett det faktum att dom har att förhålla sig väldigt stränga lagar, inte skulle komma på tanken att låta kadaver ligga ute och ruttna på fälten.
Man kan ställa sig frågan hur ett frihetligt samhälle av klassiskt liberal modell skulle hantera problemet med att vissa läkemedelssubstanser visar en förhöjd risk för biverkningar eller t.o.m. död? Svaret är nog, till allas lycka, inte på något sätt alls!
Om man med samhället menar staten (och det tror jag dom flesta kan hålla med om) lägger sig den nämligen inte i sådana saker som civilsamhället kan sköta bättre.
För det första konsumeras det i Sverige mellan 4 till 5 ton, ja ni läste rätt, diklofenak per år sedan 2010! 2018 såldes 1,4 ton via recept, 2,6 ton såldes receptfritt. Här kan man, med rätta tycker jag, påpeka att det verkar som människor ”överförskriver” substansen till sig själva. Där ligger det största problemet för oss klassiska liberaler, att få människor att förstå sitt egna ansvar. Jag vet att det kanske låter moraliserande och översittaraktigt, men klassisk liberalism har inget med hedonism att göra.
För det andra, i en värld där det som idag finansieras med skatter istället betalas via privata försäkringar, kan marknaden på ett organiskt sätt lösa problemen utan olika myndigheters inblandning. På en marknad finns det alltid minst två aktörer, en som säljer och en som köper. Vi kan inte med automatik utgå ifrån att säljare av försäkringar och sjukvård önskar att öka risken för köparen, vårdkonsumenten.
En del kanske har läst om den s.k. opioidkrisen i USA, det är givetvis något som förskräcker. Även i Sverige ökar dom opioidrelaterade dödsfallen, men så har vi också en av dom mest restriktiva narkotikalagarna som går att finna just i vårt eget land. Det är nästan som staten vill ta livet av våra narkomaner, detsamma gäller i USA. Statssocialismens moraliserande leder faktiskt människor till en för tidig död.
Sammantaget går det att konstatera följande. Läkemedelsverket gör sitt jobb och fråntar individen ansvaret för sitt liv och hälsa. I mitt idealsamhälle, det frihetliga och klassiskt liberala, skulle vi slippa myndigheternas klåfingrighet genom att vara vuxna att ta ansvaret själva.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
