Till mina politiska motståndares förtjusning kan jag konstatera att jag regelbundet är ute och cyklar. Bland annat över Göta älvbron. På grund av tvingande omständigheter är det nu slut med det nöjet.
Bron har nämligen tjänat ut sitt syfte, från måndag gäller det att besegra den betydligt mildare höjdskillnaden på den nya Hisingsbron för att komma till jobbet och hem.
Den djupare frågan är emellertid om vi verkligen ska bygga nya broar hela tiden?
Om så nu är fallet, måste vi bygga dem på det moderna sättet som orsakar problem hela tiden?
När det gäller den nya Hisingsbron får man ändå tacka de som satt i urvalskommittén för att de värsta avarterna till monstrositeter stoppades. Jag tänker först och främst på förslaget Kronan. Förmodligen inspirerat av Skansen Kronan som är en välkänd vy för oss som dagligen tågpendlar från landets södra delar till västmetropolen Göteborg.
På bild förefaller konstruktionen påminna om en spelanimerares perverterade feberfantasier.
Huruvida den förevarande konstruktionen är så lyckad har det också rests tvivel om.
Den möter visserligen moderna krav på att vara designad ungefär som överprissatt bostadsrätt med öppen planlösning och exklusiva materialval, intetsägande med andra ord. Eller kanske fräscht, som spekulanter med plånbok nog att buda på bostadsrätten skulle säga. Jag får onekligen känslan av vitt vin och underlivsdeodorant när jag betraktar den.
Segelhöjden är det värre med på den nya skapelsen. Jämfört med sin äldre kollega slickar den nya bron nästan Göta älv. Enligt elaka tungor är detta en eftergift till den elcyklande pekuniärt starka medelklassen i Göteborg, för att dessa ska slippa anstränga sig något enda litet när de passerar älven.
Detta är emellertid ren lögn och förbannad dikt. Några elcyklar fanns knappast i sikte när bron började projekteras.
Att det sannolikt kommer krävas fler broöppningar med den nya bron är ändå ganska givet.
Det har också varit liv och kiv om hållfastheten hos tvärbalkarna på lyftdelen av bron. Efter att toppkrafterna inom ingenjörskåren studerat problemet och konsulterat sina räknestickor har lugnande besked givits. Vi får väl tro dem på deras ord att ingen kommer trilla i drickat.
I Frankrike har man också problem med brobyggandet. Fast här gäller problemet kulturella broar. Landet förbjuder huvuddukar på muselmanska flickebarn.
Som förväntat renderar detta protester från dem som önskar att kvinnor ska få bestämma själv. En norsk så kallad påverkare och högt uppburen fotomodell, som konsekvent avfotograferas med huvudduk, konstaterar att flickor i Frankrike efter förbudet får ha sex från 15 års ålder. Slöja får det vänta med till de fyller 18.
Jag reser tvivel om det verkligen är så att muselmanska flickebarn en masse inleder ett promiskuöst liv på sin 15-årsdag? Att muselmanska män, om de kan kallas så, verkar vara hypersexuella råder det väl ingen tvivel om när man betraktar våldtäktsstatistiken. Samma sak behöver dock inte gälla kvinnorna.
Emellertid är inte 15 år gamla flickor kvinnor. Det är en viktig distinktion. Att lagstiftning skall vara rättvis och konsekvent är också en myt som frodas bland okunniga och socialister, ofta sammanfaller dessa med varandra.
Dessutom är möjligheten, eller snarare rättigheten, att diskriminera något vi ska hålla hårt på.
Frankrike skiljer sig precis som de flesta länderna i världen från den muselmanska kultursfären på ett väldigt avgörande sätt. Landet är inte muslimskt. Frankrike bygger på helt andra värderingar. I mångt och mycket är dessa väsensskilda från de värderingar som bärare av huvudduk har.
Alltså gäller den uråldriga rättsprincipen pilutta dig därstädes likväl som i muselmanska länder. Du får helt enkelt ta seden dit du kommer.
Att majoritetssamhället hela tiden och till varje pris ska anpassa sig till nytillkomna invånares seder och bruk är en tanke som lätt uppstår hos obildade socialister som saknar verklighetsförankring.
Det verkar som moderna människor saknar ett genuint intresse för sin historia och sitt sammanhang i den historian. Bättre att plocka upp annorlunda uttryck för att de verkar mera spännande!
För övrigt bygger jag gärna nya broar, både över älvar och till nya kulturer. I det första fallet har jag dock en del estetiska och praktiska synpunkter.
I det senare fallet konstaterar jag att brobyggandet inte betyder att alla influenser är av godo. Jag tar mig helt enkelt en suverän rätt att diskriminera. Passar inte galoscherna, upplevs mina krav för högt ställda, kan man förflytta sig till ett mer passande ställe. Även om kristendomen av lätt insedda skäl är den dominerande världsreligionen finns det en uppsjö av muslimska länder dit man kan flytta och, om det är det viktigaste här i livet, bära hur mycket huvuddukar och andra täckande plagg man nu orkar med!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
