Javisst är jag nationalist! Har jag något annat val? Nej, jag vurmar varken för “blod och järn” eller för kungahuset. Jag vurmar inte heller för gamla nationalskalder eller för traditionell folkmusik. Visst är jag intresserad av historia, men jag gräver inte enbart ner mig i svensk historia. Jag är nog mer av en “allätare” när det gäller just historia. Fast en sak har jag dock lärt mig av detta intresse för historia. Vill man förstå vad som händer i sin samtid, så måste man både kunna och förstå sin historia! Detta faktum borde även gälla för politiker? Och då just alldeles särskilt för den “världsförbättrande” falangen av våra politiker? Men det är klart, dom ”skapar” väl bara sin egen historia? Det är väl inte bara “extremhögern” som har patent på ”historierevisionism”?
Men varför har jag då inget annat val än att vara just nationalist? Denna fråga har ett mycket enkelt och alldeles självklart svar. Jag är nationalist därför att det helt enkelt inte finns några andra alternativ idag om jag vill fortsätta att ha ens ett marginellt inflytande över mitt eget liv. Det stora slaget inom politiken idag står mellan nationalister och internationalister. Mellan dom som vill ha ett inflytande över sin egen nationella politik och dom som vill att dom politiska besluten skall fattas på en överstatlig nivå. Mellan dom som vill decentralisera beslutsfattandet och dom som vill centralisera beslutsfattandet. Ytterst och i de bägge extremerna, mellan dom som förespråkar kommunalt självstyre och dom som vill ha en ”allenarådande” världsregering. Det stora politiska slaget står idag sålunda mellan nationalism och globalism.
För oss som förespråkar demokrati och frihet så är det väl helt uppenbart att medborgarnas möjligheter till självbestämmande minskar i takt med att det politiska beslutsfattandet flyttas allt längre bort ifrån medborgarna. Vill man ha empirisk evidens för denna tes, så är väl utvecklingen inom ett alltmer federativt EU ett skrämmande exempel på just detta. Någonstans anar man här lite konspiratoriskt att den oheliga alliansen mellan vänster- och nyliberaler vilka driver på frågan om internationalisering, tycker att just deras politiska agenda är alldeles för viktig och ”självklar” för att behöva ”processas” demokratiskt av snävt nationella valmanskårer. Demokratin är väl fortfarande “representativ”, alldeles oavsett om de politiska besluten fattas i Bryssel eller i något litet “inskränkt nationellt” parlament i någon ”fjärran” avkrok? Att sedan Ungern och Polen inte förstår sitt eget bästa, understryker väl bara att den parlamentariska makten måste flyttas bort ifrån snävt nationella intressen och synsätt? Politikerna och administratörerna i Bryssel ser till “hela världens bästa” och måste därför vara bättre lämpade att sköta politiken, än några inskränkta nationella politiker? Demokratin är helt enkelt alldeles för viktig för att lämnas över i folkets händer. Eller hur?
Att jag är nationalist beror sålunda helt enkelt på att jag förespråkar demokrati och frihet. Jag vill inte att politiker och administratörer i Bryssel som inte har en aning om vem jag är och hur jag lever mitt liv, skall fatta beslut som berör mig över mitt huvud. Internationalisterna verkar tro att demokrati enbart handlar om att alla världens människor skall omfattas av så många “mänskliga rättigheter” som möjligt? Förutom medborgerliga rättigheter och rättigheter till åsikts- och yttrandefrihet, så förespråkar internationalisterna även att alla människor skall ha både ekonomiska, sociala och kulturella “rättigheter”. Medborgerliga rättigheter samt åsikts- och yttrandefrihet är ovillkorliga grundstenar i en demokrati. Om detta råder inget som helst tvivel. Dessa politiska rättigheter kostar dessutom ingenting och behöver därför inte “betalas” av någon annan. Ekonomiska, sociala och kulturella “rättigheter” för någon måste däremot alltid “betalas” av någon annan. Därför bör dessa “rättigheter”, av denna anledning sortera under individens ”eget ansvar”. I en “nationell demokrati” med ett “eget självbestämmande” så blir det svårare för “internationalisterna” inom EU, att driva igenom finansieringen av ekonomiska, sociala och kulturella “rättigheter” för exempelvis spanjorer, greker och italienare “över svenska skattsedlar”. Inget ont om sydeuropéer, men dom borde väl få ta ansvar för sina egna liv på samma sätt som vi svenskar får? Som svensk nationalist anser jag därför att en av de viktigaste politiska frågorna just nu, handlar om ett svenskt utträde ur EU. Som svensk nationalist är jag sålunda för ett SWEXIT!.
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
