Sofia Larsson, nybliven ordförande i Friskolornas riksförbund, låter sig intervjuas i SvD. Om man känner till det faktum att hennes företrädare hette Lars Leijonborg förstår man varför det alls kan vara av intresse att ta upp saken.
Sofia Larsson är före detta centerpolitiker som ägnat sig åt utbildningsfrågor. Mellan 1998 0ch 2006 satt hon i riksdagens utbildningsutskott, de sista 4 åren som ordförande.
Efter att ha lämnat riksdagen 2010 var hon grundskolechef på friskolekoncernen Academedia, ordförande för JUSEK och uppbär nu chefskapet för samverkan och kommunikation på den aparta skapelsen Örebro Universitet.
Det synes mig egentligen onödigt att nämna det faktum att hon i intervjun nämner att hon har ett stort samhällsengagemang.
Det är givetvis de med stort samhällsengagemang, vanligtvis före detta politiker, som är den allvarligaste formen av skatteprofitörer. För dem finns det ingen hejd på vad som kan åstadkommas med pengarna vi alla tvingas hysta in i systemet. Givetvis för vårt eget och alla andras bästa.
För Sofia Larsson är det självklart problematiskt att en utredning föreslagit att friskolor ska få en 8-10 procent lägre skolpeng än kommunala skolor.
Orsaken till förslaget skall vara att kommunala skolor har ett ansvar för att alla barn garanteras en skolplats.
Sofia Larsson tycker det är tråkigt att friskolor ofta hamnar i skottgluggen för sitt vinstuttag. Hon vet minsann att berätta varför man måste ta ut vinsterna. Så är det nämligen med det att dessa pengar återinvesteras i verksamheten. Hon vill nog helst skrika rakt ut att begreppet marknadsskolan inte bara är gravt felaktigt, enligt hennes sätt att se på saken, utan också en kränkning mot allt som hennes märkliga syn på liberalism står för!
Jag å min sida kan tycka att Sofia Larsson egentligen är en sorts kryptosocialist. Hon tycker nog mest av allt om att tala om för alla andra om vad som kan anses vara rätt och riktigt. Skattepengar verkar hon veta bäst själv hur de ska hanteras och fördelas, annars skulle hon arbeta med något som producerade saker och/eller tankar som var tvungna att konkurrera på en icke skattefinansierad marknad.
Givetvis kan inte Sofia Larsson avstå vilka fördelar det fria skolvalet har för att bidra till integrationen i samhället. Det fria skolvalet bryter nämligen boendesegregationen.
Sannolikt skulle alltså den 17 år gamla, förmodligen inte helt svenska, gossen som gripits misstänkt för en kallblodig polisavrättning i Göteborg sluppit eländet om han bevistat utbildningen på en friskola. Göteborg är nämligen på många sätt en så hårt boendesegregerad stad att den inte står Sydafrika efter.
En sådan syn på skolornas möjligheter att fostra ungdomen till ordentliga medborgare är en del av det djupt problematiska med att låta förnumstiga och samhällsengagerade politiker ens ytligt hantera skolfrågor.
Givetvis är det självklart att politiker efter en lång och vegetativ tillvaro i riksdagen och deras utskott, i värsta fallet med erfarenhet från regering och departement, blir intressanta för det privata och semiprivata näringslivet. Helt tappade bakom en vagn är de ju inte även om man lätt förleds att tro det.
Även de stackarna behöver ju pengar för att klara livets nödtorft och sysselsättning så att de inte driver omkring och ställer till ofog på stadens gator. Om inte annat har de ett för näringslivet intressant så kallat kontaktnät, på vanlig svenska betyder det att de är ytligt bekanta med en massa folk, och ett gröthål som är välsmort.
Om man knäckt koden är det för övrigt lätt att se när en politiker ljuger, munnen rör sig.
Sofia Larsson är kanske något litet sympatisk i sin syn på huruvida friskolors betyg på eleverna skall vara offentliga eller inte. Kammarrätten har som bekant beslutat att så inte är fallet. Betygen är att betrakta som affärshemligheter. Sofia Larsson tycker att kvalitetsdata, som hon kallar dem, skall vara till allas beskådan.
Begreppet kvalitetsdata är ett i sammanhanget intressant nyord. Friskolorna är givetvis medvetna om att ordet betyg har fått en miserabel klang eftersom de på ett mycket oblygt använder höga sådana som en konkurrensfördel. Vådan av en sådan tingens ordning är att högre utbildningar får stå där med studenter som inget egentligen begriper men för all del har en oklanderlig värdegrund.
Att inte få stoltsera med sin främsta konkurrensfördel är givetvis suboptimalt.
Själv tycker jag att skolpengen skall avskaffas. All statlig styrning av skolan kastas i sjön och så låter vi föräldrarna bestämma själv.
Vi behöver varken kommunala uppfostringsanstalter eller pengahungrande skolkoncerner.
Avdankade politiker kan skaffa sig jobb som genererar riktiga pengar, om de nu vågar!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
