Desinformation och konspirationsteorier? Vad är egentligen desinformation och konspirationsteorier? Wikipedia definierar desinformation som “avsiktligt falsk eller vilseledande information som sprids på ett planerat sätt i syfte att nå en viss målgrupp”. Samma Wikipedia definierar en konspirationsteori som “en hypotes eller teori om en komplott, sammansvärjning eller konspiration”. Att både desinformation och konspirationsteorier är företeelser som förekommer i den verkliga världen är det nog inte någon som ifrågasätter? Att staten kartlägger desinformation och konspirationsteorier som ett led i ett nationellt säkerhetsarbete är det nog heller inte många som ifrågasätter? En sådan kartläggning syftar ju främst till att skydda demokratin mot subversiv verksamhet från främmande makts sida och bör sålunda normalt sett inte utgöra ett hot mot demokratin.
Vad händer då när statens företrädare ger sig in i den offentliga diskussionen och börjar klassificera vissa åsiktsyttringar som desinformation och konspirationsteorier? Bör inte statens företrädare vara objektiva och neutrala i den offentliga politiska diskussionen medborgarna emellan? Riskerar man inte en farlig självgenererande politisk rundgång i det demokratiska samtalet om statens företrädare slentrianmässigt börjar stämpla kritiska röster som desinformation och konspirationsteorier? Och vad händer med medborgarnas förtroende för både myndigheter och myndighetsföreträdare när myndigheter och tjänstemän agerar aktivistiskt i politiskt kontroversiella frågor? Att MSB: s agerande under den senaste pandemin i många avseenden väcker frågor om tjänstemannaaktivism är väl bara ett av dessa tecken i tiden?
Om staten skall vara den yttersta garanten för att vi skall kunna leva som fria medborgare i en demokrati med en verklig åsikts- och yttrandefrihet så kan väl staten inte samtidigt ge sig in i den offentliga debatten och stämpla kritiska röster som desinformation och konspirationsteorier? Om staten tillåts att avgör vad som är sant eller falskt i den offentliga diskussionen så har vi väl per definition ingen verklig åsikts- och yttrandefrihet? Om medborgarna ytterst skall styra staten så kan väl inte staten samtidigt ytterst styra medborgarnas åsikter? Myndigheter och tjänstemän i en demokrati med en verklig åsikts- och yttrandefrihet måste därför alltid per definition vara ytterst objektiva och neutrala i sin tjänsteutövning. Alla former av tjänstemannaaktivism står sålunda i direkt konflikt med både demokratin och en verklig åsikts- och yttrandefrihet.
Desinformation och konspirationsteorier existerar och kan sålunda utgöra ett reellt hot mot demokratin. Ett ännu större hot mot demokratin och då särskilt mot åsikts- och yttrandefriheten uppstår när statens företrädare slentrianmässigt börjar stämpla kritiska röster i den offentliga debatten som desinformation och konspirationsteorier. Vem kan egentligen göra anspråk på att sitta inne med den absoluta sanningen om nu någon sådan ens finns? Endast en fri och obunden diskussion och debatt kan ge oss medborgare möjligheter att fatta väl underbyggda och rationella beslut. Att staten inte får gå in och styra eller ens påverka en sådan diskussion borde vara självklart i en demokrati med en verklig åsikts- och yttrandefrihet?
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
