Det är tre saker som mer än något annat beskriver tidsandan när vi hälsar försommarmånaden maj välkommen.
För det första försvarsmaktsövningen Aurora 23, för det andra synen bidragsmigrationen och på tredje platsen socialdemonkratins syn på sig själva som det fundament varpå samhället vilar.
Alla tre har har dock två saker gemensamt, nämligen svenskars syn på sig själva som världsbäst och offer för olyckliga omständigheter på en och samma gång.
Med Aurora 23 är det så att sist Sverige kraftsamlade på detta vis var så länge sedan att till och med undertecknad något år efter fullgjord militär grundutbildning kallades in på repmöte.
Eftersom jag vid tillfället var krigsplacerad vid KA-batteriet i Karlshamn så behövdes det inte så mycket fantasi att begripa vilken fienden som skulle hindras från att landstiga i Sveriges trädgård kunde vara.
Bara någon månad efter att repövningen var färdig och klar föll emellertid Berlinmuren och rent allmänt antog folk efterhand att ryssen var tämjd.
Som bekant visade sig den historiesynen uppåt väggarna fel. Tyvärr var Sveriges förmåga att sprida död och elände så försvagad att man för gott att ansöka om medlemskap i Nato, som om det nu skulle vara en lösning på alla upptänkliga problem.
Med medlemskapet i Nato har det gått sådär. Men ett oomkullrunkeligt faktum är att med Aurora 23 kraftsamlar Sverige och övriga deltagare på att öva hur vi bäst ska kunna ta emot deras hjälp.
Vår syn på oss själva som världsbäst på att vara ”neutrala” har fått sig en allvarlig knäck eftersom vi är offer för den olyckliga omständigheten att Putte invaderat Ukraina inträffat.
För en sansad bedömare (det skulle alltså vara undertecknad!) framstår det snarare som höga vederbörande levt i fullständigt förnekande av omvärldens realiteter och försöker rädda ansiktet genom att sälja ut vår frihet.
Synen på hur bidragsmigranter, särskilt sådana som lyckas kränga mängder av majblommor, har också diskuterats friskt.
En sak kan vi nog alla vara helt överens om. Om politiken och myndighetsutövandet fungerat skulle diskussionen aldrig behövt föras, då skulle nämligen människor som bedömts sakna asylskäl redan ha utvisats ur landet.
Detta måste hållas för ett odiskutabelt faktum och helt okontroversiellt.
Men då dyker det upp igen, svenskens syn på sig själv som världsbäst och offer för olyckliga omständigheter på en och samma gång.
Här har vi tydligen ett företagsamt gossebarn som kan göra rätt för sig, visst bör väl han få stanna? Vi är ju världsbäst och det är en olycklig omständighet att just han förbisetts i asylprocessen!
Mot detta resonemang kan man resa flera invändningar. Att pojken är i Sverige beror på att hans föräldrar , ivrigt påhejade av asylaktivister, med näbbar och klor håller sig kvar här.
Försäljningsframgången beror på otroliga omständigheter. Någon rapporterade och en SD-anhängare kommenterade. Resten kan vi kalla historia när godhetsonanerande svenskar, inklusive Magdalena Andersson, mer eller mindre gick man ur huse för att köpa majblommor av gossebarnet.
Om systemet fungerat som det är tänkt hade det av lätt insedda skäl aldrig inträffat. Jag kan nämligen inte tänka mig att majblommor alls existerar i föräldrarnas hemland.
Sist men inte minst, socialdemonkratins syn på själva kom i full dager när den ”borgerliga” majoriteten i riskdagen riktar verkningseld mot A-lotteriet.
Deras syn på sig själva som världsbäst och offer för olyckliga omständigheter på en och samma gång kokas ner till en enda sak, ett eventuellt förbud för dem att bedriva organiserat spel och dobbel!
Så är det att S genomdrev en lagändring på 50-talet att inte bara staten skulle få bedriva dylik lukrativ verksamhet. Efter det har man i stort ägnat sig åt att ge sin egen verksamhet särrättigheter som privata firmor på spelmarknaden bara kan drömma om.
Allt för att socialdemonkratin anser sig själva vara det fundament varpå samhället vilar, demokratins beskyddare helt enkelt. Vilket alltså är hotat när de något mer ”borgerliga” socialisterna i riskdagen försöker jämna ut oddsen något lite inför framtida valbataljer.
Vi som anser att gröten är ganska jämntjock och fadd i Sveriges parlament välkomnar givetvis initiativet och drömmer om en fortsättning. Nämligen att Uffe vågar steget att helt enkelt skära av skattefinansieringen av alla politiska partier i Sverige.
Först då kan vi snacka om att jämna ut oddsen helt och hållet!
Det är för övrigt vad jag hoppas att den partigängare för Moderutterna som är avdelad att läsa det som publiceras på Fri Debatt tar med sig till nästa avrapportering på partihögkvarteret.
Idag kan Uffe få vila, det är ändå första maj och han har väl nog med att gömma sig för alla socialister som förpestar Stockholm vid detta laget!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
