Det händer inte så sällan att jag träffar på en s.k. MILF. Av nöden tvunget är då att agera snabbt och bestämt. Min absoluta rekommendation är att inte tveka en endaste sekund, kasta dig in i situationen och låt det bära eller brista!
Jag talar givetvis om Människa I Liberala Funderingar. Skämmas får ni göra som trodde något annat, för här talar vi om livräddande verksamhet, det är ungefär liktydigt med att rädda en drunknande. Inte bara på individnivå. Utan för hela mänskligheten.
Hur agerar jag då när en av socialism förtappad medmänniska i sin nöd sträcker ut sin hand och ber om hjälp och stöd? Jag brukar tala om fördelen med mindre stat och mer civilsamhälle. Enligt min erfarenhet är det nämligen så att dom flesta människor på ett mycket grundläggande sätt känner att dom saknar kontroll över vardagen.
Jag som tror på alla människors förmåga att tänka själv brukar uppmuntra till självständiga reflektioner och resonemang.
Har hen t.ex. någonsin verkligen funderat över hur mycket av lönen som betalas i skatt? Upplever man att alla dessa pengar används på ett ansvarsfullt sätt? Hur upplever man att sjukvården fungerar, egentligen? Vad skulle man kunna göra för att förbättra det som inte fungerar?
Utbildningssystemet är också mycket på tapeten. Varför anser människor i gemen att det är en god idé att överlämna sina telningar till kommunala inrättningar som lyder under statliga direktiv? Här kan ju jag idka lite välkommen självkritik och fråga mig varför jag gick på den minan själv. Förmodligen av ren slentrian, skulle jag vilja påstå. För att alla andra gör så o.s.v.
Många blir förvånade när jag hävdar ”att man ska göra sin plikt och därefter kräva sin rätt”. Förmodligen beror detta på att människor misstar äkta liberalism för att vara hedonistisk. Vi skulle alltså vara människor som bara vill knarka och hora oss genom livet, gärna i sällskap med en ordentligt tilltagen vapenarsenal för att kunna skipa omedelbar och skoningslös rättvisa om någon beträder vår privata mark. Enligt min erfarenhet är det så långt från sanningen man kan komma.
Vi är i grund och botten fredliga och hårt arbetande människor som önskar bestämma över våra liv och ekonomi själva. Vår överordnande princip är Icke aggressionsprincipen, eller IAP. Det är därför vi förklarar att skatt är stöld och inget annat, skatt är ju en form av aggression från statens sida. Jag talar konsekvent om den s.k. ”nattväktarstaten”. Enligt min definition som nog får ses som allmänt vedertagen består den av polis, domstolsväsende och militär. Jag tycker att man lägga till ett ordentligt gränsskydd även om det delvis täcks av polisen och militären. Givetvis innebär detta att jag måste betala en del av mina surt förvärvade pengar till en statsmakt. Men då vet jag åtminstone var pengarna hamnar.
Poängen är att staten ska vara minimal. I princip ska staten bara vara där för att garantera att jag och mina medmänniskor får vara fria att själv bestämma hur vi vill leva våra liv.
Vem vill inte vara fri att bestämma över sig själv? Ganska många ska det visa sig när man tänker efter. Inget av våra partier i riksdagen är på riktigt helt redo att lämna ansvaret för vardagen till sina väljare. Det är egentligen inte så konstigt. Befinner man sig vid köttgrytorna är det lätt att bli för mätt och däst. Radikala förändringar upplevs då hotande mot dom egna privilegierna. Det är därför vi har partier som skamlöst kastar köttben av olika slag till sina respektive väljargrupper. Ultrasocialisterna får bidrag och luras att tro att vissa saker är gratis. Drar man sig något litet åt höger lockas det kanske med falska löften om lägre skatter och kosmetiska förändringar av olika fokusområden. Inte bara förleder man folket. Folket tror sig vilja bli förlett.
Dock kan man känna att det något som skaver hos många medmänniskor. Dom inser att livet kan vara något mer än att digna under höga skatter och statligt åsiktsförtryck om hur livet bäst skall levas. Fler och fler funderar på om det finns något mer livet kan erbjuda än höga skatter, usel statlig förvaltning och klimatångest.
Det är därför vi alla ömt måste vårda våra MILF:ar. Försaka aldrig ett tillfälle att sätta av några minuter för att hjälpa en medmänniska. En av socialism förtappad medmänniska är nämligen först och främst en potentiell liberal.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
