Med små och hittills ganska stapplande steg vinglar ett av mina favoritprojekt vidare i Sverige. Tyvärr går det att ifrågasätta initiativtagarnas bakomliggande motiv och framtida syfte med sina handlingar.
Jag talar givetvis om försöken att i Angered och Tensta frigöra sig från statens våldsmonopol.
Märkligt nog är det även relativt tyst bland våra väluppfostrade styvsyskon i media om saken. Normalt borde väl landets ledarskribenter få skrämselhicka av tilltagen.
Vi ska inte tala om vilken reaktion som jag förväntade mig från riksdag och regering.
Kanske säger min förvåning mer om mig? Sveriges regering har mycket mer allvarliga saker att fundera över. Som hur den skall klamra sig kvar vid makten trots att LAS har skjutits i sank. Varför riksdagen är tyst är mera oklart. Möjligen är riksdagsledamöterna helt utmattade av allt intrigerande för att skaffa sig bättre positioner inför nästa riksdagsval?
Varför belades då invånarna i Tensta med utegångsförbud?
Ja, orsaken härtill är något oklar. Det som går att fastslå med hjälp av de knappa uppgifter som läckt ut är i princip följande;
1. Utegångsförbudet meddelades av s.k. gängkriminella och gällde alla invånare.
2. Den som vägrade skulle råka ut för våldshandlingar.
Vad gäller punkt 1 kan man alltså konstatera att gängen i Tensta börjat applicera moderna tankar om jämlikhet mellan könen i sitt arbete. Annars brukar det ju vara så att det mest är kvinnorna i s.k. avskrivna, eller utsatta, områden som man har behov att hålla i kort koppel. Eljest är det ju så att männens köttsliga lustar kan uppeldas med känt resultat. Tanken att männen kanske har ett ansvar för sina begär har nämligen ännu ej slagit rot hos människor från andra kultursfärer än den västerländska.
Jag tycker jämställdhetsminister Åsa Lindhagen omedelbart bör underrättas om det utmärkta genusinitiativet i Tensta. Lika för alla utan knot. Här finns det integrationspotential av oanade mått!
Punkt 2 är särskilt intressant. Den visar nämligen att kriminaldårarna har lärt sig av sommarens misstag när en blott 12-årig flicka av misstag sköts ihjäl.
Även den mest förhärdade av klankriminella måste ju inse att det är väl dålig press att skjuta barn. Även om det är fråga om en flicka som i deras ögon skulle vara bakom lås och bom i hemmet vid en sådan sen timme på dygnet som det var fråga om.
Att utfärda utegångsförbud är helt enkelt att visa omsorg om sina medmänniskor.
Är det någon mer än jag som anar någon form av belöning till utegångsförbudets initiativtagare här?
Rimligtvis måste ju hjärnan bakom hyllas av alla våra vänsterblivna förståsigpåare eftersom syftet helt klart var att visa omsorg om sina medmänniskor. Om det nu slutat med eldgivning, bomber och granater skulle ju skadeutfallet minimerats. Med tanke på vilka kostnaderna i människoliv och reda pengar kunde blivit så är aktionen lovvärd såväl ur ett mänskligt som pekuniärt perspektiv.
Man kan fortsätta att fundera på samhällsekonomiska konsekvenser. Låt oss anta att Tensta och Angered av statsmakterna förklaras vara fristater med långtgående egenstyre. Inte bara vad gäller våldsmonopol. Släpp greppet helt och hållet och låt klanerna därstädes sköta hela ruljangsen. För nöjet att åtnjuta elförsörjning och annan service åläggs fristaterna vad som kan kallas marknadsmässiga priser.
De får hosta upp en slant för Sveriges krigsmakt och gränsskydd också.
Givetvis skall inga svenska bidrag och stöd utgå till fristaternas invånare. Skolor, sjukvård och äldreomsorg får organiseras av dem själva. Möjligen kan svensk sjukvård tillhandahållas i särskilt ömmande fall, vi är ju inga primitiva vildar, men då till marknadsmässiga priser. Både i Stockholm och Göteborg finns tillgång till universitetssjukhus som kräver god finansiering. Högre studier på universitet och liknande tillhandahålls mot marknadsmässiga priser.
Staten Sverige åtar sig att sköta in och utpassering till fristaterna så dessa slipper den betungande uppgiften. Vi garanterar att strypa flödet av illegala vapen, knark och andra dumheter. Skälig avgift för den mödan åläggs givetvis fristaterna.
Staten Sverige åtar sig vidare att betala en skälig engångssumma för människor som önskar flytta in till fristaterna. Hur mycket pengar det kan vara fråga om får bli en senare fråga.
För att i god socialistisk ordning ge fristaterna ekonomiska förutsättningar avsätts en del av hyreskasernerna till högsäkerhetsfängelser där staten Sverige kan låsa in sina mest förhärdade kriminaldårar under fristatens beskydd och vård. Ersättningen för detta skall vara skälig och resultatbaserad.
Under en övergångsperiod på låt oss säga 365 dagar, som rent praktiskt används till att med höga murar eller motsvarande avgränsa fristaterna från övriga Sverige, erbjuds invånarna därstädes att välja mellan att fortsätta leva i fristaterna eller övriga Sverige.
Kraven för att leva i övriga Sverige görs så enkla som möjligt.
Individer som är dömda för någon form av brottslighet gör sig icke besvär, gränsen sätts till all brottslig verksamhet som renderat mer än 10 dagsböter.
Man skall klara sig på egen lön, även statlig, kommunal och landstingskommunal lön kan vi vara storsinta nog att räkna in här. Gör man det så får, för enkelhetens skull, integrationsnivån bedömas vara tillräckligt hög. Givetvis skall ett ordentligt samhällskontrakt, som stipulerar lämpliga sanktionsåtgärder om det bryts, skrivas under av den som flyttar från fristaten i vardande.
Jag kan egentligen bara se ett problem med lösningen.
Jämställdhetsmyndigheten som för tillfället är lokaliserad i Angered måste flyttas. Det passar sig dåligt att byråkrater med ett så samhällsviktigt uppdrag dagligen skall utstå in och utpasseringskontroller till och från fristaten Angered.
Eller så är det ytterligare en positiv effekt av fristaternas bildande. Att man lägger ned den och använder dess budget till något vettigt.
Ytterligare ett alternativ är att landets styrelse lägger sin energi på vettiga saker och ägnar sin ytterst begränsade intellektuella förmåga åt ett Sverige som bokstavligt talat håller på att implodera av spänningarna.
Annars kan det hända att befolkningen tar saken i egna händer!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
