Björn Ranelid skrev nyligen en artikel (1), som inleds med orden ”Sverige befinner sig i krig och det är politikerna som bär ansvaret”. Det krig, som beskrivs, är då brottslighet utövad med våld och vapen, och ansvaret anges främst gälla att om ”…inte politikerna ombesörjer att det finns tillräckligt många poliser och rättsliga möjligheter att frihetsberöva de skyldiga, så är de ansvariga för att det råder krig mellan de laglydiga och brottslingarna i Sverige”. Av lättförståeliga skäl undviker Ranelid den stora frågan, nämligen varför denna brottsvåg överhuvudtaget kunnat inledas i Sverige och ansvaret för det. Då hade han ju direkt kommit in på invandringspolitiken, och det ansvar tidigare och nuvarande regering har för att ha orsakat den nationella katastrof, som på många områden långsamt utvecklas inför våra ögon. Men nuvarande lagstiftning tillåter inte, att ansvariga regeringsledamöter ställs inför rätta för besluten att tillåta massinvandring och på de villkor, som gällde. Det blir nu bara fråga om, att de ansvariga politiker, som fortfarande är yrkesverksamma, bör och ska röstas bort från regeringsmakten. Frågan att ställa politiker inför rätta kräver retroaktiv lagstiftning, som inte tillåts i Sverige (eller västländer), eftersom en sådan bryter mot ett flertal rättsliga principer.
Men om ämnet gäller extremt allvarliga och helt unika brott mot ett lands befolkning, kan ändå retroaktiv lagstiftning godtas – och har också införts. Det skedde i första hand gällande den tyska nazistregimens förbrytelser under kriget (erövringskrig, unikt grym ockupationspolitik, judeutrotning mm). Då dömdes efter kriget – främst i Nürnberg – ett stort antal tyska förövare enligt lagar, som inte funnits vid personernas utförande av aktuella handlingar. Att det tyska parlamentet godkänt vissa av handlingarna, ansågs inte minska de ytterst ansvarigas skuld. Därmed godkändes internationellt principen att för sådana extremt allvarliga brott godkänna retroaktiv lagstiftning. I Skandinavien tillämpades också principen efter kriget för att man i Danmark och Norge skulle kunna avrätta samarbetsmän till de ockuperande tyskarna. Dödsstraff fanns inte i länderna, när brotten begicks.
Massinvandringen har en rad ytterst svårartade negativa konsekvenser för Sverige (2), av vilka vi ännu bara upplevt vissa. Medan våldsvågen och belastningen på samhällets resurser (sociala, medicinska, bostäder osv) klart inletts, har bl a de allmänna finansiella konsekvenserna samt kultur- och religiösa konflikter ännu inte klart utvecklats. I värsta fall kan den samlade effekten så småningom bli, att Sverige förvandlas till ett land, som skakas av ständiga och djupgående konflikter mellan svenskar (inklusive många invandrare) och islamister. Efter en period av allt allvarligare konfrontationer med alltmer ökat våld börjar islamisterna så småningom kanske använda vapen, vilket sakta förvandlas till ett större väpnat uppror (3). Att svenska regeringar av olika skäl valt att möjliggöra en sådan situation trots de helt förutsebara och allvarliga riskerna för Sverige knutna till massinvandringens konsekvenser, är inte acceptabelt – och dessa politiska beslut bör därför ses som brott. Så de ansvariga politikerna bör om konflikter och våld fortsätter och stadigt fördjupas i vårt land, ställas till ansvar för sitt handlande. Detta kräver då att retroaktiv lagstiftning införs i Sverige gällande denna svåra och unika förbrytelse mot nationen.
Jag har tidigare föreslagit, att en lagstiftning med den innebörden införs i Sverige. Jag diskuterade då bl a under vilka förutsättningar man kan tänka sig, att en sådan kan godtas av medborgarna. Främst i följande fall (4) tror jag svenska folket kommer att tillåta införande av ett retroaktivt straffansvar för de politiker, som genomförde massinvandringen:
- Ett växande antal terrordåd med politiskt syfte och kontinuitet sker, i vilka många svenskar dör eller skadas, och/eller
2. att den allmänna brottsvågen och särskilt gällande våldsbrott stiger till en oacceptabel nivå, och/eller
3. att de offentliga finanserna på grund av invandringen inte tillåter att svenska medborgares vitala livsbehov till exempel gällande sjukvård eller äldrevård bemöts, samt
4. att en tillräckligt stor del av den svenska befolkningen har fått negativa personliga erfarenheter eller en negativ syn gällande vissa typer av invandrare.Massinvandringen innebär i värsta fall i framtiden en oerhörd attack på den svenska nationen med kanske helt förödande konsekvenser för vårt levnadssätt, vår existens och självständighet. Politiska beslut av det slaget utgör därför brott mot Sverige, som inte kan tillåtas gå ostraffade.
(2) https://www.frihetsportalen.se/2019/03/vilka-negativa-konsekvenser-orsakar-invandrare-for-svenskar/
(3) Se pkt. K i: https://www.frihetsportalen.se/2019
Gästskribent Dan Ahlmark
