Böcker alla bör läsa – Huntingtons Clash of Civilizations

Vi lider ofta av tanken att alla andra människor är ungefär som vi själva. Det är trots allt så att vi alla äter, sover, skaffar barn och vi föredrar alla att inte bli knivmördade i sömnen eller utsättas för annat våld, så hur stora kan skillnaderna egentligen vara? Det är denna tendens till projektion som förklarar varför den manlige feministiske krönikören på någon stor svensk tidning så bestämt hävdar att alla män är våldtäktsmän, det är nämligen så att han själv inte kan hålla fingrarna i styr. På samma sätt så bemöts man på ett öppet och respektfullt sätt av den rekorderlige mannen just eftersom han antar att alla andra är lika rekorderliga som han själv är. Vi projicerar våra egna tillkortakommanden och styrkor på andra för att kunna förutsäga hur de kommer reagera, skulle vi inte göra det så skulle det vara omöjligt att agera bland andra människor, det är fundamentet till altruistisk reciprocitet [1]. Makalöst nog så fungerar det! Det fungerar eftersom det mesta som snurrar runt i våra huvuden programmerats in av den kultur vi är en del av, trots att den klåfingrige krönikören och den rättrådiga karln har olika nivåer av självbehärskning så vet båda två att klåfingrandet är fel eftersom deras kultur präntat in det.

Det är när kulturer möts som våran tendens till projektion slår snett, om man inbillar sig att kulturella skillnader bara är kosmetiska så kan man för all del läsa lite om diverse annorlunda kulturer [2]:

Many South American indigenous populations believe that a child forms in his or her mother’s womb through repeated ejaculations of sperm, a belief system that anthropologists have labeled partible paternity. In fact, people in many of these societies maintain that a single ejaculation cannot sustain a viable pregnancy, and men must “work hard” with repeated ejaculations over many months to sustain a viable fetus. Women, especially after the first fetus appears, are permitted, and sometimes even encouraged, to seek another man, or men, to have sex with in order to provide ‘additional fathers’ for their future child. Anyone who contributes sperm to the fetus is a secondary father. In some of these societies, periodic rituals prescribe extramarital sex after successful hunts, which helps establish and formalize the creation of multiple fathers

Eller vad sägs om Gebusistammen [3]:

In the Gebusi theory, there’s nothing that corresponds to our notion of death from ’natural causes.’ All causes of sickness and death are supernatural and every sickness and death is caused by someone who literally ’wishes you ill.’ This may be a sorcerer or it may be the spirit of someone living or dead or even the spirit of an animal. To achieve a diagnosis of the case of illness, a medium visits the spirit world in order to discover the guilty party, and this information indicates the best means of treatment. If someone dies, the medium conducts an inquest in consultation with the spirits. Not every inquest leads to the accusation of a living person, but when it does, the accused sorcerer is given the chance to demonstrate his or her innocence by performing a sago divination, a cooking feat so difficult that skill alone can’t assure success…
… As the result of the sago divination falls farther and farther short of success, guilt becomes clearer and clearer. In this event, since denial of the crime is pointless in the face of such evidence, the sorcerer will generally express remorse and try to persuade everyone that the anger that moved him or her to practice this sorcery spent itself…
… Executed sorcerers invariably return as wild pigs, which is why (I suspect) executed sorcerers are invariably cooked and eaten.

Inte mindre än 29% av alla gebusiska kvinnorna och 35% av männen misslyckades med denna magiska kokkonst [4] och slutade själv sina dagar som middag.

Nu kommer du, käre läsare, att lyfta ett finger och invända att detta inte är exempel på kulturella skillnader utan blott vidskepelse och ignorans och att en upplyst civilisation överkommer sådana vanföreställningar. Då kontrar jag med ”allas lika värde”, en trosförkunnelse som är så enfaldig att det krävs en universitetsutbildning för att till fullo internalisera den men som likväl är ett fundament i vår moderna svenska kultur. Extra giftigt blir det när man kombinerar ”allas lika värde”—eller dess något urvattnade internationella variant ”allas lika värdighet”—med en annan djupt rotad, men minst lika dum, västerländsk kulturell föreställning, nämligen den att världen håller på att—och till stor del redan har—västerniserats.

Det är lätt att förstå varför vi tror det, occidenten reducerade trots allt hela världen till sin sköka under förra århundradet, väst internt har i rasande takt likriktats och Hollywoodiserats under Pax Amerikana, var vi än reser så möts vi av en McDonalds och Coca cola och våra universitet är fyllda med till ytan västerniserade utlänningar. Om gamla bittra fiender som Tyskar och Fransoser idag bägge svullar på Burger King, tittar på Avengers och viftar med prideflaggor i sina liberala demokratier så varför inte Uzbeker och Nigerian imorgon?

Västs tankesätt exemplifieras av Francis Fukuyama i ”The End of History” [5]:

”not just … the passing of a particular period of post-war history, but the end of history as such: that is, the end point of mankind’s ideological evolution and the universalization of Western liberal democracy as the final form of human government”.

Den gamle utrikespolitiske räven Samuel P. Huntington var dock inte nöjd med sin före detta student Fukuyamas tes, när han började skrapa på ytan på den liberala världsbilden så såg han något helt annat och han presenterade sina tankar i boken ”The Clash of Civilizations”. Steg för steg så river Huntington sönder den liberalen projektion av sin egen kultur på resten av världen:

När västerlänningen säger att utbildning leder till sekularisering så visar Huntington att det var, och är, ingenjörer—ofta utbildade på västerländska universitet—som bygger upp muslimska brödraskapet och andra radikala muslimska och antivästliga rörelser.

När västerlänningen hävdar att kontakten med främlingar ökar toleransen så visar Huntington att den i realiteten spär på motsättningar och stärker människors psykologiska anknytningar till sin egna grupp.

När västerlänningen vaggat in sig i den trygga föreställningen att världen blir allt mer lik Europa så visar Huntington att världen allt mer tar avstånd från väst och väljer sina egna vägar, vägar som riskerar att leda till konflikter med ett allt svagare väst.

När västerlänningen sjunger lovsånger om frihandelns fredsbevarande effekter så viftar Huntington med fingret och visar inte bara att handel destabiliserar andra kulturer och bidrar till radikalisering utan även att det inte ens stämmer internt inom västvärlden ty världshandeln nådde ett maximum just före första världskriget bröt ut. Europas interna fred efter andra världskriget är snarare ett resultat av vår status som lydiga vasallstater under Pax Americana.

Huntington nöjer sig dock inte med att hålla upp en spegel framför liberalen så att han kan beskåda sina kulturella framkallade illusioner, nej han visar även att den västerländska världsbilden riskerat att leda oss rakt in i konflikter och krig. Om vi fundamentalt missbedömer andra kulturers drivkrafter, viljor och framtid så kan vi varken skapa en ömsesidigt gynnsam relation med dem eller identifiera när en kultur är fientligt inställd. Huntington beskriver att framtidens konflikter varken är mellan nationalstater eller ideologier utan mellan kulturer och han lyckades med konststycket att redan 1993 förutse konflikten i Ukraina, att arabvärlden går mot religiös radikalisering och mycket annat som spelas upp framför våra ögon.

Kombinerar man Huntingtons insikter med Talebs [6] så faller plötsligt många pusselbitar på plats och man ser på vår samtid med helt nya ögon. Eller så vänder man sig till Kippling som konsist i en dikt uttrycker det som Huntington behövde hundratals sidor för att få fram:

The Stranger within my gate,
He may be true or kind,
But he does not talk my talk–
I cannot feel his mind.
I see the face and the eyes and the mouth,
But not the soul behind.
The men of my own stock,
They may do ill or well,
But they tell the lies I am wanted to,
They are used to the lies I tell;
And we do not need interpreters
When we go to buy or sell.

The Stranger within my gates,
He may be evil or good,
But I cannot tell what powers control–
What reasons sway his mood;
Nor when the Gods of his far-off land
Shall repossess his blood.
The men of my own stock,
Bitter bad they may be,
But, at least, they hear the things I hear,
And see the things I see;
And whatever I think of them and their likes
They think of the likes of me.
This was my father’s belief
And this is also mine:
Let the corn be all one sheaf–
And the grapes be all one vine,
Ere our children’s teeth are set on edge
By bitter bread and wine.
– The Stranger