I gårdagens upplaga av en i riket förekommande kvällstidning kan vi läsa om att bombdådet på Östermalm, området som kan räkna sig till ett av Sveriges absolut bättre, kanske har sin upprinnelse i att det förekommit en ”knarkcentral” på adressen.
Sagesmannen i artikeln, tydligen själv konsument/f.d. konsument av sinnesförändrande droger, menar att verksamheten skötts mycket professionellt! Han fick, förmodligen efter det att den ekonomiska transaktionen utförts, en kod till porten och så gick han och plockade upp varorna.
Snyggt och prydligt med andra ord.
Polisen vill dock inte uttala sig om saken. De jobbar väl ganska brett som det brukar heta. Antagligen känner utredarna till den man som dömts för narkotikabrott och har anknytning till adressen på Gyllenstiernas gata.
Nu är det väl ingen direkt nyhet att även folket på Östermalm inhalerar, injicerar eller knaprar illegala substanser. Inte heller att distributören förlägger sin verksamhet i kundens närområde bör väl komma som en överraskning. Även när det gäller mer legala substanser som försäljs genom Systembolaget så sker detta, trots visst motstånd från hysteriska nykterhetsivrare, där folk vanligtvis rör sig. När jag googlar ”systembolag östermalm” får jag tre olika att välja på.
Den intressanta frågan i detta fallet är dock följande: kan man anta att kriminalitet i form av bombdåd, skjutningar och allsköns andra hemskheter minskar om distribution och användning av narkotika avkriminaliseras?
I närtid är nog svaret på den frågan nej!
Den som inte tror mig kan med fördel ta del av de senaste årens rapportering om avokadokriminaliteten i Mexiko. På grund av västvärldens tycke för frukten omsätter just denna gren av jordbruket i Mexiko så pass mycket pengar att olika karteller gett sig in i leken för att kräva sin del av kakan.
Låt vara att kartellerna i Mexiko har något blodigare metoder för att nå sina mål. I princip går dessa ut på att så brutalt som möjligt poängtera sina ståndpunkter genom att visa för folk vad som händer om man inte lyder.
Sålunda, överallt där pengar finns att tjäna förekommer det kriminalitet. Varorna är av sekundärt intresse för kriminella organisationer. Oavsett om det är knark eller avokado det är frågan om. Än har man dock inte förbjudit folk från att äta frukten avokado även om den i ett visst område i Mexiko ger upphov till lidande och död.
I själva verket är det ju så att även kriminaldårar av allsköns sorter och slag någon gång (kanske) inser att det är bättre att hantera i samhällets ögon relativt harmlösa produkter. Det händer ju även här i Sverige att man får läsa om t.ex. smuggling av cigaretter och sprit. Två fullkomligt legala droger som förutom sina gravt hälsovådliga effekter egentligen bara lider av problemet med hög beskattning.
Nästa intressanta fråga är då varför vissa människor, bland annat jag, i princip tycker att även narkotika kan avkriminaliseras?
Personligen tror jag inte att en restriktiv och skuldbeläggande narkotikapolitik per definition får människor att avstå droger. Jag känner faktiskt inte en enda drogfri narkoman som avstår av den enda anledningen att bruket är kriminaliserat. De har många andra och bättre skäl för att inte använda. Däremot känner jag till många som inte längre lever just på grund av att deras missbruk sågs som avskyvärt och skuldbelagt av samhället.
Därmed inte sagt att just jag har en allena saliggörande lösning på problemet.
Men en sak är definitivt säker oavsett om det gäller bombdåd på Östermalm eller våldsbenägna karteller i Mexiko. Kriminaldårar skyr inga medel när det gäller att framföra sina ståndpunkter och tjäna pengar.
Även om jag besvarade frågan om avkriminalisering kommer minska hemskheterna med ”i närtid nej!” är det dags för våra parlamentariker att krypa upp ur sina djupa skyttegravar där kriget mot narkotika förs. Plastpåseskatten är införd och perfekt fungerande kärnkraftverk är nedlagda, verkligheten pockar på uppmärksamhet. De beslut som fattas idag ger effekt i framtiden. Kanske kan mina barnbarn få ynnesten av att växa upp i ett inte helt sönderslitet samhälle. Ett samhälle där det inte förekommer bombdåd var och varannan dag!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
