Tillsammans med en bekant var jag och lyssnade på Markku Rummukainen i lördags kväll. Det var en smått bisarr upplevelse. Föredraget var en del i Kristianstad kommuns framtidsvecka, som avhölls för sjätte gången. Rummukainen jobbar på Lunds universitet och har även tät kontakt med IPCC, enligt vad han berättade. Han sa också att det är vi svenskar som beställt nuvarande svenska klimatpolitik via de vi röstat på, inte han, för han får bara rösta i Finland. Men ändå är han något av vår representant i IPCC. Kontakten går på något vis genom SMHI.
Föredragets anda
Det var nästan lustigt att höra ett föredrag som är i huvudsak spegelvänt mot vad jag skulle säga. Jag skulle påstå andra saker än han, till samma bilder som han visade. För i princip varje bild han visade skulle jag kunna visa en annan som förklarar samma sak, men på ett annat sätt, med stöd av andra forskare. Det skulle vara kul att ha en duell där vi har varsin projektor och samtidigt visar varsin bild till samma fråga och levererar vår förklaring till vår egen bild.
Genomgående blandade Rummukainen äpplen och päron, utan besvär och utan att åhörarna reagerade. Likaså kom han med falska påståenden på flera sätt. Försåtligt, men publiken hade inte kunskap eller önskan att avbryta en guru med ohövliga sanningar. Därtill fanns i lokalen en ”politisk kommissarie” som även var den från kommunen som önskade honom välkommen. Denne censurist avbröt våra frågor med att han inte ville höra några klimatförnekare ödsla tid för föredraget.
Ett ständigt slirande på sanning och fakta
Jag kan ta ett par exempel på när Rummukainen uppenbarligen slirade med ärligheten om saker som han känner till.
1. Han sa att man först nyligen förstått att landisarna på Antarktis och Grönland även smälter underifrån, på grund av havsvattnets inverkan på undersidan av isarna. När jag påpekade att det väl endast kan handla om shelfisarna (de som står på havsbotten) medgav han att det var så, men inte att shelfisarna endast utgör en liten bråkdel av Antarktis och Grönlands isar och inte heller att denna kunskap varit känd länge, åtminstone bland gemene man som bor vid havet.
2. Han sa, korrekt, att påståendet om Amazonas som Jordens lungor är falskt. Omsättningen av syre och koldioxid i regnskogarna är ett nollsummespel som inte tillför resten av klotet något syre i netto. Men sedan sa han vid flera tillfällen att vi måste plantera skogar för att suga upp skadligt överskott på koldioxid. Men inte ett ljud om att man redan nu via bland annat Lycos-projektet vet att det är likadant i våra skogar, ett nollsummespel av koldioxid och syre.
Anspråk på andras egendom, frihet och rätt
Men även om vi skulle klara 1,5-graders målet till 2050 påstod Rummukainen att vi skulle behöva ta i anspråk stora arealer för att samla in koldioxid i skogar. På vilket sätt detta ”ta i anspråk” skulle komma i konflikt med äganderätt eller hur fulländad klimatdiktaturen skulle behöva bli för detta ändamål nämnde han inte. Alternativet menade han var storskalig carboncapture, utan att nämna dess kostnader eller den negativa inverkan det skulle få på växtligheten.
Vid andra tillfällen, när jag sa att andra forskare har kommit fram till andra värden eller andra förklaringar, avfärdade han det helt kort med att ”det är lögn” eller ”de har fel”. Han påstod att växthuseffekten varit känd i 200 år. När jag påpekade att den även har varit omtvistad under dessa 200 år ville han bortförklara det med att man kan inte fästa sig vid detaljer i historien. När jag lyfte frågan om Nikolov & Zellers avfärdande av växthuseffekten med deras egen modell av atmosfärseffekten, kunde han bara upprepa mantrat växthuseffekt.
Jordens historia
På en fråga från en annan person i publiken, om det någonsin i Jordens historia hade varit varmare och mer koldioxid i atmosfären än vi har just nu, då började han slira ordentligt och talade om att Antarktiska kontinenten inte låg där den ligger nu etc. Till slut bröt jag in och sa att det finns ett enkelt exempel som alla känner till. Under Juraperioden, alltså när det fanns stora dinosaurier både på land och i vatten samt mängder med stora gröna växter var det 6-8°C varmare än idag och minst dubbelt så hög koldioxidhalt, kanske även över 1000 ppm. Då var hans enda kommentar att ja, men det såg annorlunda ut då. Sedan fyllde han på med att senare, när den stora massutrotning kom hände förändringarna så fort att många arter inte han ställa om. Såvitt jag vet är man inte säker på vad som egentligen hände och varför, men det ville jag inte spilla än mer tid på.
Brådska eller ej?
Jag frågade om han har någon kommentar till att världsmeteorologiska organisationens (WMO) ordförande Petteri Taalas och vår svenske klimatguru Lennart Bengtsson inom en vecka och oberoende av varandra sagt att det inte är så bråttom med klimatåtgärder. Jag skrev om detta i lördags. Han trodde då inte på att Taalas sagt så. Vi visade på en medhavd padda en finsk artikel om detta. Rummukainen trodde ändå inte på det och sa tvärsäkert att så där har Petteri inte sagt, jag känner honom! Om Lennart Bengtsson sa han missnöjt att han har ju egentligen alltid varit på andra sidan. Det hördes på auditoriet att alla som går emot dogmen ska brännmärkas som kättare.
Årsmån
Efter mötet fick vi tillfälle att prata lite mer med honom och jag frågade då om han kände till det svenska begreppet årsmån. Det gjorde han inte. Jag förklarade och påpekade att det kan vara bra att ha i minnet, för förståelsen av naturliga variationer. Han hade visat en vida spridd graf som visar att koldioxidhalten aldrig varit över 300 ppm.
Jag påpekade att ny forskning visar att inlandsisarna på Antarktis och Grönland läcker koldioxid så att de inte kan redovisa högre halter, men det betyder inte att det aldrig varit högre halt. Detta ville han inte alls kännas vid. När jag då nämnde att man genom att jämföra växters klyvöppningar förr och nu samt i ordnade försök kunde konstatera att det varit högre CO2-halter än 300 och även 400 ppm tidigare. Då ville han helt underkänna sådana undersökningar.
Fame by proximity
Han visade en bild på Isaac Newton och några integral-formler, detta var illustrationen till hans påstående att de har klimatmodeller som låter dem vrida och vända på verkligheten, till och med låta Jorden snurra åt andra hållet eller räkna på ett system utan Solen. Det lät som om han menade att även med dessa extrema förutsättningar kunde de beskriva alla tänkbara verkligheter exakt. Modellerna var ofelbara och invändningsfria. Menigheten satt och gapade över detta under. Genom påstå att modellerna har kopplingar till Newton ville han ge sken av att de är bra. Det är att söka status via närhet (fame by proximity) alltså motsatsen till guilt by association.
Hållbarhetsmålen
Eftersom detta var framtidsdagar med huvudsakligt fokus på FNs 17 hållbarhetspunkter, påstod han att utan en lyckad koldioxidreducering skulle inte heller de andra målen kunna nås. Jag skulle vilja påstå att med 1000 till 2500 miljarder us dollar i årliga globala kostnader för klimatpolitiken, enligt Björn Lomborgs beräkningar, kan inget av de 17 målen nås.
Hållbarhetsmålen i sig är rent flum. Vad som ska betraktas som hållbart är i princip helt och hållet en fråga om perspektiv. Men för att få det att se mindre flummigt ut tilldelas de stor byråkrati och stigmatisering av de som klagar. När det svider i plånboken och individuella friheter inskränks kanske det inte känns lika flummigt?
När man lägger till hållbarhetsmålen till klimatlarmen ser man tydligt att Rummukainen och andra alarmister är långt utanför sitt kompetensområde. I princip utger han sig för att vara en världeledande samhällsplanerare och innovationsstrateg. Men i de avseendena är han inget annat än en charlatan som kräver totalitär planekonomi för att kunna hantera hans klimatångest. På köpet skulle hela vårt välstånd och vår civilisation nedmonteras, samtidigt som u-länderna inte skulle ges någon som helst möjlighet till utveckling. Allt i avsaknad av de fossila bränslen som lyft oss ur fattigdom och misär.
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
