Likväl som åsikts- och yttrandefriheten måste ligga till grund för ett demokratiskt statsskick så torde demokratin i sig själv vara en självklar förutsättning för yttrandefriheten. Detta under förutsättning att yttrandefrihet endast kan sägas råda om den omfattar samtliga medborgare i ett samhälle eller i en stat. Kan man ens föreställa sig en diktatur eller en oligarki med full och oinskränkt yttrandefrihet? Det borde här räcka med en analys av begreppen “diktatur” och “oligarki” för att förstå att just demokrati måste vara en nödvändig förutsättning för en full och oinskränkt yttrandefrihet.
Vad innebär då en “full och oinskränkt yttrandefrihet”. Skall antidemokratiska krafter ha full rätt att fritt propagera mot demokratin och mot demokratiska värderingar? Skall fascister och kommunister samt radikala religiösa grupperingar vilka kämpar mot just demokrati och yttrandefrihet, till fullo omfattas av en full och oinskränkt yttrandefrihet?
Svaret måste paradoxalt nog och tveklöst bli JA! Hur olustigt det än kan kännas, så måste även antidemokratisk krafter ha rätt att fritt yttra sig i en demokrati. Om inte, så har vi “de facto” ingen full och oinskränkt yttrandefrihet och därmed heller ingen reell demokrati. Då har vi bara en låtsasdemokrati där de med de för tillfället mest politiskt korrekta åsikterna får komma till tals. I en verklig demokrati med full och oinskränkt yttrandefrihet så måste alla, hur “udda, skrämmande eller osmakliga” åsikter de än kan verka ha få komma till tals.
Finns det då inga gränser för yttrandefriheten? Det fria ordet begränsas idag av lagstiftning emot förtal och lagstiftning om “hets mot folkgrupp” (HMF). Om hets mot folkgrupp stadgas i brottsbalkens 16 kap. 8 § följande: ”Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp.”
Om lagen om “hets mot folkgrupp” här begränsar en fri och öppen diskussion så begränsar den i sig själv åsikts- och yttrandefriheten. Varför skall exempelvis en antidemokratisk religion ha “frikort” från kritik men inte en antidemokratisk ideologi? Gränsen mellan vad som är “religion” och vad som är “ideologi” är dessutom ofta ganska diffus. All kritik som riktas mot exempelvis en religion som Islam eller mot muslimer som utövare av religionen Islam kan därför idag falla under lagen om hets mot folkgrupp och kan sålunda ytterst leda till långa fängelsestraff.
Det som inte tål att kritiseras har heller ingen plats i en demokrati med full och oinskränkt åsikts- och yttrandefrihet. Det är fria och oinskränkta diskussioner och debatter som för mänskligheten framåt. Varje inskränkning i det fria ordet innebär här därför en inskränkning i demokratin. Lagen om “hets mot folkgrupp” (HMF) är därför i sin nuvarande form en inskränkning av vår demokratiska och grundlagsskyddade rätt till åsikts- och yttrandefrihet.
Det finns också vissa verksamheter som kräver att de som skall involveras skriver på avtal om tystnadsplikt. Här handlar det främst om offentliga verksamheter som försvar, polis och sjukvård, men även om större företag som vill skydda sig mot industrispionage mm. Dessa avtal om tystnadsplikt är i sammanhanget att betrakta som särfall, dels då de är av enskilda “frivilligt påtagna inskränkningar” och dels då de syftar till att skydda känsliga verksamheter mot spionage samt enskilda individers personliga integritet. Då dessa lagar och inskränkningar ytterst handlar om att skydda medborgerliga rättigheter så kan de knappast sägas stå i strid med en full och oinskränkt yttrandefrihet.
Att vi skall ha ett demokratiskt styrelseskick är dock inte av naturen givet. Ett demokratiskt styrelseskick vilar ytterst på att en konsensus råder inom en majoriteten av ett samhälles medborgarna om att ett sådant styrelseskick är det för tillfället bästa eller åtminstone det minst dåliga styrelseskicket. Alltså, ett demokratiskt styrelseskick är inte självklart och kan därför heller inte tas för givet. Vill vi leva i en demokrati med alla dess rättigheter men även dess skyldigheter så måste vi alltid vara beredda på att försvara den.
Hur skall då vi som är demokrater skydda vår yttrandefrihet från antidemokratiska krafter? Självklart genom att låta alla komma till tals! Hur skall vi annars kunna veta vad dessa krafter egentligen vill? Det är först när vi får höra vad de antidemokratiska krafterna vill som vi kan gå i polemik dom emot. “Det är först när vi ”vänder på stenarna” som vi faktiskt kan se vad som egentligen krälar fram”.
Historien har visat att människan har en inneboende längtan efter frihet och framför allt efter rätten att kunna uttrycka sig fritt. Att förbjuda, censurera eller trycka ner åsikter, skapar bara martyrer och är en fertil grogrund för både fördomar och för osaklig retorik. I en fri och öppen debatt kan alla åsikter belysas, skärskådas och bemötas av alla och envar. Slutsatsen måste här bli att demokratin och det fria ordet endast kan försvaras av just det fria ordet. En egentligen ganska så trivial och självklar slutsats för oss Klassiska Liberaler. Synd bara att inte fler verkar förstå något som är så uppenbart?
Kämpar för åsikts- och yttrandefrihet. Så länge vi får säga vad vi tycker och tänker, så är inte slaget förlorat. Allergisk mot ”värdegrunder”, ”politisk korrekthet” och ”tvingande” kollektivism. Anser även att vi bör lämna EU med omedelbar verkan.
