IS-kvinnorna

IS-kvinnorna 1

Nu är det avgjort från kurderna i Syrien.
Kvällsblaskan Expressen meddelade tidigare i veckan att alla jihadister skall utvisas till sina respektive ”ursprungsländer”. För Sveriges del handlar det om ett fyrtiotal vuxna och deras barn.

Med andra ord kan man konstatera att regeringskrisen var perfekt tajmad för att detta besked skulle flyga under radarn. Löfven kan tacka sin lyckliga stjärnan för detta.
Vi andra får väl förbanna att roligheterna med en fallen regering med råge vägs upp av detta besked.

Bland IS-fångarna är glädjen stor. Enligt Expressen (24/6) är ”Familjerna jätteglada över beskedet”.
Det har jag inga problem att tro på. Att sitta och ruttna bort i ett kurdiskt fångläger, i resterna av sina drömmar om ett det närmaste en skogstokig jihadist har av ett paradis på jorden, är nog ingen höjdare.
En av svenska hederliga medborgare betald lägenhet i ett utanförskapsområde, socialbidrag, ”gratis sjukvård” och övriga samhällsinsatser ter sig nog som en dröm i sammanhanget.

Vi kan nämligen inte ha några större förväntningar på att individerna kommer att dömas i någon större utsträckning vid ankomsten till Sverige.
Av omkring 150 återvändande individer har 2 (!) dömts för terrorbrott. I pressen anges dessa som ”västsvenskar”. Men det är väl något jag förhåller mig skeptisk till innan jag sett en bild på pajsarna och själv bedömt deras eventuella svenskhet.

Därtill kommer drösen av förmodligen gravt traumatiserade barn som skall hanteras av den inte alla gånger, faktiskt nästan aldrig, fungerande svenska samhällsapparaten.
Inkännande socialtanter med värdegrunder, HVB-hem som inte ens kan hålla reda på 5-åringar med spring i benen och ett skolsystem i upplösning skall tillsammans med en på flera sätt knästående poliskår ska ta sig an den grannlaga uppgiften.
Vilket inte känns helt stabilt.

En sak är helt säker.
Vi kommer få en hel del snyftreportage i både statskontrollerad och mer ”fri” media.
Konceptet att det egentligen är synd om återvändarna kommer säljas in hårt. Förhoppningsvis utan fler SR-debacle där reportern inleder kärleksrelationer med föremålet för reportaget. Men det är egentligen bäst att hålla det för osagt.

Jag har inget förtroende för att varken nuvarande eller kommande regeringar kommer inleda en jakt till tidens ände på dessa individer.
Det borde annars vara självklart för varje rättänkande människa att så gjordes.

I Sverige finns vidsträckta områden där enklare tältläger, vilket de har vana av sedan tidigare, kan slås upp. Där kan de vuxna individerna inhysas medan deras ärende utreds i grunden. Det ger dessutom tid till att bygga enklare fängsliga förvar där de, efter rättegång, kan inhysas resten av sina liv och fundera på sina livsval.
Kunde USA ordna med Guantanamo kan vi med lite dådkraft och avsteg från vår tilltro till så kallade mänskliga rättigheter också fixa det.

När det gäller barnen är jag givetvis en erbarmlig syltrygg. De kan givetvis inte hållas ansvariga för sina föräldrars dumhet. Vid ankomsten till Sverige ska de omedelbart avskiljas från dessa styggelser till vuxna och placeras i kärleksfulla kristna hem där de kan få en god uppväxt.
Särskild kraft måste läggas på att utreda huruvida fosterföräldrarna har det minsta av vänsteristiska böjelser. Om så är fallet är de självklart inte aktuella.

Men vem tror att mina i sammanhanget modesta krav någonsin kommer bli verklighet?
Just det, ingen!

Så är det nämligen i ett samhälle som dukat under för tanken att i alla förekommande sammanhang föregå som ett exempel på infernalisk godhet och tilltro till mänskliga rättigheter och obefläckade värdegrunder.
Det går åt pipan, helt enkelt.
Tidigare borgerliga och socialdemokratiska regeringar har bundit ris vid allas våra ryggar som man nu står i begrepp att tända på.

Välkommen till Sverige 2.0, uppgraderat med ännu fler skogstokiga jihadister med krigserfarenhet!