Fri Debatts redaktion har tagit sig tid att dyka ner i den elektroniska brevhögen och funnit denna rapport om verkligheten från en modern småbarnsförälder!
Redaktörn!
Prövade en McPlant idag. Passade på när det ändå åktes förbi – vissa i den yngre generationen har ännu ingen smak och tigger McDonalds dygnet runt tills någon av oss gamlingar ger upp. Vi försöker hålla det till ett par gånger om året. En gång i månaden. Var tredje vecka.
Första tuggan är som en vanlig burgare: bröd, sallad, tomat, konstig amerikansk ost, de där överdrivet starka gurkorna de kör med (med kryddnejlika?), lite majonäs, och så något köttliknande. Det senare är … intressant.
När man plockar ut en bit av icke-köttet och äter separat smakar det just ingenting. Absolut inte obehagligt. Neutralt. Ätligt. En känsla av “grillat”, kan jag tänka mig – eller “flame broiled” som Burger King körde med på 90-talet (för er gamlingar som minns Dan Cortese.)
Det har en konsistens som på avstånd påminner om malet kött, oklart vilket. Ser man närmare efter är det mindre “trådigt” eller “malet”, och mer i form av “lager”, som om det vore utskrivet med en 3d-skrivare. Ett mellanting mellan mycket tunt skivad sylta och köttfärslimpa.
Sedan tar man en tugga till från den sammanlagda kreationen igen, och så faller bitarna på plats: man känner inte särskilt mycket köttsmak oavsett – och man förväntar sig det inte! Det är bröd, veganmajonäs, veganost, kryddor, vinäger, lite “tuggmotstånd”, lite “knaprigt” …
Man kan förvisso leva gott utan kött. Skall man äta kött skall man äta det rätt – nötkött till exempel äter man antingen mycket lättstekt direkt ur pannan, eller långkokat i chili och grytor. Sedan skall man naturligtvis äta lever och liknande, inte för miljöns eller hållbarhetens skull utan för upplevelsen. Handen på hjärtat: finns det något tråkigare än kycklingbröstfiléer? “Köttet för dig som avskyr kött.”
Mat skall inte vara “ätlig”.
McPlant är en perfekt uppfinning för dagens värld. Som musik som körts genom digitala filter så att allt låter likadant och lika högt hela tiden. Som filmer som släpps ut i fria luften förrän ett tjog “fokusgrupper” i olika “demografier” sagt sitt. Som ett SAP utan arbetare, ett M som struntar i skattenivåer och äganderätt, ett C som tycker att bönder passar bäst i andra länder, ett Mp som uppenbart förstör miljön – åtta riksdagspartier som käbblar med varandra som en Monty Python-sketch, men som på många områden har fört samma politik i trettio år.
Skriver man in “Zorn” i duckduckgo blir första sökförslaget “zorn palette”. Det räckte med fyra färger till de flesta porträtt – Zorn fick fram de nyanser han behövde genom att blanda själv. Det är lätt att lura ögat att det ser “grönt” och “blått”. Det skulle dock vara svårt att driva en konstskola på devisen “grönt och blått finns inte.” Gå ut i skogen. Sitt vid en liten sjö.
Det som skiljer olika geschäft är hur ärliga de kan vara om vad de säljer. Politiker säljer inte “lösningar”, men de kan de aldrig erkänna. Media säljer inte “nyheter” eller “underhållning”, de vill att du skall fortsätta klicka (med god hjälp av de algoritmer som utgör minst hälften av all internettrafik.)
Hamburgerkedjor säljer naturligtvis inte nötkött eller “hamburgare” (eller “mat”, säger cynikern). De kan kosta på sig att när som helst byta ut vilken ingrediens som helst eftersom det man säljer är en särskild upplevelse, som kunden kan få serverad precis på samma sätt var som helst i världen.
Och en hel del fett och salt, även i McPlant.
Hjamtnar.
