I Kalifornien, ”the golden state”, är det nu så illa vara att man måste rädda strömförsörjningen genom så kallade rolling blackouts. Enligt ett rullande schema stängs elen helt sonika av eftersom efterfrågan är större än tillgången.
Inte sedan 2001 har man varit tvungen att ta till greppet på grund av dålig strömförsörjning, eller snarare för stor tilltro till så kallade förnybara energikällor, dålig nätkapacitet och problem med naturgasenergi i sommarhettan.
Kalifornien har visserligen haft planerade avbrott mellan 2001 0ch dagens datum. Men då har orsaken varit att undvika skogsbränder, nu gäller det något helt annat.
Den intresserade kan notera att delstaten dessutom kommer lägga ner sitt enda kvarvarande kärnkraftverk 2024-2025, bistra tider väntar alltså delstatens invånare om man inte kommer tillrätta med försörjningen från andra energislag.
Till skillnad från Sverige har Kalifornien ett ganska behagligt klimat för dem som dyrkar värme. För inte så länge sedan passade man i delstaten på att slå världsrekordet och mätte upp hela 54,4 grader i Death Valley.
Värmen utgör givetvis ett centralt problem i sammanhanget eftersom människor kräver ett någorlunda drägligt inomhusklimat i bostäder och på arbetsplatser. Sålunda går väl en god del av energin åt till luftkonditionering, och här börjar vi närma oss pudelns kärna.
Problemet är nog inte direkt klimatet som sådant. Problemet är människornas krav på att kontrollera det.
För att lägga lök på laxen ställer medborgarna krav på att kunna använda allehanda elektriska produkter, krav på att kunna förflytta sig någorlunda smidigt och på att ha mat och dryck att livnära sig på.
En massa energi blir det som går åt!
För en lekman som undertecknad är då ekvationen ganska enkel och följande alternativ är de som dyker spontant när man funderar på problemet.
# Minska energibehovet genom att minska behovet av energi.
# Öka mängden energi genom att använda den till buds stående teknologin och effektivisera den.
Den första punkten kan lätt ordnas genom att återgå till ett preindustriellt samhälle, alternativt minska befolkningsmängden. Den så kallade klimatrörelsen verkar inte direkt tveka för något av alternativen.
Den andra punkten är mer kontroversiell, inte minst för den så kallade klimatrörelsen.
Den innebär nämligen något helt annat än att gå på hysteriska känslor och ägna sig åt ickeproduktiva klimatstrejker och dito demonstrationer. Forskning och utveckling kräver nämligen utbildning (trååååkigt) och tålamod (men guuuuud, ännu tråkigare).
I Sverige, som har ett betydligt bistrare klimat än Kalifornien, är vi också på god väg att lägga ner allt var kärnkraft heter. Senast blev det rubriker när ett oljeeldat kraftverk var tvungen att sparkas igång i somras. Svensken är nämligen, precis som alla andra, lite korkad på sätt att hen förväntar sig att samhällskontraktet gällande energiförsörjningen skall hållas. Vi får väl tacka den pågående pandemin för att industrin inte gått på högvarv och krävt ännu mera av våra resurser denna sommar.
I Sverige är det dessutom, om vi jämför med Kalifornien, i princip bombsäkert att smälla upp vackra kärnkraftverk av olika slag och sorter. Våra kapitalister, forskare, ingenjörer och byggnadsarbetare bangar nog inte heller för att delta i arbetet med kärnkraft och energiöverföring.
Endast den politiska viljan saknas. Men där är oviljan å andra sidan total, ingen vill väl stöta sig med galjonsfigurer inom klimatrörelsen!
Bättre då att jamsa med. Blunda hårt för de kalla realiteter som råder här i högan nord och hoppas att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn o.s.v. inte dömer oss för hårt. I sammanhanget noterar jag, skadeglatt, att dagens politiker inte önskar att vi reser statyer över dem. Det beror nog inte enbart på deras klädsamma blygsamhet…
Sverige riskerar i sinom tid at gå samma väg som Kalifornien. Förutom att mer eller mindre nödstarta oljeeldade kraftverk undviker företag att bygga ut verksamheten för att tillgången på energi anses osäker.
Jag kanske får berätta rövarhistorier för barnbarnen om min ungdom när mobiltelefonen kunde laddas när som helst under dygnets alla timmar. Förmodligen kommer de skaka på huvudet och tycka att farfar är bra tokig han!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
