Teorin om AGW, Anthropogenic Global Warming, ett tag utökad till CAGW, Catastrophic Anthropogenic Global Warming, innan den bytte spår till Climate Change, har avvisats som felaktig. Oavsett vilken av dessa desperata hypoteser vi talar om förutspådde de ett antal följdverkningar som skulle visa att hypotesen var rätt. Förutom själva att hypotesen tillbakavisats har IPCC avslöjats med följande fel angående följdverkningarna:
Temperaturen ökar okontrollerat bortom en tippingpoint
Temperaturen skenar inte, den har varierat historiskt och det är väl belagt. De två senaste decenniernas ”platå” i uppvärmningen kan vara ett tecken på att vi nu går in i en kallare fas igen.
CO2-halten stiger till farliga nivåer som aldrig upplevts
Koldioxidhalten stiger, men det kan inte förklaras med våra utsläpp, inte så som vetenskapen känner till koldioxidens relaxationstid i atmosfären. Det måste finnas andra och naturliga källor som får koldioxidhalten att öka med mer än vad vi tillför. Isborrkärnorna har visat sig mindre tillförlitliga än man tidigare trott. Det gäller till exempel vid jämförelse med växternas klyvöppningar.
Stormar och oväder kommer att öka i antal styrka på grund av den ökade temperaturen
Stormarna har inte på något sätt blivit värre. Tvärtom har de blivit färre och svagare, vilket stämmer bra med termodynamikens lagar om vad som sker vid en uppvärmning.
Havsnivån kommer att stiga till följd av smältande glaciärer, kusterna översvämmas
Havsnivåerna stiger i en långsam stadig takt och inte på något alarmerande vis förändrat sedan innan industrialismen.
Korallerna kommer att dö, antingen av försurning, havsnivåhöjning, värmeslag eller något annat
Korallerna hotas inte av vare sig uppvärmning, försurning eller stigande hav. Koraller tål värme bra, havet är buffrat och blir inte surare, koraller har följt varierande havsnivåer i miljontals år.
Isbjörnarna kommer att utrotas i brist på isflak att jaga säl ifrån
Isbjörnarna är väsentligt fler nu än när IPCC började intressera sig för Global Warming.
Glaciärerna kommer att försvinna
Glaciärerna gör fortfarande som de alltid gjort, struntar i människan. På vissa håll växer de, på andra minskar de. Den största glaciären, Antarktis växer så det knakar, trots att den kalvar lite isberg då och då.
Det kan inte vara något annat, IPCC bestämde sig, eller rättare sagt beordrades, att söka katastrofscenarier till följd av våra CO2-utsläpp Det kan finnas många andra förklaringar, som IPCC inte velat se eller undersöka. Många som ”deltar” i klimatdebatten har inte satt sig in i vetenskapen. De har kanske istället läst på planscher som denna från WWF.
Här kommer ett antal, i förhållande till IPCC, alternativa förklaringar till klimatfunktionen/ -variationer:
Solen
Solen är naturligtvis den helt dominerande faktorn för allt som gäller Jordens klimat. Nu kan man även se statistiskt samband mellan solfläckar och klimat. Den överensstämmelsen är bättre än alla samband IPCC försökt påvisa.
Vattenångan
Om strålningsbalansen av IR-strålning är det avgörande fenomenet återstår fortfarande det faktum att koldioxidens absorptionsspektrum täcks till nästan 100% av vattenångans. Vattenångan är på flera sätt mycket mer kraftfull ”värmeaktör” än koldioxiden, bland annat är halten vattenånga viktig för molnbildning och albedo. Förekomsten av vattenånga i atmosfären styrs av Solen, inte av oss.
Jordbanan
Jordbanan och dess snirklar runt Solen har en självklar betydelse för klimatet. De säger att de lagt in den faktorn i sina modeller, men det syns inte på ”projektionerna”.
Kosmisk strålning
Henrik Svensmark har visat att kosmisk strålning påverkar antalet kondensationskärnor i atmosfären och att dessa påverkar både moln och nederbörd, vilket i sin tur påverkar både in- och utstrålning från Jorden. Han har också visat hur vår resa genom Vintergatans spiralarmar interagerar med Solens och Jordens magnetfält i dessa variationer.
Atmosfären
Atmosfären är ett ”växthus” fyllt med ”växthusgas”, påstod IPCC. Inte alls, säger Nikolov och Zeller. Atmosfären är en gasblandning likt vilken som helst. Det är dess massa, planetens gravitation och solinstrålningen som avgör klimatet och bör kallas för atmosfärseffekt.
Konvektion
IPCC har endast intresserat sig värmetransport från jordytan via strålning och därvid fastnat i tankegångar om växthusgaser som fångar värmestrålning och håller den kvar. Andra säger att den värme som lämnar jordytan gör det via konvektion upp till tropopausen och först därifrån strålar ut i rymden.
Pervektion
En annan förklaring till värmetransporten ut från Jorden är Connollys pervektion. Att värmen förmedlas som en energiknuff via en mer eller mindre mekanisk knock-out effekt upp i troposfären, tills energin kan börja stråla ut mot rymden.
Ozon
Ozonlagret är en gasansamling som inte borde finnas enligt teorierna om hur gaser i fritt tillstånd alltid är väl blandade. Kan ozonlagret vara den ”växthusliknande” inneslutning som Fourier ansåg behövs för att man ska kunna påstå att atmosfären och dess värme är innesluten av något?
Albedo
År 2013 kom en intressant förklaring till strålningsbalans beräknad utifrån albedot. Albedot är Jordens reflektionsförmåga på infallande solstrålar, enkelt uttryckt. Med mycket moln mellan 60°N och 60°S reflekteras mer av infallande ljus än när molnen är få. Reflekterade strålar värmer inte upp någonting, oreflekterade strålar letar sig ner till jordytan och värmer den. I detta fall redovisar de en +2,3 W/m2 högre instrålning än vad IPCC räknat med. Delar av Svensmarks forskning går ut på att den kosmiska strålningen, som varierar, påverkar förekomsten av albedo. SMHIs redovisning av soltimmar lokalt i Sverige ger visst stöd för att teorin att albedot är en viktigt (del-)förklaring.
Nog finns det alternativa förklaringar alltid! Innan man granskat alla dessa, även om de bara utgör delförklaringar till hur atmosfären fungerar, eller rent av är falska eller betydelselösa, har man inte gjort sitt jobb på IPCC. Dessutom har de inte definierat en nollpunkt som skulle kunna vara det som är normalt. Troligen för att något sådant inte alls finns i den ständigt omväxlande naturen. Delvis kan man beskriva de naturliga variationerna, åtminstone de som sker i korta cykler eller intervall, som årsmån. Det unika svenska begreppet som de flesta svenska så kallade klimatexperter inte ens känner till, än mindre naturligtvis utländska dito. Min bedömning är att årsmånsvariationer kan sträcka sig över 50-100 år. Eftersom IPCCs period för att definiera klimat är 30 år så faller deras teorier om klimatförändringar än så länge inom årsmån.
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
