Den nya ordningen (del 2)


Den nya ordningen (del 2) 1

Jag letar efter sätt att beskriva den nya värld jag ser, eller börjar få syn på. Som jag ser det låter den sig inte beskrivas med gamla filosofier, -ismer eller dogmer. Jag uppfattar det som ett paradigmskifte, det där som Carl Bildt talade om när han var partiledare. Osäker på om det var just denna paradigm han önskade. Då blev han i vart fall ordentligt nedsablad av sossarna för sin önskan. Nu är sossarna själva en del dagens paradigmskifte, eventuellt som ovetande och naiva underhuggare. Det bästa jag för tillfället kan kalla paradigmet är oligarkismens tidevarv.

Men då tänker du förmodligen på vad som i media brukar kallas för ryska oligarker. De finns med i mina tankar, men de är rätt betydelselösa i sammanhanget. I Ryssland råder fortfarande politiken på ett mer gammaldags sätt. Nej, det är de globala, för att inte säga globalistiska oligarkerna jag tänker på, Soros, Gates, Rockefeller, mfl. Till viss del organiserade i grupper som Bilderberg, Romklubben och World Economic Forum (WEF).

Deras makt och maktutövning är närmast feodal, utan att vara precis det. Den binder samman kommunism och kapitalism, men inte så som Marx förutspådde på den arbetande majoritetens sida, utan på kapitalets. Som en pokerspelare med mer pengar än alla andra runt bordet har tillsammans och som sätter egna regler som gynnar den som kan lägga insatser som de andra inte kan matcha. Liberalismen duger inte heller som beskrivning och den duger inte ens till att angripa oligarkismen med.

Filosofer som Hobbes, Locke, Montesquieu, Kant, Marx, Mill, Hegel, Nietzsche, Rand, Foucault, är alla överspelade som ledsagare för att förstå vad som händer/hänt. Oligarkerna själva hänvisar ofta till något slags kombination av Bentham och Malthus som alibi för sina önskningar och (ill-)gärningar, även om de för det mesta låter underhuggare framföra dessa.

Oligarkismen tycks ha tagit som sin uppgift att korrigera politiken efter eget sinne, utan att kalla det för politik och utan att redovisa vilka styrande principer som vägleder dem. Att dessa oligarker samverkar Kinas politiska topp är uppenbart. Att de påverkar, rent av styr, världens klimatpolitik, vaccineringspolitik, jordbrukspolitik, migrationspolitik med mera är tydligt. Katolska kyrkan, FN och EU gör som de blir tillsagda, det märks av dessa organisationers ledares uttalanden i nämnda frågor.

Det hela börjar likna stockholmssyndromet på global nivå.
Dick Erixon har en intressant fundering om den pågående omvälvningen, där han väger in åsikter om densamma från både Widar Andersson och Richard Swartz.
Ingemar Ljungqvist skriver om vacciner och the great reset i den nya ordningen. Missa inte att titta på Amazing Polly som han länkar till. Ni får länken även här.
Dan Ahlmark, välkänd för Frihetsportalens läsare ger ett intressant perspektiv på demokraternas transformering av USA post-Trump.

Jag har precis fått hem Jacob Nordangårds bok Den Globala Statskuppen, alldeles färsk från tryckeriet, jag har inte ens hunnit läsa förordet. Den ska läsas med stort intresse då jag tror att han spanat på precis detta fenomen, men han har källor och fakta att redovisa.