Så har då trumpeten, inte utan visst motstånd, accepterat valresultatet och inlett flytten från residenset i huvudstaden. Enligt vanligtvis välunderrättade källor kommer han slå upp bopålarna i Florida.
Vi kan, under tiden som mer välkammad media gottar sig åt att smutskasta honom och spekulera om frun lämnar honom, sammanfatta hans presidentskap och prognosticera framtiden för USA.
Vi kan konstatera att ett av trumpetens största misslyckanden, i en demokrats ögon, torde vara hans låga nivåer av brutal blodtörst. Karln har misslyckats med att starta ett enda krig under sin period i vita huset. Han har enbart sett till att försöka, så gott det gick, att hantera sina föregångares misslyckanden på den punkten.
Man måste hålla i minnet att aktiv krigspolitik är av yttersta vikt för demokraternas strävan att sprida den amerikanska formen av demokrati i världen. Företrädesvis till länder som inte alls önskar ha den.
Tyvärr har Trump på sin höjd, och med relativ kirurgisk precision, medelst bomber och granater tagit misshagliga ledare av revolutionsgarden av daga. Klart att demokraterna gnisslar tänder när man istället kan drönarbomba småpotäter till terroristledare OCH deras hustrur och barn i Jemen.
Också i försvarssamarbetet NATO har den avgående presidenten kastat grus i maskineriet genom att, håll i er nu, kräva att alla andra deltagare skall betala för sig! Ja, ni hör hur tokigt det låter. Att alla ska betala vad det kostar att ingå i ett försvarssamarbete!
Med en sådan president kan givetvis inte den så kallade intellektuella medelklassen i USA stå ut. Det är nämligen den som mer än någon annan grupp i världen är grava godhetsknarkare.
I deras dagliga dos ingår en ambivalent inställning till den amerikanska statsapparaten. För arbetarklassen och människorna precis under den, alltså de som betalar kalaset och tvingas sända sina söner och döttrar att blöda och dö på ärans fält runtom i världen, ser saken annorlunda ut. De finner en slogan som Amerika Först sympatisk och fullständigt relevant.
Vi kan med relativ säkerhet förutse att den tillträdande presidenten och hans kronprinsessa, som bokstavligen bara är ett hjärtslag (eller Alzheimers-test) från presidentposten själv, snarast kommer att rätta till Trumps misslyckanden på detta område.
Innan viruspandemin svepte över världen och började brandskatta USA, vars ruttna sjukvårdssystem man inte kan skylla Trumpeten för, så var arbetslöshetssiffrorna i landet de lägsta på 50 år. Nära 7 miljoner människor kunde under Trumps styre sluta att använda så kallade food stamps.
Det duger givetvis inte för demokraterna. Precis som alla andra socialister är de nämligen röstberoende av av en bidragsfinansierad grupp av människor som tvingas förlita sig på att staten står för deras uppehälle. Denna underklass tjänar för övrigt fler syften. Deras existens sysselsätter en stor skara människor i det transfereringsindustriella komplexet, akademierna som ska utbilda folk som ska jobba inom detsamma samt, som jag tidigare noterat, kanonmat på ärans fält.
Det säger sig självt att man inte kan ha dem som anställda löntagare, även om det är lågt betalda sådana.
För att lägga lök på laxen så sjönk arbetslöshetssiffrorna hos amerikanska kvinnor till det lägsta på 70 år. Andelen afro-amerikanska homeownership har ökat från 41,7 till 46,4 procent.
Jag undrar, försynt givetvis, om problemet för demokraterna är att friheten ökat för fel del av befolkningen?
För alla typer av socialister är det ju så att folk som är för självständiga i förhållande till staten utgör ett potentiellt problem. I värsta fall nöjer de sig inte med lite frihet, de kan kräva mer och mer! Katastrofscenariot är att dessa människor kommer till insikt om att statsapparaten som sådan är en ganska meningslös skapelse som inte bara kostar en massa pengar, utan den förtrycker dem också!
Ett mindre känt faktum är att Trumps administration blockerat illegal import av timmer från Peru. Det kom väl i skymundan när det blev liv och kiv för att samma administration satte hårt mot hårt mot Kina i akt och mening att skydda amerikans industri och jobb. Eller införde tullar på aluminium och stål i samma syfte.
Det största problemet för människor som över allt annat hatar Trump är nog hans rimliga slutsats att USA faktiskt ska se om sitt eget hus i första hand. Vilket synes mig som en rimlig strategi för en amerikansk president som väljs till posten som sådan av amerikanska väljare.
Då blir resultaten ganska handfasta. Den amerikanska skogsindustrin skyddas genom att olaglig import från Peru stoppas. Annan amerikansk industri skyddas med andra vapen, som att stå upp mot Kina och andra länder.
För första gången på 70 år har USA blivit nettoexportör av energi. Givetvis till priset av ett oherrans liv hos miljö- och klimatrörelse. Märkligt nog gnyr inte samma rörelser lika mycket av att ett annat land med vissa stormaktsambitioner, f.d. sovjetkommunistiska Ryssland, också exporterar energi. Jag undrar, försynt som vanligt, vad detta kan bero på?
Varför är det ett problem att USA nu är världens största producent av olja och naturgas?
Jo, därför att vänstern hellre köper av Ryssland och Kina!
Varför är det ett problem att en genomsnittlig amerikansk familj sänkt sina kostnader för bensin och el med 2500 dollar per år?
Jo, därför att vänstern inte vill att folk ska kunna ta sig till sina jobb eller ha uppvärmda bostäder.
Tyvärr har Trump misslyckats kapitalt med att dränera träsket I Washington, D.C.
Detta misslyckande har trots allt varit förväntat. Man behöver inte vara någon anhängare av teorier om deep state eller pedofila satanistsammanslutningar för konstatera att den amerikanska statsapparaten är svårhanterlig och omöjlig att sanera på en, eller ens två, ämbetsperioder som president.
För vårt eget vidkommande i Sverige började vänstern sin marsch uppåt i systemet på 1960-talet, resultatet av denna har blivit tydlig på senare tid. Hur det då är i ett land med ännu längre ”demokratiska” anor, som USA, kan man bara tänka sig. Jag tror att det är genomruttet.
Tyvärr har det tillträdande paret av stjärnor inte ens några vaga ambitioner, och Trumps ambitioner var starka, att rätta till problemet.
Med USA är det så att vi med all sannolikhet kommer få fortsätta skåda ett imperium i förfall. Trumps försök att sätta Amerika först kommer rullas tillbaka av paret BoH.
Staten kommer att breda ut sig och med olika former av stöd tillåta en ekonomisk underklass att handlingsförlamas. Till gagn för utrikespolitiska ambitioner i form av personalkrävande militära operationer.
NATO-kollegerna kommer att strykas medhårs för att få med dem på krigsäventyren.
Sannolikt hanteras Kina med silkeslena vantar för att stabilisera läget i den delen av världen. Så länge ledargarnityren kan dela upp sina intressesfärer någorlunda till båda parters förnöjsamhet struntar BoH höggradigt i kommunistkinas totala förakt för mänsklig värdighet. Möjligen kan Taiwan orsaka lite gnissel i maskineriet.
En inte alls så avlägsen tanke är att miljöambitionerna kan bli den tillträdande administrationens fall. Om nu Trumps framgångar på området ska rullas tillbaka kan man undra hur BoH ska kunna elektrifiera hela USA:s fordonsflotta utan att orsaka totalt kaos.
Den vanliga hennen på gatan kommer få vänja sig vid mer arbetslöshet, högre skatter och fler subventioner från staten. Hen skall med morot och piska tvingas att begripa sitt eget bästa. Nämligen att en allomfattande stat som begränsar din frihet är det enda valet.
Träsket i Washington, D.C., kommer fortsätta att puttra sådär som vi är vana vid. Möjligen till priset av en större närvaro av nationalgardet och polis. Det ser ju ut det, annars, om folket begår upplopp mot annat än försvarslösa affärsinnehavare!
Exit Emperor Trump!
Välkommen till det socialistiska förtryckets sköna tidsålder…
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
