Frihet kontra Pride

Frihet kontra Pride 1

Att vara libertarian betyder det att man måste vara gränslös i sina svar på frågor om hur mycket människor får lov att göra i det offentliga samlingsrummet, givet att man förutsätter att liv och egendom är säkrat?

Ska ett fritt lands lagar inte säga någonting om var gränser går i det offentliga rummet, med den logiska följden att den som sätter sådana då inte är libertarian? Sådana tongångar kan ibland kännas av i samtal med andra mer eller mindre uttalade liberala individer.

Personligen anar jag att det bör finnas utrymme för några fler synpunkter på mellanmänskligt agerande förutom att skydda människors liv och egendom från varandra.

Ska exempelvis sexorgier på torget tillåtas obehindrat, givet att det inte fysiskt skadar någon annan människa, och att utövarna ingått akten frivilligt? Och hur är det med samlag mellan vuxen och barn, ska detta också tolereras?

I min mening är detta att gå för långt i sin strävan efter frihet, och jag misstänker att de allra flesta skulle reagera oerhört starkt emot detta, och känna att det kränker deras kännedom om rätt och fel. Detta tyder i så fall helt enkelt på sund mänsklig moral att motstå sådant. Och de som eftersträvar denna typ av frihet eller lössläppthet om man så vill, borde rent logiskt inte få något större politiskt genomslag i det stora folkdjupet.

Det talas mycket om pride i dessa dagar, och min egna privata åsikt är till viss del reaktionär emot detta fenomen, samtidigt som min politiskt frihetliga ådra säger till mig att visst ska väl en fredlig demonstration inte vara något problem, så länge andra människor respekteras och lag upprätthålls i samband med detta spektakel.

Anledningen till min egna kritiska hållning lär grunda sig i personlig övertygelse, men även denna ovan nämnda organisations frekventa övertramp när det kommer till respekten för andra människor, samt att dess drivkraft tycks bestå i att allting blir okej inom det sexuella området, givet att de får fortsätta härja ytterligare några år.

Detta är något som organisationens antagligen viktigaste samarbetspartner RFSL tydligt visat praktiskt, då man ofta ertappats med byxorna nere när det till exempel gäller att utnyttja barn sexuellt (1). Sedan kan man flytta tanken mot vänstern som helhet, hur den i västvärlden idag ständigt attackerar åsiktsyttringar från höger, gärna med våld för sin sak, och man inser snabbt att denna rörelse har gått för långt.

Man tillåter inte bagaren att välja vilka tårtor han ska baka i USA när homopar vill gifta sig, och man kräver att sjuksköterskan skall avliva det begynnande barnet, men när Youtube stänger ner högerkanaler, då är det så fint med fri företagsamhet!

Detta är självklart ingenting att beundra eller påheja från ett frihetligt perspektiv, men det är till stor del samma rörelse som sedan går ut i parad genom våra städer i form av pride, med den skillnaden att de ju nu är glada och nöjda eftersom deras åsikt är den som obehindrat basuneras ut.

Detta är anledningar att kritiskt granska pride. Det är också anledningar att ta en ordentlig funderare på var man anser att legitima gränser går i det offentliga rummet från en libertariansk synvinkel, (inte minst för att verka något sånär seriös i allmänhetens ögon) och visst är väl enligt mig en kulturkamp värt att ta i detta avseende, då det som skriker frihet högst inte per automatik är det.

 

Av Pontus Malm

 

Källor:

1. https://www.friatider.se/kand-pedofilledare-invigde-pride