Fristaten Jönsson


Fristaten Jönsson 1I morse när jag vaknade gjorde jag slag i saken och utropade Fristaten Jönsson. En stat där det från början är klart utsagt att syftet, enkelt och självklart, är att bygga murar längs dess gränser och inte släppa en jävel över bron som inte har där att göra.

Endast två personer har hittills beviljat inresetillstånd, men då för evigt och utan några egentliga krav på motprestationer. Det är mina två söner. Totalt hjärtlös är jag inte. Dessutom vill jag givetvis optimera möjligheterna för mina gener att spridas vidare, sålunda kan de unga männen då och då behöva mina faderliga råd om hur livet bör hanteras.

I Fristaten Jönsson är villkoren lika för alla.
Väckning sker senast 04.00 vardag som helgdag, därefter följer frukost med genomläsning av utvalda svenska och internationella mediaföretags politiskt korrekta syn på sakernas tillstånd. Särskild vikt läggs på ledarsidor och politiska analyser, principen är att du lär känna din fiende genom att förstå hens tankegångar. Därefter följer en hastig morgontoalett, påklädning och marsch iväg till jobbet.
Invånaren i Fristaten Jönsson har nämligen inga välfärdssystem att falla tillbaka på. Allt som ska till för att betala uppehället får medborgaren tjäna ihop på egen hand.

Fristaten Jönsson har en mycket väl utvecklad hälso och sjukvårdspolitik. Förutom ett ofrivilligt avtal med landet Sverige (en socialistisk monstrositet) har den lilla nationen träffat en frivillig överenskommelse med ett privat försäkringsbolag. Det hindrar inte, utan snarare motiverar, den lilla nationens medborgare att utöva en myckenhet av karaktärsdanande motion på fritiden. Landets grundare tror på principen om en sund själ i en sund kropp.

Utrikespolitiken har en del i övrigt att önska. Än så länge går den mest ut på att slippa bli indragen i en massa bråk. Priset är att Fristaten Jönsson i en myckenhet kan verka undfallande. En betydande mängd av den unga nationens intjänade stålar försvinner i tribut till det land, Sverige (den socialistiska monstrositeten), som omsluter Fristaten Jönsson från alla håll.
Ingen, allra minst grundaren själv, anser väl riktigt att tributen på något sätt riktigt motsvarar vad fristaten får tillbaka. Men det är en bitter realitet att stor slår mindre.

Själva syftet med statsbildningen är att här bestämmer jag själv, demokratiska principer är lagda åt sidan. Flertalets diktatur är satt ur spel och alla socialistiska utjämningsprinciper motas vänligt men bestämt i grind.
I Fristaten Jönsson förekommer exempelvis inga upplopp och plundringar som ett resultat av verkliga eller påstådda felaktigheter begångna av en repressiv statsmakt. Detta underlättas av att ingen repressiv statsmakt tillåts verka härstädes. Istället för sexualsadistiskt lagda poliser som kväver medborgare eller skjuter dem i ryggen tar medborgaren ett stort eget ansvar. Detta är möjligt eftersom han känner ett personligt ansvar för sitt och andras liv.
Den dagen Fristaten Jönsson vuxit sig så stor att institutioner för lagens upprätthållande behövs skall dessa organiseras lokalt och ha en stark förankring i det civilsamhälle det har att övervaka.

I Fristaten Jönsson går inte en av livet frustrerad medelklass man ur huse för att lägga sig i andra staters angelägenheter. Det råder vidare en stor konsensus om att samtiden, och framtiden, inte bättras av att vi försöker skriva om historien och ägna oss åt kulturvandalism. Tvärtom kan exempelvis statyer, litteratur och annat lära oss om varför vi är där vi är idag.

Fristaten Jönsson väljer själv vem som kan bli medborgare. Självklart går detta stick i stäv med alla internationella avtal och resolutioner som så kallade västliga demokratier säger sig vörda. I mitt land värnar vi vår kulturella särart och känner stolthet över vårt historiska arv.

Fristaten Jönsson kan inte på långa vägar sägas vara ett perfekt land att leva i. Men det är ett första steg på vägen på en lång resa att återupprätta individens rätt att vara fri från klåfingriga politikers ständigt pågående projekt att lägga sig i mitt liv. Ivrigt påhejade av en nervös och samvetsöm befolkning som verkar ha förlorat fotfästet i livet hittar de ständigt på dumheter för att beskära invånarnas rätt att bli lämnade i fred.

I Fristaten Jönsson sätter jag nämligen friheten att få tänka och göra själv högst. Givetvis utan att därmed skada och begå våld mot andra människor. Om fler levde efter den enkla principen skulle livet vara mycket enklare.