Att det svenska samhället raskt marscherar mot någon slags kris blir allt mer tydligt. Det eskalerande våldet i samhället blir allt brutalare, småkommunerna som blev till dumpningsplatser för asylsökande går nu på knäna, bostadsbubblan blir allt mer upplåst och kronan befinner sig i fritt fall. Hur man än vrider och vänder på steken så är det svårt att hitta någon sida som inte är vidbränd.
Ännu mer tydligt är det att den frihetliga rörelsen i Sverige är splittrad. När Radio Mises dök upp så var det många, inklusive jag själv, som plötsligt kände att den nyliberala rörelsens fokus på kortsiktig behovstillfredsställelse—deras synen på knark, prostitution och vodka på ICA som frihetens viktigaste symboler—var tom och meningslös. Här hade vi plötsligt folk som pratade om att få bygga sitt liv fritt från vänsterns sociala ingenjörskonst, de pratade om rätten till hemskolning för att slippa genuspedagogik, om att ha vapen i handen istället för pulver i näsan och rätten att diskriminera fritt och hårt. Medan nyliberalerna såg krossandet av traditioner som en del i att bygga ett fritt samhälle så stod nu Misesgänget där och sa att de ville ha ett fritt samhälle för att kunna bevara traditionerna, en höger och vänster inom den frihetliga rörelsen uppstod och sen dess har inget varit sig likt.
Allt eftersom Sveriges kris fördjupats så har även splittringen ökat, vänstern har fått bekväma skribentjobb inom vänstermediaetablissemanget och försöker febrilt brunstämpla frihetliga meningsmotståndare samtidigt som högern för öppna dialoger med alternativhögern. Vänstern hävdar att världen aldrig varit bättre medan högern förbereder sig för kollaps.
Trots alla dessa motsättningar så finns det ännu falanger som söker samarbete, de säger att den frihetliga rörelsen är för liten för att kunna överleva om den är delad. Men hur samarbetar man med en frihetlig vänster som tar till epitet istället för argument och som förnekar att vi ens befinner oss i en kris? Fanns det någonsin ett stort frihetligt tält eller var det blott en illusion som nu spruckit då samtiden exponerat den underliggande splittringen?
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
