HBTQI-CERTIFIERING


HBTQI-CERTIFIERING 1De sjuka, halta och lytta i Region Gävleborg bör kunna sova lugnt då regionen enligt samstämmiga uppgifter hbtqi-certifierat sin personal för drygt 2,1 miljoner sköna skattepengar.
En liten tröst, kanske, i bedrövelsen är att beslutet togs redan 2016. Alltså långt före det att resursslukande epidemier hamnade som en het potatis på regionens bord. Det kan ju nästan ingen begripa, att till en regions viktigaste uppgifter är det att vara framåtblickande inför olika katastrofliknande scenarier.

Virusepidemier och andra otrevligheter, ja till och med vanliga nedriga säsongsinfluensor och brutna ben, är dessutom gravt osexiga saker att behöva traggla med. Vem älskar en grå byråkrat som påpekar behovet att hålla sig med ett katastroflager av skyddsmasker, handskar och tvål?

Att certifiera 50 personer kostar 250 000 kronor. Eller om vi ska vara mera precisa, 250 000 skattekronor. I sammanhanget måste man betänka att verksamheterna måste omcertifieras var tredje år. Det kan väl tänkas att man regelbundet hittar en ny bokstav eller kombination av bokstäver som tvunget ska likabehandlas.

Om inte annat får ju företrädarna för RFSL anledning att regelbundet fara land och rike kring, bo på hotell, representera och se till att en del verksamhetskritisk personal understundom får syssla med andra och mycket viktigare saker än det som kan sägas vara deras kärnuppgifter inom sjukvården. Nämligen att förebygga och bota sjukdomar, i förekommande fall rädda människor från livslånga handikapp eller till och med deras liv.

Gävle Prides egen ambassadör darrar på manschetten när han får höra kostnaden. Eftersom personen ifråga är den i sammanhanget kända artisten Lars-Åke Wilhelmsson kan väl jag, som är ungefär lika straight som en stållinjal, tycka att hans åsikter väger tungt i sammanhanget. Mycket kan man tycka om Lars-Åke Wilhelmsson, men om en av landets främsta dragshow-artister, tillika riksbög, framför kritik mot hur regioner hbtqi-certifierar sig kanske det ligger något i det.

Regionrådet Fredrik Åberg Jönsson (V), ordförande i regionstyrelsens personalutskott, anser kostnaden befogad.
Det som Lars-Åke fullt rimligt tycker kan ingå i likabehandlingspolicyn betalar Fredrik gärna extra för.
Sannolikt beror denna skillnad på att Lars-Åke är van att dra in sina stålar på en fri och konkurrensutsatt marknad. Fredrik lever på skattebetalarnas bekostnad.

Problemet med Fredriks politiska synsätt är att han i grund och botten inte anser att människor i gemen är förmögna att fatta väl övervägda beslut. Lösningen på problemet är att överlåta det ansvaret på dem som är bättre skickade att göra det.
Fredrik tycker helt enkelt inte att medborgarna i region Gävleborg är vuxna.
Om Fredrik sköter sina kort rätt kan han hamna i riksdagen och överföra sitt synsätt till befolkningen på riksnivå. Det är tur att Fredrik företräder en politisk åsiktsriktning som bär på ett så infekterat historiskt bagage att inte ens socialdemokrater och miljöpartister anser den rumsren nog för att sitta i en regering. Tyvärr kan ju sådant ändras fort!

Rent allmänt kan jag tycka att våra regioner har en väl utvecklad förmåga att göra märkliga ekonomiska prioriteringar. Den som är intresserad kan med fördel läsa om region Hallands finansiering av en pjäs om japansk repbondage. För den vetgirige och rikligt med tid utrustade läsaren finns det också många andra texter på Fri debatt som behandlar problematiken på djupet!

Vad ska vi då göra med regionpolitikernas ovanligt väl utvecklade förmåga att strössla pengar omkring sig?

Den absolut viktigaste åtgärden borde vara att renodla regionernas uppdrag. Vi måste ställa oss frågan vad dessa otympliga byråkratiska kolosser ska sysselsätta sig med. Ett förslag från min sida är deras huvudsakliga uppdrag skulle vara sjukvård och enbart sjukvård. Ingen kultur, inget näringsliv, noll kollektivtrafik och utbildning.
Sjukvården och hur den ska planeras och hanteras verkar vara tillräckligt komplicerad redan utan att blanda in politikernas ambitioner att vara näringslivfantomer och kulturmecenater.

Självklart skall det också vara så att bara de som ur egen kassa bidrar till regionernas budget skulle ha rätt att rösta på dem som skall leda regionernas arbete. Det är en absurd tingens ordning att kulturkoftor och vänsterister som får sin lön av skattebetalarna har rätt att rösta in sina egna politiska företrädare till regionfullmäktige. Givetvis skall de som ställer upp på valbar plats inte heller kunna rösta i allmänna val till regionen.

Under tiden får vi vänja oss vid fullständigt huvudlösa ekonomiska äventyr i jämlikhetens och likabehandlingens namn!

Av RSFL HBTQI-certifierade verksamheter