Att Jonas Sjöstedt flyttar till Hanoi är en välkommen förändring inom svensk politik. Det öppnar nämligen upp för ett delat ledarskap inom det vänstraste av parlamentarisk vänster vi har i landet.
Jag vill passa på att önska Jonas lycka till! Efter den grova förnedring han måste upplevt av Jöken har han gjort sig förtjänt att spendera mer tid med hustru och barn.
Dessutom tyder det onekligen på ideologisk stringens att en kommunist flyttar till en kommunistisk stat. När jag var ung brukade vi alltid påpeka att dom, kommunisterna, kunde flytta till kommunistiska länder om det nu var himmelriket på jorden.
Vad gäller hans sista åtgärder som ledare för (V) kanske man kan hoppas att han tillsammans med (M) lyckas ordna en ordentlig regeringskris med påföljande nyval. Om, jag säger om, han lyckas med det konststycket återstår att se. Saken är nämligen den att han då riskerar att få se (SD) i regeringsställning. Det är nog lite för magstarkt även för Jonas.
Det mest intressanta är vad som händer med partiets ledarskap. Det finns onekligen en del personligheter som är redo att ta över stafettpinnen. Om Dinamarca, Snecker eller Esbati faller partiet på läppen kommer det gå från gammelkommunism till tonårsgnäll. (V) kommer kanske rentav kunna döpas om till TPK, eller TPS (TwitterPartiet Snorungarna)?
Dessutom, den mest brännande frågan av alla, ska partiet löpa hela linan ut och äntligen dela på ansvaret precis som (MP)?
Jag som s.a.s. står på andra sidan av den politiska skalan, i högermörkret som vissa vill kalla det, skulle givetvis välkomna en dylik utveckling. Allt enligt principen om att ju fler kockar desto sämre soppa. Det enda partiet som just nu förfäktar en dylik lösning kämpar för livet och hoppas och tror nog på en nära förestående miljökatastrof för att kunna hyfsa sina opinionssiffror.
Dessutom tycks väljarna ha svårt att inse fördelarna med den progressiva lösningen av delat ledarskap i politiska partier. I Aftonbladet/Demoskop senaste mätning hamnar Jonas på 36 %. Per Bolund får 18 % och Isabella Lövin 17 %.
Går det rent av att hoppas på att (S) och (MP), om nu inte den oheliga alliansen krossas av ett nyval, finner (V) så pass salongsfähiga om dom väljer delat ledarskap att de prompt plockas in i och mals helt sönder och samman i en regering? Det är helt klart en ganska osannolik utveckling, dock inte helt otänkbar. Vår regering sitter ju på någon sorts socialliberal nåder och innehåller faktiskt ett parti som förtjänade sin första parlamentariska period p.g.a. en omfattande säldöd i Östersjön.
Det kommer med andra ord vara intressant att följa våren i svensk politik när den före detta redaktören för Röd Press, montören på Volvo Lastvagnar, Europaparlamentarikern och deckarförfattaren Jonas Sjöstedt tackar för sig i svensk politik. I god klassiskt liberal anda önskar jag honom all lycka i Hanoi, samt icket minst- att hans vänsterparti går under i en uppslitande partiledarstrid!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
