I skuggan av Brexit – behöver européerna EU?


I skuggan av Brexit - behöver européerna EU? 1EU skapades ursprungligen som en gemenskap för frihandel. Man förespråkade de fyra friheterna: fri rörlighet av varor, tjänster, personer och kapital. Många såg det som en ypperlig idé. Genom att ekonomiskt knyta ihop de gamla europeiska stormakterna så skulle freden säkras.

Redan från början var det här en chimär. Europas länder har sedan urminnes tider handlat med varandra och ingått diverse olika samarbeten, tyvärr har dylikt inte förhindrat krig.

Nej, det var atombomben och hotet om total utradering som höll hökarna i schack, i kombination med Nato-samarbetet och USA:s ockupation av Tyskland. Detta är en den verkliga orsaken till vår långa tid av fred.

Dessutom börjar även de fyra friheterna spela ut sin roll. Vad är det för poäng med frihandel och avskaffandet av tullavgifter när den inhemska momsen hela tiden höjs, och numera når 20-25% i många medlemsstater? Skatter och avgifter har blott flyttats från gränsövergångarna till butikerna. Skattetrixandet gynnar möjligen stora exportföretag och tillväxtekonomier i Asien, men det gynnar inte europeiska arbetare särskilt mycket. Ur ett strikt frihetligt marknadsperspektiv borde givetvis både moms och tullar sänkas. En skatt ska inte ersätta en annan.

Även den fria rörligheten av människor har fått sig en törn. Om denna premiss leder till omfattande migrationskriser och social oro, så kommer EU:s medborgare givetvis att ställa sig på tvären. Även den inhemska migrationen mellan EU-länderna fungerade dåligt, då vissa länder fick ta emot väldigt många, medan andra länder drabbades av avfolkning. Detta påverkade givetvis infrastruktur, skola, vård, rättsväsende bostadsmarknaden etc. Fri migration var kanske inte så enkelt som vi trodde?

Den fria rörligheten av kapital intresserar inte Medeleuropén särskilt mycket, utan är framförallt intressant för företag och förmögna personer, då kan det inte heller bli ett starkt argument för bevarandet av en redan dysfunktionell union.

Dessutom kan alla dessa friheter finnas kvar, om man så vill, även utan en Europeisk union. Det står länderna fritt att knyta avtal med varandra. Frihandel och rörlighet kräver inte en gemensam författning och ett gemensamt parlament och en gemensam byråkrati. Vi har det Nordiska samarbetet som exempel, även Visegradgruppen och EFTA.

Det är där skon klämmer. Många EU-förespråkare har förmodligen redan i ett tidigt stadium siktat in sig på att skapa en federation, fast utan att förankra det hos folket, eller ens informera massorna. Och det är i detta ljus vi bör betrakta Brexit. Britterna lämnar på grund av missnöje. Och styret i Bryssel verkar inte ha lärt sig någonting, de fortsätter som vanligt att administrera kolossen som om ingenting hänt. De siktar på ett ännu tätare samarbete, och snart ska vi ha en gemensam militär.

Vi befinner oss långt bort ifrån frihandelsgemenskapen som lanserades för 70 år sedan. Det blir ett jubileum med ganska dyster stämning.