Tillståndet i Riket, februari 2020

Tillståndet i Riket, februari 2020 1Eftersom jag på alla sätt och vis respekterar valar som de evolutionära underverk de är vägrar jag av princip att likna Sveriges socialdemokrati vid en strandad val. En rostig gammal skuta utan en handlingskraftig kapten ombord är en bättre liknelse.

Inte ens den av regeringen och dess stödpartier nyligen införda förordningen om att ansöka om tillstånd för virkesupplag vid allmän väg, för det facila priset av 2900 kronor, har visat sig positivt i den kyliga opinionsvinden.

Ej heller krafttagen mot plastpåsar synes i närtid ha en tilldragande effekt på den surmagade valmanskåren, eller valhenskåren som det kanske ska benämnas numera.

Folk envisas helt enkelt med att bekymra sig för totala oväsentligheter såsom sprängningar av bostadshus och skjutningar på allmän plats.

Det är alltså inte konstigt att vår kära ledare och statsminister, Stefan Löfven, tappar hela 12 procentenheter i DN/Ipsos senaste förtroendemätning. Han har försvunnit från fartygets brygga och gömmer sig på okänd ort.

Som av en händelse visas på Göteborgs filmfestival ett verk av Anna Odell, vars examensarbete från Konstfack 2009 väckte vederbörlig uppmärksamhet, som benämns “Undersökningen”. Hon plockar upp maktens män i en gynekologstol i något som beskrivs som ett “interaktivt verk”. Enligt uppgift saknas dock Stefan Löfven i den i övrigt illustra gruppen av karlar. Vem vet, kanske det äntligen kan få bukt med patriarkatets förtryck, bomber, skjutningar och väcka de sovande massor som lider under kapitalets bojor? Eller är det ytterligare ett slag i luften? Festivalen är för övrigt en ideell förening som stöds av Göteborgs stad, Svenska Filminstitutet och Västra Götalandsregionen. Samtliga skattefinansierade.

Göteborg är också plats för årets hittills mest intressanta rättegång i form av ett enskilt åtal. Det är socialdemokraten Ann-Sofie Hermansson, “soffan” kallad till vardags, som efter att hon avpolletterades ur maktens finrum faktiskt skaffade sig en hederlig utkomst som sopgumma nu står inför skranket. I korthet har hon menat att två personer med extrema åsikter förfäktade extrema åsikter och  följaktligen inte skulle få uppträda på ett skattefinansierat evenemang. Tyvärr, för “soffan”, var dessa personer inte bara muslimer! Till råga på allt dessutom kvinnor!

Visserligen tillhör en god del av just muslimska kvinnor en rejält förtryckt grupp, det behöver man inte vara genusvetare för att begripa. Men i detta fallet är det så att kvinnorna som hindrades att uppträda tycker att just den extrema versionen av islam är, förlåt skämtet, guds gåva till mänskligheten. Och det duger ju inte i en demokrati värd namnet att man förhindras att förfäkta en extrem religiös linje. Alldeles särskilt duger det inte att man påstås förfäkta just de åsikterna, även om man gör det. Sålunda enskilt åtal för grovt förtal med hatbrottsmotiv.

Detta åtal, som för övrigt stöds av en mängd mörkermänniskor på Expressens debattsida, är givetvis ett led i vänsterns ständigt pågående försök att forma verkligheten efter sin uppfattning om hur den bör se ut. Ett exempel på detta är att en av dem som står bakom eländet i Expressen kallar sig “normkritisk pedagog”. Behovet av “normkritiska pedagoger” synes mig inte vara oundgängligt. Så kritiska mot normer behöver vi för övrigt inte vara i Sverige att vi i ren protest mot normerna börjar  omfamna och gilla muslimsk extremism. Åtminstone bör det gälla för den del av befolkningen som faktiskt begriper att just vårt land, på gott och ont, bygger på kristna västerländska värderingar.

I Svd/Sifo:s senaste mätning konstateras att var tredje svensk skulle rösta på (V) eller (SD) om det var dags för val. Som av en ren händelse kom just dessa s.k. ytterkantspartier, tillsammans med (M) och (KD), överens om att öka tilldelningen av skattemiljarderna för att täppa till det svarta hål som välfärden i landet dras med. JÖK-ungarna är klart jättesura över detta bittra faktum, någon annan än de själva var ju bättre att strössla med skattebetalarnas slantar. Tyvärr för Löfven och den övriga oheliga samlingen av miljömuppar och “liberaler” av olika färger kommer dessutom vänsterpartiets avgående partiledare, Jonas Sjöstedt, med all sannolikhet inte att ersättas av Rossana Dinamarca när han drar till hustru och barn i Hanoi senare i år.

Med Rossana vid rodret skulle (V) fortsätta med att vara den anomali som partiet hittills utgjort i svensk politik, ett lämpligt transportkompani för (S) att ta till vid behov. Nu riskerar man att få en pragmatisk typ som bestämmer var skåpet ska stå. Förmodligen väntar alltså fler uppgörelser där förment borgerliga partier är inblandade.

Under arbetet med denna artikel nås jag av nyheten att Greta Thunberg varumärkesskyddar sitt namn, organisation och skylten hon brukar fotograferas med. Det tycker jag är bra. Flickebarnet har ju ingen vidare utbildning att förlita sig på, förutom en svensk grundskola som numera inte utgör någon vidare födkrok, och kan inte leva på sina stackars föräldrar hela livet. Vilken tur att folk i hennes närhet, man får förmoda att vissa av dem t.o.m. har adekvat utbildning, har vett att råda henne i sådana frågor.

Sist men inte minst! Vad håller regeringen på med i Preem-fallet, varför kliver man in och tar över Mark- och miljööverdomstolens prövning? Brukar inte samma regering ha synpunkter på när andra länder upplevs slira på domstolars oberoende? Har (MP) någon lurig hake på (S) som inte är allmänt känd, kanske SÄPO råkat tanka fuldiesel i statsministerns tjänstebil?

Frågorna hopar sig, svaren lyser med sin frånvaro. Ändå har det bara gått en månad av det nya året, vi får hoppas att högre makter håller en skyddande hand över vår nordeuropeiska lilla randstat!