På den internationella kvinnodagen passar det bra att påpeka ett självklart faktum. Oavsett hur du definierar total jämlikhet mellan kvinnor och män, exempelvis utfall eller möjligheter, så är utsikterna för att det ska uppnås obefintliga.
Det är nämligen så, myndigheter och aktivister till trots, att skillnaden mellan könen är betydligt större än vad man kan tro. Biologin har nämligen ordnat det så att män saknar möjligheten att bära fram ett nytt liv.
Det finns otroligt många fördelar ur ett evolutionsmässigt perspektiv med den lösningen. Samt givetvis några komplicerande nackdelar. Naturen ger och naturen tar.
För både kvinnor och män är det så att vår respektive anatomi och fysiologi är specialdesignad för sitt ändamål. Utan att slira på sanningen konstaterar jag exempelvis att kvinnor vid en viss ålder upphör att vara fertila. Män kan teoretiskt reproducera sig till den dagen de dör. En anledning till detta sakernas tillstånd är givetvis att graviditeter är allvarliga och svårt slitsamma procedurer för kvinnors kroppar, naturen har alltså byggt in en stoppmekanism i systemet.
Generellt har kvinnor mindre muskelmassa än män, men mer underhudsfett. Alla som inte bor under en sten i skogen utan några som helst sociala kontakter med andra människor konstaterar också avgörande skillnader i kvinnors och mäns psykologi.
Egentligen är ju inte skillnaderna det som bör uppta våra funderingar, utan hur vi hanterar skillnaderna.
I socialistiska samhällssystem är man allt som oftast upptagen med, skillnaderna till trots, att ordna både lika möjligheter och utfall. Metoderna är lagstiftning och transfereringar. När det gäller det senare går det att konstatera att offentlig sektor omfördelade 620 miljarder kronor till hushållen 2019. I Sverige har vi också en speciell myndighet för jämställdhet och, hör och häpna, Myndigheten för Familjerätt och Föräldraskapsstöd (MFoF).
På deras hemsida kan man läsa: MFoF är en statlig myndighet som arbetar för att barn ska få en trygg uppväxt och bra relationer till sina föräldrar. Vi är kunskapsmyndighet för föräldraskapsstöd, familjerådgivning och socialnämndernas familjerättsliga ärenden. Vi arbetar också för att adoptioner till Sverige ska ske på ett lagligt och etiskt godtagbart sätt.
Så liten är alltså socialisternas tilltro till individens och civilsamhällets förmåga att hantera sina barn att en myndighet för relationer mellan föräldrar och barn inrättats.
En annan myndighet som tar sitt ansvar för ökad jämställdhet är försvarsmakten. På internationella kvinnodagen annonserar man storslaget med en försättssida till SvD. Även den svenska kvinnan är varmt välkommen att strida och dö för fosterland och ära!
Ett avgörande problem med att hantera skillnader mellan könen på detta sätt är, för att ta ett exempel, när vi försöker exportera lösningen och mena att den är allena saliggörande. Problem uppstår också när människor från andra kulturer med betydligt primitivare syn på kvinnans plats skall inlemmas i vårt samhälle.
Här erbjuder ett mer klassiskt liberalt perspektiv med NAP en bättre lösning. Låt vara att just människor från kulturer med primitivare kvinnosyn svårligen skulle acceptera det. Passar inte sakernas tillstånd får man antingen bita i det sura äpplet eller förflytta sig till en omgivning där ens egna åsikter och kulturella preferenser är accepterade.
I ett klassiskt liberalt samhälle ägnar sig inte statsmakten åt att transferera pengar. Det är med andra ord svårt att på lång sikt tänka sig föräldraförsäkring eller barnbidrag. Föräldrar som inte betalar stora delar av sin inkomst i skatt kan å andra sidan spara ihop pengar själv och arbetsgivare har en möjlighet att komma överens med arbetstagare om olika lösningar. Det går till och med att tänka sig att människor helt enkelt gör frivilliga och välavvägda val helt själva. I en framtid kanske människor avstår viss konsumtion för att istället skaffa barn!
En socialist får givetvis blodstörtning av ett sådant påstående eftersom hen anser att kvinnor är förtryckta av rena principskäl, d.v.s. att det föreligger som ett rent naturtillstånd. Vidare är tydligen kvinnor viljelösa och totalt oförmögna att själv med någon reda ordna sina graviditeter och liv, allt i socialisternas värld. I min värld, den ute på politikens högerkant, är kvinnor som folk är mest och fullt kapabla att själv bestämma hur en slipsten ska dras.
Förmodligen är det så att total jämställdhet är ett mål som inte ens är värt att arbeta aktivt mot. Själva definitionen av målet är därtill för svårt att enas om. En bra början är däremot att enas om att det föreligger avgörande skillnader mellan könen som inte per definition ska innebära att någon av dem skall behöva uppleva förtryck och våld från den andra.
I övrigt önskar jag alla en trevlig 8 mars. I sann klassiskt liberal anda avgör jag till er själva om ni vill fira den eller låta bli!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
