Inte gration och kriminalitet


Inte gration och kriminalitet 1Emerich Roth, förintelseöverlevare och mångårig föreläsare, skriver i SvD och konstaterar att en genomgående problem för unga kriminella män är avsaknaden av en god relation till pappan.
“Antingen är pappan död eller förlupen eller så är han en försupen våldsverkare”, för att citera Emerich Roth.

I sak har jag inget att invända mot den analysen. Den har allmänt stöd i tillgänglig forskning, unga pojkar behöver en pappa och goda manliga förebilder i övrigt för att växa upp till ansvarstagande och goda män.
Det finns däremot andra saker att invända mot. Som att problemet på lång sikt kan lösas genom att fördela mer skattepengar till skolan och att “Hela samhället ska arbeta hand i hand”.

Emerich Roth har tyvärr en stark tro på att gårdagens socialistiska lösningar för etniskt homogena samhällen passar i dagens splittrade multietniska Sverige.

Vad gäller skolan har förment borgerliga regeringar och mer uttalat socialistiska sådana effektivt slagit sönder förutsättningarna för att skapa någon ordning och reda i utbildningssystemet.
De borgerliga genom att medvetet öppna upp för kapitalister och extremister som med olika perspektiv fått leva rövare med skattebetalarnas pengar. De socialistiska genom sin fundamentala avsky för en skola som förmedlar kunskap istället för suspekta värdegrunder.
Sannolikt är Sverige ett av mycket få länder, kanske det enda förekommande, där lärare kan åtalas för att dessa ingriper mot störande elever. Eleven kände sig väl kränkt, eller om det var elevens föräldrar som var kränkta?

Det övriga samhället har i mångt och mycket gett upp.
Poliser knäböjer medvetet för att lugna ner folkmassor som är förbannade över att poliser i USA är råa våldsverkare. Socialtjänst och sjukvård går på knäna eftersom de har för mycket att göra med för lite resurser att göra det med. Regeringen hukar under hotet om att avsättas på grund av en misslyckad Jök som skrevs under endast i förhoppningen att sitta kvar vid makten i fyra år till.

En intressant fråga som väldigt få ställer sig är varför Sverige utgör en sådan magnet för människor som kommer ifrån länder med svaga stater och därmed stark klanmentalitet.
De av dem som bor i Göteborg kanske längtar efter närheten till den kargt vackra skärgården och svårmodigt stirra ut över havet drömmandes om sitt hemland? I Stockholm bjuds också på en vacker om än något mer skogbevuxen dito att ströva omkring i.

Även i övrigt bjuder vårt land på starka naturupplevelser och andra intressanta möjligheter för den som är intresserad och någorlunda framåt.
I mitt dagliga arbete i Sveriges andra stad har jag nöjet av att träffa iranska läkare, amerikanska modeskapare och en otrolig myckenhet av asiatiska programmerare inom bilindustrin. Affärsidkare och restaurangägare med sitt etniska ursprung i den främre orienten går det tretton på dussinet av. Jag är vidare nästan helt övertygad om att det knappt finns helsvenska busschaufförer eller spårvagnsförare i Göteborg, men där kan jag ha fel. Den i Göteborg allmänt förekommande “bambatanten” kan i dagens moderna tappning påträffas med muselmansk sjal i stadens skolmatsalar.

Alla, trots mångfalden av bakgrunder och nuvarande sysselsättningar, uppvisar ett avgörande samband med varandra. De är i mycket stor omfattning välintegrerade i det svenska samhället. I alla fall i så motto att de klarar av att fungera i sina yrkesroller och inte behöva tjäna sina pengar genom direkta bidrag eller brottslig verksamhet. De är människor som klarar sig själva utan att ligga samhället till last.
Deras barn kan man tänka sig fungerar bättre i Sverige än barnen till dem som förlitar sig på klanstrukturerna från hemlandet.

Eller som en kvinna från mellanöstern sa till mig, med en ilsken ton på rösten, “jag åker inte på semester till mitt födelseland, jag är en politisk flykting!”.
Vilket jag inte annat kan än nicka gillande åt. Självklart åker en politisk flykting inte på semester till landet hen flytt. Inte så länge den regimen man flytt från, eller deras politiska arvtagare, sitter kvar vid makten.

För ekonomiska migranter gäller givetvis en annan syn på saken.
För dem med en dålig moralisk kompass, rentav kriminella böjelser, är saken ännu enklare. De migrerar helt enkelt till länder som är så pass godtrogna att de med minimal arbetsinsats kan få största möjliga ekonomiska utfall. Gärna i kombination med att de får ha kvar sin helt egna ruttna syn på heder.
Dessa länder utgör uppenbarligen magnet för politiskt färgade religiösa extremister med extremt perverterad syn på kvinnors plats i samhället.

Mot dessa står sig Emerich Roths analys slätt.
Dessa människor har nämligen det viktigaste de vet att förlora om de låter sig integreras, nämligen sin heder. Dessa människor erkänner inga stater utan enbart sina släktnätverk. Allt annat är till för att utnyttjas för den egna vinningen. Skolan kan väl tillåtas att lära barnen läsa på sin höjd. Värdegrundspratet skrattar de åt.
Sociala system är till för att mjölka på pengar. Kvinnorna existerar som barnalstringsmaskiner och marktjänstpersonal. “Svennarna” ska veta sin plats och köpa knarket som importeras.
Domstolsförfarande sköts inom nätverken enligt traditioner som om de fungerade för hundratals år sedan fungerar lika bra nu! Ordningen sköter man på eget bevåg utan polisen eller andra myndigheters obekväma inblandning. Förmodligen skrattade de åt den knäböjande polisen, givetvis medvetna om att demonstrationer i hemlandet resulterar i att polis och militär sist och slutligen skjuter skarpt mot pöbeln.

För dessa människor är en ansvarstagande och god man lojal mot klanen och förlupen från samhället. Han är en våldsverkare mot dem som går släkten emot och trogen ett för västerlandet främmande hedersbegrepp.
Mot sådana människor hjälper ingen skola i världen. Samverkan mellan myndigheter har inget att komma med.
Sönerna som växer upp med sådana förebilder är i de flesta fall förlorade.

Den intressanta frågan är hur vi ska hantera dessa människor!