I morgontidningen läser jag mig till att man mätt upp en temperatur på 25 grader i Antarktis. Detta borde givetvis få till och med en ihärdig klimatförnekare som undertecknad att skruva på sig av obehag.
Vilken tur att noteringen är från 1934.
Plötsligt känns 8 grader från 2020 lite småkyligt. Vi kan konstatera att temperaturer tycks variera storligen över tid av rent naturliga orsaker.
1974 varnade tydligen The Guardian för en ny istid. 2019 menar en forskare i samma tidning att kapitalismen måste upphöra för att den globala uppvärmningen ska kunna stoppas. Jag tycker att höga vederbörande får ta och bestämma sig. Ska jag ordna med Speedos eller raggsockor och långkalsonger?
Socialister av olika slag och sorter vurmar för hårda tag i tider när det skakar, eller upplevs skaka. Kapitalismen ska störtas i avgrunden och världsregeringar tillsättas.
Detta beror på det enkla faktum att vanligt folk, du och jag, inte anses begripa varken situationens allvar eller vårt eget bästa.
Och det är klart, jag undrar också från tid till annan hur listigt vanligt folk är med sina falska profeter och militanta organisationer, även om båda dessa avarter har svårt att göra sig hörda i dessa dödsmördarpandemiska tider.
Det har varit lite tyst kring GT senaste tiden. Extinction Rebellion Sverige för en tynande tillvaro från karantänen i medelklasshemmen. På sin hemsida tar man till det tyngst möjliga artilleriet för att uppväcka massorna. Sin egen melodifestival!
Genom Mello Rebello borde väl den falnande glöden tända till!
Fast det är klart, om det tänder till för mycket riskerar man att öka på den globala uppvärmningen. Det är givetvis inte bra.
För övrigt finns det inom delar av klimatrörelsen element av det mer hårdföra slaget. Andreas Malm, humanekolog och författare, som 2003 belönades med Björn Afzelius-priset för sin aktiva solidaritet med det palestinska folket, föreslår att miljörörelsen börjar ta till sabotage i klimatkampen.
Nu räcker det inte att sjunga Idas sommarvisa menar han och stirrar förment bistert in i kameralinsen när SVD gör ett reportage om honom och hans livsgärning.
Man kan ju bara hoppas att de plattnackarna gör bort sig duktigt och verkligen smäller en pipeline eller sätter eld på att raffinaderi snart nog. Då, om inte förr, lär väl de människor som i huvudsak är ärliga och i grund och botten snälla typer få upp ögonen för vilka galenpannor vi har att göra med.
Lite som när terroristerna i saligen avsomnade Västtyskland sket i det blå skåpet och försökte väcka de sovande massorna genom att provocera de repressiva statsmakterna på 1970-talet.
För övrigt har klimatrörelsen haft svårt att göra sig riktigt bra hörd under senaste året. Orsaken till detta är givetvis att man inte har en bra intellektuell grund att stå på. Den grund som verkligen finns är vetenskapligt osäker, rentav till stora delar obevisbar och starkt politiserad. De samband som kan möjligen kan bevisas är vaga och tekniskt komplicerade, eller i alla fall svåra att göra begripliga på ett pedagogisk sätt för dem som inte är belästa.
Rörelsen är till stora delar aktionsdriven. Den kräver unga martyrer med sina skyltar utanför parlamenten, seglatser över stormiga hav och massdemonstrationer. Eller åtminstone möjligheten att fler än åtta personer kan limma fast sig vid byggnader eller lägga sig i vägen för hederligt, och ohederligt, folk på köpcenter.
Tufft läge blir det med andra ord när socialistiska överherrar, och damer, som med sin egen dimmiga agenda underblåser ”krisen” plötsligt inför restriktioner av dödsmördarpandemiska skäl.
Narrativet att dödsmördarpandemin och en påstådd klimatkris har ett intrikat samband är svårt att prångla ut. Folk har nu bara vaccinering i skallen, av lätt insedda skäl.
De vill ut och resa igen, de vill konsumera hejdlöst igen, de vill kunna gå på lokal och dricka alkohol och äta överprissatt mat. De vill fortsätta tro att ett relativt högt ekonomiskt välstånd innebär frihet.
Där står vi idag.
Med ett klimat som varierar över tid, vilket får anses normalt.
Med enskilda personer som tror sig funnit vägen, ljuset och sanningen. Vilket det alltid gjort.
Med förment goda massrörelser som försöker övervintra bistra tider genom vanliga simpla marknadsföringsknep.
Med politiker som uppfinner kriser för att piska till lydnad och sitta kvar vid makten, kosta vad det kosta vill!
Som vanligt är intet nytt under solen!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
