Islam har inte här att göra!


Islam har inte här att göra! 1Det skiljer sina modiga 600 år på kristendom och islam. För huvudsakligen ignoranta antiteister som undertecknad, vars tro på ett evigt liv i valfritt paradis eller helvete är lika med noll och intet, är 600 år en lång tidsrymd!

Kristendomen anses, enligt dem som kan sin sak, börjat växa fram år 30 e.Kr. efter det att Jesus korsfästs och sedermera mirakulöst uppstått från de döda. År 632 e.Kr. påstås det att islams sista profet Muhammed gav upp andan och kilade vidare.
600 år är alltså en siffra som inte är helt gripen ur luften.

600 år av utveckling ska inte heller det föraktas. Kanske är det det som förklarar varför många som skriver under på den islamiska trosbekännelsen beter sig som primitiva vildar och förfäktar en kvinnosyn från helvetet?

Räknar vi 600 år bakåt från 2020 hamnar vi på år 1420. Möjligheterna att tillverka bombbälten, plöja med lastbilar genom oskyldiga folkmassor och krascha passagerarplan i skyskrapor var då obefintliga. Men om man förflyttade en religiöst och ideologiskt motiverad terrorist från 1400-talet till våra dagar skulle hen nog inte tveka att använda moderna till buds stående medel för att uppnå sina mål.

Muslimer är per definition inga blygsamma typer. De betraktar inte Muhammed som grundare av en ny religion, utan som återskapare av Abrahams, Moses och Jesus ursprungliga monoteistiska trosåskådning.
Purister helt enkelt. Muhammed tog något som förfelats och rättade till det.

Att en avsevärd majoritet av jordens befolkning inte håller med om detta utan istället hänger sig åt att dyrka allt annat än islam är kanske förklaringen till dessa primitivisters framfart?
Istället för att argumentera plockar man fram svärdet, eller kapar en lastbil och plöjer nedför Drottninggatan i Stockholm.
En sorts fattigmans version av korstågen. Enligt många historiker av facket sägs kristendomens korståghistoria avslutats 1798 när Napoleon erövrade Malta.

Ordet islam betyder i sin grundform underkastelse och lydnad.
Det är med andra ord en premodern form av socialism, vilket också förklarar den politiska dimensionen av trosåskådningen.
Jag som på inget sätt kan sägas vara religiöst lärd är av den uppfattningen att härskare, kungar och kejsare av alla det slag och sorter, av ren självbevarelsedrift torde insett vilken potential det ligger i religionens enande kraft. Varken islamska eller kristna ledare har varit speciellt sena i att utnyttja detta faktum.
Problemet är bara att islamiska lärda som sagt befinner sig ungefär på 1400-talets utvecklingsnivå. Om modern socialism kan upplevas som djupt störande måste jag konstatera att den primitiva medeltidssocialismen är än mer befängd.

Enligt Koranen kan inte en enda varelse, eller någonting annat som existerar, undgå att i en mening underkasta sig Guds vilja.
Är det någon mer än jag som inser det problematiska med den synen på sakernas tillstånd när en benhård anhängare av den religionen kraschlandar rakt ner i ett modernt västerländskt samhälle och vägrar anpassa sig?
Särskilt när det västerländska samhället är fullt av välmenande typer som är övertygade om att den enda vägen framåt är att gilla olika? Saken blir lätt den att majoritetssamhället ska anpassa sig till minoriteten istället för det motsatta.

Resultatet är i mångt och mycket förskräckande. Senast har det exemplifierats i vissa “människors” totala förakt för domstolar, domare kallas för horor och dylikt, och givetvis med de glåpord som poliser ständigt råkar ut för i sin tjänsteutövning. Endast låga bötesstraff kan dömas ut som inte särskilt berör de unga kriminaldårarna.
Om man är av den uppfattningen att inte något som existerar kan undgå att underkasta sig sin guds vilja behöver man näppeligen anpassa sig till det samhälle man lever i.

Själv råkar jag från tid till annan ut för integrationsproblematiken i min egen yrkesutövning. Senast var det barn som går i 4 klass som inte helt och fullt förstod begreppet skillnad.
Man bör kanske inte förvånas över detta eftersom mamman låg på en ännu lägre språklig nivå än barnet och endast med mycken möda kunde fås att förstå vad som gällde. Att mamman var muslim framgick helt klart av kläderna.
Om nu barnet tillbringar huvuddelen av sitt liv i ett hem där svenska inte talas kan man kanske bättre förstå problemet.

På samma sätt konstaterar jag att en barnavårdscentral i Blekinge larmade om muslimska barns dåliga språkutveckling. Nyheten hamnade givetvis på undanskymd plats eftersom den näppeligen passar in i den svenska berättelsen om det socialistiska drömsamhället.
För muslimerna själva utgör saken nog inga större problem. I själ och hjärta är de övertygade om sin egen storhet!

Islam är ett problem eftersom religionen per definition inte passar in i en västerländsk kontext. En av orsakerna är att profeten Muhammed tog något som han ansåg förfelat och satte sin egen prägel på det. Sektvarning med andra ord.
En annan sak är att religionen ligger drygt 600 år efter i utvecklingen. Primitiv med andra ord.
Den tredje och kanske viktigaste orsaken är den allmänna synen på muslimer som offer för västerländsk maktutövning. Att det skulle vara synd om dem med andra ord.

Mig, så antiteist jag är, veterligen finns det dock ingen anledning att förneka den kristna västerländska kulturen i Sverige bara för att mellanöstern av geopolitiska orsaker är en krutdurk.

Det socialistiska synsättet att vi ska vara en sorts humanitär stormakt av principiellt oklara skäl, kanske för att vi saknar möjlighet att spänna musklerna på andra sätt, har för länge sedan nått vägs ände. Islam har helt enkelt inte här att göra.

Handsken är kastad. Den som vill får gärna försöka ändra min åsikt!