Jet fuel can’t melt steel beams
11 september 2001, jag hade just kommit hem från gymnasiet och parkerat ändan framför datorn i sedvanlig ordning. Snart så skrev en vän på ICQ att ett flygplan kraschat in i WTC och jag såg framför mig att någon fylleflugit med en liten Cessna men den bilden försvann illa kvickt när jag slog på tvn. Som 17 åring var jag inte särskilt intresserad av geopolitik och hade inte ens hört talas om adrenokromvampyrer – min tid ägnades åt långt viktigare ämnen som gym, koskenkorva, fruktlös fruntimmersjakt och musik – men jag insåg ändå att jag skådade något historiskt.
När man sitter här tjugo år senare så är det svårt att minnas hur annorlunda tiden runt millennieskiftet faktiskt var. 512 kb/s ADSL hade just blivit tillgängligt i mitt bostadsområde, internet var mitt inne i sin kaxiga tonårsfas och tv apparater var för det mesta tjocka. Framförallt så präglade musik mitt liv, inte för att jag var särskilt intresserad av musik utan för att den var så tillgänglig. TVn stod alltid inrattad på MTV och Napster gjorde musik lättillgänglig på internet på ett sätt som inte skulle överträffas fören de nutida streamingtjänsterna slog igenom.
Låt oss försöka mana fram minnena och för det är musiken oslagbar. Det var en tid då Britney Spears just mognat som sexikon, Halliwells solokarriär lyfte med Its’s Raining Men, Gorillaz slog igenom med Clint Eastwood och Robbie Williams sjöng smörsång med Nicole Kidman.
Jackass inspirerade till allsköns dumheter, American Pie gav alla nördiga tonåringar ångest, Sagan om ringen överträffade alla förväntningar, vi hoppades alla att Jar Jar skulle dö i kommande Star Wars och Sten Frisk explosiva avslutningen fanns ännu någorlunda färskt i minnet.
Baldurs Gate 2 : Throne of Bhaal avslutade den bästa PC-RPG serien som någonsin skapats, Counter Strike och Action Quake 2 ägde multiplayervärlden och jag slösade omåttligt mycket tid på Diablo II. Det var PC-spelens guldålder.
Bland tonåringar så var den totala anglokoloniseringen av vår kulturen med andra ord praktiskt taget fullbordad. När de där flygplanen dammade in i WTC så blev det en rejäl chock, vem ville egentligen skada detta ymnighetshorn som givit oss sådana gåvor som Britney, Madonna, Sex and the City och porrindustrin?
Efter attentatet så vände vindarna, mörka moln tornade upp sig över det så fria och optimistiska internet och alla forum översvämmades av diskussioner.
Jet fuel can’t melt steel beams
Konspirationsteorier blev nu vardagsmat för alla internetentusiastiska 80-talister. Kanske var våra sinnen redan preparerade för det efter tv-fenomen som Arkiv X eller kanske var det en oundviklig del av informationsexplosionen men blomstrade gjorde de. Samtidigt blev populärkulturen kvävande homogen, mysiga konspiratoriska serier som ovan nämnda Arkiv X och Millenium – där hjältarna förvisso var statsanställda men goda trots det, inte på grund av det – ersattes med auktoritetsälskande myndighetsglorifiering som blivit allt mer vulgär.
11 september satte igång en serie händelser där massinvasionen av Europa och den obegriplig misären i hela mellanöstern bara är delmoment och vars slut vi förmodligen ännu inte sett skymten av. Undantagstillstånd blev normaltillstånd, att orsaka massvält och sponsra terrorister rättfärdigades med att sprida demokrati och frihet. Vad sanningen om 11 september är vet jag ej men man är blind om man inte ser att det bara råkat resultera i en enorm inskränkning i västvärldens frihet eviga och lönsamma krig för det militärindustriella komplexet och det har gett staterna alla ursäkter de behöver för allt mer långtgående ingrepp för vår säkerhets skull. När undantaget nu blivit till regeln så är det lätt att förstå varför alla så lättvindigt omhuldade covidnedstängningarna, vi har mentalt förberetts för det här i tjugo år.
Internet som då var så rebelliskt har nu nått medelåldern och det är inte en vacker syn. Det är inte en hälsosam triatlet vi skådar utan ett härjat lekamen svårt angripen av tumörer som Google och Facebook som vill styra över det fria ordet. Dess bästa tiden är sedan länge passerad och utrymmet för fri diskussion blir allt mer begränsat.
Tjugo år har passerat och praktisk taget allt har blivit sämre. Vi befinner oss i en situation som om man beskrev den för någon år 2001 hade tett sig fullständigt vansinnig, men ännu frodas dock en energisk subkultur som försöker syna lögnerna. Internet väckte aldrig massorna men det väckte många fler än mig, massan kommer nog alltid sova sött men vi andra funderar ännu över huruvida jetbränsle kan smälta stålbalkar och vad vi missar när vi fås att fokusera på just den frågan…
Jet fuel can’t melt steel beams
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
