KD håller riksting i Umeå och prövar hur det känns att faktiskt vara lite borgerliga!
Borgerlighet, eller som vissa på den allra yttersta vänsterkanten väljer att kalla det; högermörker, är man inte alls bortskämd med här i den europeiska randstaten vi kallar för Sverige.
Bland mig och mina kolleger här på Fri Debatt har tillståndet många namn. Jag kan tycka att vänsterblivenhet är en passande benämning på läget. Därför blir jag extra glad när mjukisvänstern, KD får väl sägas tillhöra dem, ibland rycker till och faktiskt uppvisar svaga tendenser till någon form av borgerliga reflexer.
Det är ju inte alls på det viset att KD önskar myndigförklara oss undersåtar, långt därifrån, men genom att åtminstone diskutera hur s.k. public service skall arbeta, och lite lagom skärpa integrationspolitiken, tar KD långt om länge några myrsteg från vänsterträskets förlamande samsyn.
Man har nämligen beslutat att public service ska skäras ned. Mer fokus ska läggas på nyheter och ”samhällsinformation” (mina citationstecken), ren nöjesproduktion skall minskas.
Innan nu kommentatorsfältet på Facebook och annorstädes fylls med bitska lustifikationer om SVT och SR som lügenpresse o.s.v. vill jag påpeka följande: detta är ett steg på vägen och Rom byggdes inte på en dag! Jag vill inte nedstörta samhället i än värre kaos. Den som önskar katarsis får ge sig av mot Stockholm på egen hand och ordna med revolution!
En sund förhoppning man kan ha av att skärpa till public service är att kostnaden för detsamma minskar. Det är en önskan så god som någon. Den som med någon reda vill avskaffa statlig tv- och radioproduktion ombeds vänligen rösta på samma parti som undertecknad, nämligen Klp. Eftersom majoriteten av valmanskåren röstar för ett vänsterparlament får vi nöja oss med närmast kosmetiska ändringar tills den saken är korrigerad.
När det gäller integrationen vill KD bl.a. begränsa rätten till offentlig tolk, införa föräldrakontrakt i skolan för att tydliggöra ansvarsfördelningen och avskaffa den förhatliga EBO-lagen. Förslaget om anhöriginvandring väntar på avgörande nu i dag, söndag.
Återigen, myrsteg är det. Finge jag bestämma, vilket alltså inte är fallet, skulle staten ägna sig åt att skydda sina gränser. Inte hålla dem vidöppna. Den som önskade flytta hit skulle vara välkommen om personen kunde tillföra något till landet i form av kompetens. Om nu vänsterfolk av alla slag och sorter vill förbarma sig över dom övriga så får dom plocka hit så många dom vill och får plats med på sin egen ägandes mark, givetvis betalat ur vänsterfolkets egen ficka. Ingen solidaritet och godhet smakar nämligen bättre än den som man får ge när andra ska betala kalaset!
Att barn, genom det nu liggande förslaget hos KD, skulle få försörjningsansvar för eventuellt hitkomna föräldrar är alltså i linje med vad jag tycker. När det läcker ut i världen kanske man har större incitament att inte skicka iväg folk på livsfarliga strapatser till välfärdslandet i norr! Vi får hoppas att rikstingsdeltagarna hos KD genom bön och debatt kommer fram till rätt beslut.
Trots allt är det så att lite är bättre än inget. Vi som står fast förankrade ute på den yttersta högerkanten måste dessutom från tid till annan uppmuntra dem som sitter fast i vänsterträsket att försöka ta sig upp och komma upp på fast mark. KD:s riksting uppvisar en vilja att göra det!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
