Kommuner är lagom nivå

Tycker man som jag att kommuner är en vettig administrativ nivå för att hantera ett samhälle har man på senare tid både upplevt ris och ros.

I skånska Svedala visade sig demokratin fungera då medborgarna, med stor majoritet, röstade nej till ett nytt fängelse. Märkligt nog drog inte kommunalpolitikerna i bromsen när resultatet av folkomröstningen var färdigräknad. Istället var det kriminalvårdsmyndigheten som sist och slutligen lade ner planerna.

Som hårt prövad nettobetalare till kommun, landsting och stat får man dock inte vara glad i mer än korta stunder i taget. Fria Moderata Studentförbundet höll seminarium i Almedalen där det konstaterades att väljarna överskattar sambandet mellan skattesats och välfärd.

I dagens SvD läser jag att John Norell, forskningsassistent på Ratio, menar att det inte finns någon relation mellan kostnader för kommunal verksamhet och kvalitet. Om man skulle göra ett diagram som visar resultat och kostnad skulle kommunerna placera sig helt slumpmässigt.

Dessutom har inte kommunerna något för att effektivisera sin verksamhet. Eftersom vi i Sverige ägnar oss åt en vederstygglighet som kallas “kommunala utjämningssystemet” får kommuner som ökar sina skatteintäkter bara behålla 5% av pengarna. Resten omfördelas till slukhål som t.ex. Göteborg och Malmö.

Till båda dessa städers försvar får jag väl anföra att det är staten som krånglat till det från första början med sin vurm för bidragsfinansierad migration och lagstiftning om fri bosättning. Inte heller underlättas situationen i dessa städer av en drogromantiserande medelklass och restriktiv narkotikapolitik.

Nu ger sig också Centern med en självsäker Annie Lööf in i spelet. I en satsning som kan kosta skattebetalarna, d.v.s. dig och mig, 2,9 miljarder per år vill hon i höstens budgetförhandlingar sänka skatten för invånare i nordvästra Sverige. Det är skrattretande att hon har mage att kalla sig liberal när hon tror att grotesk omfördelningspolitik är lösningen på landsbygdens problem.

Ingen tror väl heller att kommunal- och landstingspolitiker som får ett par miljarder att dela på från centerpartiet och mamma Lööf har några akuta incitament för att åtgärda sina respektive fögderiers problem?

Det är märkligt att väljarna låter bli att rösta med fötterna. Fler än jag frågar sig nog var det beror på? Institutionaliserad socialism? Ignorans eller ren lathet? Tycker folk i allmänhet det är kul att kasta sina surt förvärvade slantar i sjön?

Jag tror, elitistiskt lagd som jag är, att valmanskåren inte begriper sitt eget bästa. Problemet ligger helt enkelt i att människor har för stor tilltro till sin egen förmåga att tänka självständigt.  Om vi nu ska envisas med konceptet demokrati som bygger på allmän rösträtt får vi ödmjuka oss till att göra det enkelt för oss. Avskaffa statsmakten och låt medborgarna bestämma själva på minsta möjliga administrativa nivå, d.v.s. kommunal och möjligen regional nivå.

Där kan dom flesta ha överblick i frågor som rör deras vardag. Ungefär som i Svedala där medborgarna sa ifrån när politikerna faktiskt höll på att gå emot sina kommuninvånares vilja. Dessutom, som grädde på moset, vi kan skicka det groteska “kommunala utjämningssystemet” i omloppsbana kring Jupiter. Eller åtminstone låta respektive självstyrande kommun rösta om deras invånare vill delta i spektaklet.