Vad är liberalism idag? Var kan man finna den? Vad består den av? Vad är dess kännetecken? Vem definierar den? Hur skiljer man äkta från falsk? Jag funderar och analyserar, men lovar inga uttömmande och slutgiltiga svar.
En jämförelse
Shakespeares ”Som ni behagar” (As you like it) är en förväxlingskomedi, men mer än så. Det är också en förklädnadskomedi, ett medvetet bedrägeri för ”behjärtansvärda” syften. Där avslöjas, som vanligt både sanningar och lögner, antagonism inom familjen, smicker och korruption. Allt finns där.
Historisk bakgrund
John Locke (1632-1704) anses ofta vara liberalismens fader. Men ibland sägs det också om Adam Smith (1723-1790), [The Wealth of Nations] till och med om John Stuart Mill (1806-1873) [On Liberty]. Detta går ju inte riktigt ihop. När folk tänker liberalism, tänker de på olika saker då?
De olika fäderna till liberalismen har förlagt tyngdpunkten för sin argumentation på lite olika ställen i den politiska sfären. Med risk för överdriven förenkling påstår jag att Locke lade tyngdpunkten vid äganderätt, hur den förvärvas och upprätthålls. Han argumenterade här bland annat med utgångspunkt i Thomas Hobbes (1588-1679) [Leviathan] teorier om naturtillstånd, där Locke ville beskriva hur man verifierar sin äganderätt vid övergången från ingens eller allmänt ägande till enskilt i en civiliserad rättsstat.
Hobbes räknas som konservativ och det kan på ett sätt sägas att det var här konservatism och liberalism började skiljas åt. Båda bejakade individualism. Konservatism bejakade (bevakade) det redan uppnådda. Liberalism bejakade det framtida framgångar via innovation och handel.
Smith la tyngdpunkten på nationalekonomi. Förutsättningarna ärvdes från Locke, innovation och handel. Staterna var då många och de flesta små. I jämförelse med dagens supermakter med globala aspirationer var dåtidens stater, även de gryende kolonialmakterna mer jämförbara med individer eller familjer. Mill lade tyngdpunkten hos individen, dennes behov av och rätt till frihet. Han bekräftade i huvudsak Lockes idéer om äganderätt och individualism.
Här finns alltså tre-och-en-halv grund för ursprunglig eller klassisk liberalism. (1) Individen och dennes rättigheter, (2) äganderätten, (3) företagandet och halvan som är nationalekonomin. En fungerande rättsstat med sund ekonomi delar dock liberalismen med andra ideologier. Därav av halvan.
Avarter
Senare har tillkommit de som kallar sig socialliberaler, vilka egentligen är varumärkessnyltare, eftersom den sociala dimensionen i deras ideologi är kollektivistisk och välståndsskapandet har ersatts med välståndsfördelning, så kallad välfärd. De missar alltså rejält på alla tre grundfundamenten, individen, äganderätten och företagandet. De har gjort stora ansträngningar att göra Mill till socialliberal. Något som ibland också bekräftas av lättlurade liberaler. Men det är alltså en efterhandskonstruktion som gör Mill orätt.
Liberalism i världen
I USA har liberal kommit att bli synonymt med vänster, socialism eller progressivism som det kallades där, eller rätt och slätt socialliberalism. Detta har gjort det svårt att i internationella sammanhang tala om liberalism. Liksom i Som Ni Behagar byter liberalismen kostym och skepnad beroende på vem som betraktar den. Missförstånd uppstår gällande både sympatier och antipatier. Sentida tänkare som Mises, Hayek, Rand, Rothbard, Nozick mfl. har inte fått något genomslag som kunnat rädda liberalismen som en ledande förkämpe för individers frihet. I ärlighetens namn har flera av dem också på ett antal punkter till synes föredragit att slåss för de nya pengarnas frihet i kamp mot de gamla pengarnas. Eller annorlunda uttryckt, kapitalets frihet mer än individens.
Libertarianer
Så försökte man 1955 i USA att anta den gamla franska benämningen libertarian för den som prioriterar personlig frihet och flytta klassisk liberalism dit istället. Naturligtvis har diverse kollektivister och vänsterelement flyttat efter och håller som bäst på att göra libertarianismen otydlig och därmed ofarlig för socialismens projekt.
Frihet
Vi kommer alltid att behöva tankegångar, narrativ, rörelser och organisationer som förordar individens frihet. Dessa narrativ riskerar förlora i betydelse om de fokuserar för mycket på ekonomi, på företagens ohejdade rätt att exploatera människor. Ty till sådant kan företag vara lika förödande som stater. Glöm inte att ursprunget till många stater var en härskares omsorg om sina affärer. Där gällde bara en individs frihet och rätt över alla andras.
Sverige
Sverige framställs ofta, inte minst officiellt, som världens mest individualiserade land. Libertarianer har anledning att förkasta bilden av Sverige som världens mest individualistiska land, eftersom man för att leva här är näst intill tvingad att vara kollektivansluten. Även företagen har accepterat/tvingats acceptera kollektivavtalen. Detta gör kollektivismen i Sverige osynlig för dem som är inne i systemet, men smärtsamt svår att gå emot för de individer som inte vill underkasta sig dess konformism. Eller som inte tillåts komma in i systemet.
Den svenska modellen
Här härskar jantelagen i de breda lagren. Kollektivism, konsensus och konformism i det privata. Korporativism i det offentliga. Så har Sverige sett ut länge. Det är den offentliga hållningen, den svenska modellen sedan den 10 juni 1932. Bekräftad i Saltsjöbaden 1938 och ständigt upprepad i tal, avtal, lagar och grundlag. Visst tillåts vi avvika från den ibland, om vi är få som avviker och inte gör det så ofta och helst bara i tanke och inte i handling.
Avvikelser
När vi diskuterar utanförskap i Sverige glömmer vi lätt bort denna verklighet. Förpassar utanförskapet till ett problem skapat av individen och inte av systemet, kollektivet. Denna tankevurpa gäller definitivt svenskars utanförskap. Men det gäller i hög grad även invandrares utanförskap. I det senare fallet försöker man från elitens sida parera problemet genom att skuld- och skambelägga svenska folket personligen, som individer. När sanningen är att systemet inte kan hantera avvikelser. Det kan inte ens lagföra eller utvisa dem som förbryter sig mot individer eller system, på ett sätt som tillräckligt effektivt upprätthåller den tilltänkta ordningen. Systemet är inte ens gjort för att känna igen avvikelser som det behöver förhålla sig till.
Partiet Liberalerna
En av de värsta syndarna i denna soppa är det politiska parti som kallar sig Liberalerna (tidigare Folkpartiet, även De Frisinnade). I alla tider har de lyckats välja fel sida av historien. De lyfter fram frihet för brottslingar och tvingar kollektivismens tvångströja på skötsamma individer. Med sådana vänner behöver frihetsälskande människor inga fiender. De gör det med det underförstådda budskapet – Som ni behagar!
Mats Jangdal har erfarenhet från en mängd olika arbetsområden och aktiviteter. Från arbetslivet kan nämnas egenföretagande, jordbruk, chaufför, TV, tidningar, bokutgivning. Dessutom sport, idrott, föreningsliv, samhällsdebatt och bloggen Frihetsportalen.se
