I dag är det 50 år sedan Neil Armstrong steg ut ur Eagle, klättrade ner på månens yta, och yttrade dom berömda orden: ”That’s one small step for a man, one giant leap for mankind”. Resten är, som man säger, historia.
Vad gäller skeptikernas åsikt om månlandningens eventuella äkthet konstaterar jag följande. Dåvarande Sovjetunionen framförde inte ett enda officiellt litet pip om att varken Apollo 11 eller efterföljande expeditioner skulle vara falsarium.
Då ska man vara medveten om att världen som den såg ut 1969 var ett enda stort slagfält för det som kallades ”det kalla kriget”. I Vietnam bedrev USA ett fruktlöst och mycket hett krig mot kommunismen, Europa var delat på riktigt med en mur genom Tyskland. Bara ett år tidigare, 1968, skrev Sverige under NPT, icke-spridningsavtalet för kärnvapen. För vår del var avvecklingen av kärnvapenprogrammet klart först 1972.
Till alla storfräsare till barnrumpor födda 1990 och senare, d.v.s. ni som vi gamla gubbar födda på 60-talet hänvisar till som ”ungdomar”, vill jag påpeka att dom flesta familjer bara ägde en telefon. Den satt fast i väggen med en sladd.
Jag, som uppnått en ålder av endast 9 dagar när Armstrong steg ut på månytan, konstaterar att världen ser bra mycket annorlunda ut nu jämfört med då.
Det som nu kallas för utsatta område existerade knappt. Normalsituationen för invandrade personer var att dom kom hit på fredagen, på måndagen stod dom på ett industrigolv redo att integreras genom handfast språkträning och våra arbetsplatsers ytterst exotiska fikapauser.
Islamsk terrorism med tokdårar i lastbilar var ännu något okänt. Men palestinsk s.k. frihetskamp med flygplanskapningar och terror mot OS-arrangemang förekom. Noterbart är dock att, hör och häpna, västerländska ungdomar bildade terroristgäng som med vapen och våld skulle starta revolution. 1972 inträffade på Nordirland Domhnac na Fola, eller ”Blodiga söndagen”. Brittiska soldater sköt ihjäl 14 civila nordirländska män och pojkar, skadade ytterligare 12, när dessa katoliker protesterade mot den brittiska politiken. Idag blir många förvånade när man konstaterar att även kristna kan bedriva olika former av terrorism, inklusive statssanktionerad sådan.
Listan kan göras ännu längre. Det var knappast en helt oskuldsfull tid då heller.
Vad gäller månlandningen kan jag dock konstatera att utvecklingen från 1957, när ryssarna skickade upp sin första satellit Sputnik, till Apollo-programmets månlandningar som avslutades 1972 måste ses som en remarkabel bedrift. Tyvärr, som alltid när det gäller mänsklighetens tekniksprång, måste man ställa sig frågan om det skulle vara möjligt med den bedriften om det inte varit resultatet av en kamp mellan pretendenter på världsherravälde?
Där har ni något att fundera på denna bemärkelsedag. Använd gärna era mobiltelefoner för att söka fram roliga kunskaper om månlandningen och skrämmande fakta om dåtidens terrorism. Vänligen notera att luren i er hand har mångdubbelt mer processorkraft än Armstrong förfogade över när han styrde ner Eagle och landade på månen!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
