Att markägaren ska bestämma vare sig det gäller tiggeri, rätt att bära vapen eller förargelseväckande beteende, det verkar många frihetliga vara överens om. Särskilt de som ligger nära anarkokapitalismens tankeströmningar.
Låt oss göra ett litet tankeexperiment, föreställ er ett mer frihetligt och enkelt samhälle. Förmodligen blir det sällan vi kommer att ha en enda dominerande markägare. Ägandet blir troligtvis utspritt över tusentals personer även i en liten kommun. Vi kan ha flera ägare utmed gränder, vägskäl, gator och torg.
Hur gör man då?
Markägarna kan träffas för att dryfta knepiga frågor. För att förenkla tillvaron och skapa ett fungerande samhälle så kommer de sannolikt att enas kring ett gemensamt regelverk.
Vad gäller regler och förordningar så är inte alltid konkurrens till någon nytta. Om någon markägare är mer tillåtande, då kommer företeelsen att uppsöka honom, och i mindre utsträckning de andra. Därför vinner man ofta på att ha samma regler, även om det ibland kräver kompromisser. Då kan man också ha en gemensam polisstyrka som följer samma regler, och dess kostnad kan delas mellan de inblandade.
Härigenom har vi ett feodalt/aristokratisk styre, då landägarna är tongivande.
Om en person dominerar landägandet närmar vi oss istället monarki/envälde.
Är ägandet utspritt och jämnt fördelat har vi folkstyre/klassisk demokrati.
Vi ser framför oss en slags ägarförening, som kan utgöra en slags proto-stat, eller åtminstone en organiserat samhälle. Skatteuttag och andra tvingade åtaganden lämnar vi utanför diskussionen denna gång.
Låt oss komplicera det hela ytterligare. Att besitta land behöver inte innebära att ägaren i fråga är klok, erfaren eller besitter några specifika egenskaper. Därför kommer det alltid att finnas efterfrågan på personer som är sakkunniga inom något område, men inte nödvändigtvis äger särskilt mycket land. Frågan är hur mycket makt de kan samla blott genom sin klokskap eller karisma?
Eller om vi har personer i samhället som ägnar sig åt handel, och är förmögna i andra tillgångar än land. Bör de ges makt, eller deltagande i rådslaget? En handelsman kan likväl flytta sin verksamhet; han kanske inte är tillräckligt engagerad i bygden? Därför kommer alltid kombinationen av hög investering i samhället samt råttrådighet att dominera den styrande gruppen.
Den beslutande makten kan därför skifta beroende på lokala avvägningar mellan jordägande, kunskap/expertis samt övriga tillgångar. Med modernt språkbruk, hur mycket skin in the game man har. I en litet samhälle så kanske man samlar alla myndiga invånare utan undantag, och alla får göra sitt röst hörd, även om vissa kloka personer och landägare anses ha mer pondus.
Så, när vi säger att “markägaren bestämmer” så betyder det i praktiken oftast att samhällets råd bestämmer.
Illustratör, klassisk arkeolog, stenvändande strandvandrare.
