Utan att slira på sanningen kan jag påstå att människan aldrig tidigare haft större kunskap om sakernas tillstånd än just nu. Det uttalandet kommer, givet att vår civilisation inte går under efter att detta publicerats, vara lika sant i morgon som om 1000 år.
Att vår civilisation går under ligger f.ö. i farans riktning om man nu får tro undergångsprofeterna inom miljö- och klimatgeschäftet som helst tycks önska oss tillbaka till ett primitivare civilisationstillstånd.
Om man nu som jag har tagit del av vad förevarande kunskapsmassa säger om denna önskan är tanken på katarsis intet nytt under solen. Begreppet användes redan av Aristoteles som menade att tragedin renar oss.
Man får antaga att den nya världsregeringen, som ska rädda oss från klimateländet och den myckna användningen av plastpåsar när vi svenskar handlar mat, till största delen kommer bestå av goda miljöpartister och liknande. Kanske med frk. Thunberg som världspresident och ABK som särskilt ansvarig för kulturdepartementet. Visserligen har ingen av dessa kvinnor utmärkt sig som särskilt bokligt bildade. Men opinioner kan dom bilda genom sin blotta närvaro i och utanför parlament och regeringar.
Och någonstans här kommer vi in på problemet med kunskapsmassan. Den är helt enkelt helt övermäktigt svår att hantera! Då reagerar vi människor ofelbart, och helt mänskligt, med att agera känslomässigt.
En som tagit denna princip till nya nivåer är Donald Trump, USA:s första twitterpresident. Frågan alla borde ställa sig om han kan reagera det minsta överlagt och förnuftsstyrt? Visserligen är det snart dags för omval, men att kalla vår statsminister talangfull är väl ändå att passera en klart utstakad gräns? Ingen tror väl heller att han särskilt ömmar för en brottsmisstänkt afroamerikansk rappare i svenskt häkte? Självklart har hans rådgivare i Vita huset också förklarat att den svenska statsministern, oaktat hur talangfull han än är, inte alls har möjlighet att påverka svenskt rättsväsende i denna fråga. Trump har dock förstått att sanningen är högst relativ. Självklart kom spektaklet men artisten i häktet som en skänk från ovan i kampen om fyra nya år i Washingtons träskmarker.
Svaret på frågan om hur Donald Trump kan reagera överlagt och förnuftsstyrt är, och håll i er nu, givetvis att han aldrig bör göra det! Den dagen han slutar lita på sin av stekar, pommes frites och hamburgare något runda mage är han tvärdöd som politisk kraft.
För andra, som mig t.ex., kan det gå illa om man avviker från den smala väg som vetenskap och beprövad erfarenhet stakar ut i yrkesutövandet. Slarvar jag kan farbröderna och tanterna på Socialstyrelsen bli sura och norpa yrkeslegitimationen. Jag har planen för en dylik eventualitet klar för mig. Då ska jag försöka bli klimatagitatör eller riksdagsman.
Hur ska man då som god samhällsmedborgare hantera störtfloden av informationen som sköljer över en dagligdags? Jag som har haft förmånen att för en tid vara anställd inom universitetsvärlden som adjunkt bör ju vara särskilt väl skickad att lära massorna hur rikligt kunskapsmaterial bör sovras och läras in? Men icke, någon patentmedicin finns inte. Själv har jag funnit att det är av nytta att prenumerera på mina värsta politiska opponenters tidningar. Sålunda läser jag regelbundet Proletären och SvD. Det ligger också i farans riktning att jag återupptar prenumerationen på vänsterblaskan DN. Minst en utländsk tidning bör ingå i mixen. Kanske återgår jag till Washington Post efter att ha blivit besviken på New York Times? Vidare bör man vidga sina vyer med skönlitteratur som omväxling till rena fackböcker.
Men framför allt annat. Den goda samhällsmedborgaren bör nog vara ödmjuk inför det faktum att man inte kan begripa allt och utöva försiktighet i sin idoldyrkan. Det finns gott om falska profeter både till vänster, i mitten, och till höger på den politiska skalan. En gemensam nämnare för dessa är deras tilltro till överstatligt mumbojumbo. Dom vill använda kunskapsmassan till att förbjuda och förtrycka.
Är man en äkta liberal önskar man att individen får kunskap och makt att bestämma själv!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
