Jag läste för ett tag sen HAXs – nu flera veckor gamla – inlägg om vad han ser som ett rationellt förhållningssätt till asylinvandring [1] och det har gnagt i mitt bakhuvud. Följande stycke sticker verkligen ut:
De som i någon mening definierar sig som svenskar får nog acceptera att verkligheten är om den är. Det kom plötsligt en väldig massa nya människor. Nu är de här. Inte ens Åkesson vill repatriera dem. Det är som det är. Detta är den verklighet vi har att förhålla oss till. Så låt oss då göra det bästa av situationen, med sans och förnuft.
Det här är en form av defaitism som jag har synnerligen svårt att acceptera. I en tid då invandrarhövdingarna godtyckligt kan resa barrikader på vägarna i Sveriges näst största stad, när till och med polisen öppet börjar tala om klanväldet, när sharialagar smygs in via HMF och när vänsterextremister jublar över att svenska ungdomar nu utgör en minoritetsgrupp i ett femtiotal kommuner [2] så är det inte läge för frihetens förkämpar att blotta strupen och kapitulera.
HAXs attityd kan kanske ursäktas eftersom han inte längre bor i Hübinettes supermångfalds-Sverige och därmed inte går på de svenska gatorna och kan känna in i benmärgen vad som pågår men det är en svag ursäkt, den duger inte längre. Demografi är öde, håller vi inte hårt på den här frågan så finns det ingen framtid.
När Henrik därefter går vidare till att skriva såhär:
Jag är för övrigt rätt säker på att merparten av alla invandrare är tacksamma för att slippa politiskt och religiöst förtryck. Det var därför många av dom gav sig iväg. Och jag tror att de flesta nyanlända vill att man styr upp ordningen, fixar en fungerande svenskundervisning samt ordnar fler enkla jobb som ger den det berör en fot in på arbetsmarknaden – och därmed också kontakt med det övriga svenska samhället. Människor behöver känna att de gör något meningsfullt.
Så kan jag bara säga en sak, vem bryr sig? Varför ska jag anstränga mig för att försöka integrera människor som i sin tur aldrig lyfter ett finger för att stoppa sina stamfränders kravaller eller står upp mot extremisternas krav på svenskarnas underkastelse? Varför ska jag välkomna människor som, hur städade de än är, blir kränkta som snöflingor direkt deras profet skändas? Hur berikas mitt liv av att jag acceptera människor som ger sitt tysta medgivande till böneutrop i svenska städer? På vilket sätt gynnas vi svenskar av att gilla läget?
De radikala imamerna och ortens upprorsmakarna skulle inte kunna agera utan sin näromgivnings implicita stöd. Om Rinkeby faktiskt vore packad med invandrare som inte vill leva i en MENA kultur varför ser det då ut som det gör där? Detta är, med HAXs ord, den verklighet vi har att förhålla oss till.
Det handlar inte längre om tio grabbar som inte fått tillräckligt mycket SFI och värdegrundsutbildning och som innerst inne vill dansa runt stången och dricka snaps, det vi har är ett gigantiskt demografiskt problem som kommer bli slutet på allt det vi håller kärt. Scener som dessa kommer bli vardagsmat:
Regeringen har tappat kontrollen.
Publicerat av Sverigedemokraterna Lördag 29 augusti 2020
Vill de nyanlända känna att de gör något meningsfullt så kan de för all del åka hem och styra upp sina egna länder, det vore meningsfullt! Sverige däremot styrs bäst upp av att de packar väskorna och åker hem. Det är inget personligt, vi svenskar bör bara ha andra prioriteringar än vad som händer med folken i Irak, Syrien, Afghanistan eller Somalia. En rationell applikation av The Subtle Art of Not Giving a Fuck som en populär bok lär oss.
I Sverige 2020 så är man antingen för storskalig återvandring eller så förespråkar man de facto att Sverige kommer gå under. Skattetryck, danstillstånd, systemet, legalisering av narkotika, prostitution, ja till och med internets frihet, är frågor som bleknar i jämförelse. Om återvandring inte sker så kommer Sverige inte längre existerar. Och handen på hjärtat, vem bryr sig om hur mycket eller lite jizya [3] de kvarvarande svenskarna sedan kommer betala eller huruvida internetporr är halal?
Det är inte på något sätt så att återvandring är orealistiskt, om 100 000+ människor kan ta sig hit varje år (för att inte nämna alla turister) så kan 100 000+ människor givetvis även åka härifrån varje år. Infrastrukturen finns, det är bara en fråga om incitament och vilja. Bort med bidrag, SFI, gratis lägenheter, pension, gratis advokater som driver asylärenden. Ingen mer tolerans för moskéer, totalförbud mot handel av halalslaktat kött, tältläger drivna av försvaret istället för gratis lägenheter för det fåtal som faktiskt är genuina flyktingar. Ja ni fattar, skruva igen penningkranen. En invandrare ska aldrig någonsin få frikostigare statliga förmåner än en inföding!
Richard Sörmans Tjugo teser för en svensk nationalism är en utmärkt startpunkt för ett genuint sunt och realistiskt förhållningssätt till invandring [4]. Bland dem hittar vi hur vi gör det bästa av situationen.
1. Henrik Alexandersson – Ett rationellt förhållningssätt till asylinvandringen
2. Tobias Hübinette – Det nya supermångfalds-Sverige såsom det avspeglar sig i siffror bland landets nuvarande gymnasieelever: I ett 50-tal kommuner i landet har mellan 50-100% av gymnasieeleverna numera utländsk bakgrund
3. Wikipedia – Jizya
4. Richard Sörman – Tjugo teser för en svensk nationalism
En skopa reaktionär, en skopa libertarian och ett kryddmått primitivist.
