Partierna i Sveriges riksdag är huvudsakligen socialistiska till sin läggning. Låt vara att ett av dem heter Liberalerna, socialistiskt är det likväl eftersom det tror både på statliga och överstatliga lösningar på problem som bättre kunde hanteras av civilsamhället.
Vi som befinner långt ute på högerkanten borde, tycker jag, kunna samla oss och presentera alternativ till den rådande ordningen. Eftersom vi är en ganska brokig skara människor förväntar jag mig inte att vi ska överens i alla detaljer. Men huvuddragen måste vi börja diskutera, detta är mitt bidrag.
En stat, om en sådan skall finnas, bör endast ha två huvudsakliga syften: nämligen att erbjuda människor skydd och en viss kulturell konformitet.
Om vi börjar med det senaste innebär det att medborgarna har rätt att välja och godkänna vem eller vilka som släpps in i landet. Detta innebär att statliga myndigheter som skall utreda asylskäl, rätt till medborgarskap och dylikt läggs ner. En lämplig nivå för att avgöra vem som ska bosätta sig i landet avgörs på kommunnivå. Där bör kompetens och överblick finnas för hur många, eller få, människor man kan ta emot. Jag ser gärna att en modell tillämpas där medborgare i landet utses till ekonomiska garanter för den som vill komma hit, då flyttas ett oklart statligt/kommunalt ansvar för integration till en nivå där det kan fungera. Statens ansvar i denna fråga bör enbart vara att värna rikets gränser.
Vad gäller skyddet så bör staten ansvara för landets gränser, landets försvarsmakt, polis och domstolsväsende. Allt övrigt, exempelvis sjukvård, kriminalvård, infrastruktur, sjukvård samt lägre och högre utbildning lämnas till civilsamhället att hantera.
Vanligtvis börjar alla människor som röstar på riksdagspartierna att spåra ut och koka upp redan när man säger ”En stat, om en sådan skall finnas…”. Börjar man diskutera sjukvård och utbildning har man förlorat dem. Deras socialistiskt programmerade hjärnor klarar helt inte av att hantera det klassiskt liberala paradigmskiftet.
Det är med andra ord viktigt att gå varligt fram med dessa fragila själar. Ett skifte, måste man förklara, kommer förmodligen kräva sin tid!
Det kan till och med tänkas att libertopia som vi ser det inte blir verkligt inom en oöverskådlig framtid. Kanske måste staten under lång tid, eller för all framtid, tillhandahålla någon form av övergripande ansvar för sjukvården? Kanske måste viss infrastruktur av praktiska skäl kvarstanna under statligt beskydd? Hur det nu än är med saken måste vi på yttersta högerkanten börja påverka på ett sådant sätt att presumtiva sympatisörer inte i onödan skräms bort.
Min största käpphäst är och förblir hur landets folkvalda skall väljas. Eller för att tala ut ur skägget, är allmän och lika rösträtt egentligen förenligt med ett bra folkstyre? Som det fungerar idag har vi närmast ett klientsystem. Politiker utlovar olika former av fördelar till väljarna, eller klienterna som de snarare är, under förutsättning att politikerna blir valda till olika församlingar. Resultatet kan vi skåda i det nuvarande parlamentet och regeringen. Ett sammelsurium av JÖK:ar, anmälningar till KU och avsaknad styrfart i bland annat försvarsfrågan. Värt att notera är hur den nuvarande regeringen innehåller ett parti som tycker att människors användning av plastpåsar är en så viktig ideologisk fråga att denna hantering bör straffbeskattas. Människor som röstar på ett sådant parti är totalt inkompetenta väljare!
Vi har med andra ord en grannlaga uppgift att låsa upp svenskarnas socialistiska tankebanor. Arbetet måste börja NU!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
