Idag är det 75 år sedan allierade styrkor landsteg och luftlandsattes i Normandie. På så sätt öppnades en andra front i den europeiska delen av andra världskriget. Resten är, som man säger, historia.
Jag har haft förmånen att tala med en som var med vid detta historiska tillfälle. Han tillhörde den förlorande sidan. Efter att ha lyssnat på hans berättelser om amerikansk krigsfångenskap kan man lugnt dra slutsatsen att han inte imponerades över deras hantering.
För många, har jag förstått, är det förknippat med vissa ideologiska besvär med att förstå fördelarna med invasionen. Jag har dock inga problem att inse det positiva med företaget. Att fungera som sovjetisk lydstat skulle alla gånger vara sämre än den glättiga amerikanska friheten.
Vi ska vara tacksamma för att Churchill och dom andra gubbarna planerade invasionen. Vi ska vara oändligt tacksamma för dem som i praktiken genomförde det. Risken är annars att vi i Sverige i dag inte skulle kunna fira vår nationaldag.
Man kan säga vad man vill om tiden efter andra världskriget och dagens datum. Men den som på allvar menar att länder i Västeuropa INTE haft en remarkabel välståndsutveckling för gemene man jämfört med tidigare i historien, den personen ljuger som en häst travar.
Låt vara att det finns mycket som kan göras bättre.
I Sverige måste vi börja förbereda vårt utträde ur EU. Ett projekt, numera förfuskat, som startades upp för att länder i Europa inte skulle starta fler världskrig. Kan vi inte bygga om det till ett samarbete, och det verkar inte gå, mellan fria stater istället för en ohelig överstatlig koloss måste vi bryta oss ur. Svenska världsförbättrare får finna ett annat utlopp för sin godhet än det forumet.
Vårt land kan också se till att över tid effektivt värna sitt territoriella oberoende. Skaffa en försvarsmakt värd namnet. Jag har ett bra förslag. Lämna över mer av statens ansvar till civilsamhället. Det är ett enkelt och effektivt sätt att få pengar till att betala kalaset.
Politiker i EU-parlament, kommuner, landsting, riksdag och regering kan börja stå för öppenhet och ärlighet. Alla som är folkvalda måste begripa att dom är där dom är för att valmanskåren valt dem. Eller på vår nåder, vilket är det uttryck jag föredrar. Sluta dribbla med er inställning till vad vi som väljare ska få veta och inte veta. Hantera våra skattepengar som vore det en dyr vas från Ming-dynastin, med yttersta försiktighet. Då kanske ni skulle få uppleva den märkliga stolthet man känner när någon behandlar en med respekt.
När det gäller invandring och integration måste vi komma överens om vad som är problemet innan vi hittar lösningen.
Jag tycker att problemet är antalet och kulturskillnader. Många kostar mer pengar än vad färre gör om dom inte kan anställas och betala en del av lönen i skatt.
Kulturskillnader hindrar integration i ett modernt västerländskt samhälle. Visserligen är jag kulturrelativist, men grundläggande kontrakt måste kunna skrivas.
Exempelvis att kvinnor deltar i samhällslivet på samma villkor som män. Vi har religionsfrihet, detta innebär också frihet från religion. Oavsett varför man begår kriminella handlingar så straffas man för den kriminella handlingen. Man ger attan i att trakassera/hota/misshandla blåljuspersonal. Att man upplever social utsatthet är inget skäl till brottslighet. Har man möjlighet därtill så jobbar man flitigt, alternativt försöker på alla sätt och vis skaffa sig ett jobb. Barn och unga ska studera i sitt anletes svett.
Men på Sveriges nationaldag har man rätt att ta det lite lugnare. Har man lust kan man med stolthet fira dagen. Den som är tvungen att jobba rekommenderas köpa fikabröd eller tårta till kaffepausen. Att ta en fika på jobbet får betraktas som en svensk kulturinstitution.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
