Jag och Fredrik Reinfeldt, den sammetsögda förra moderatledaren, delar åtminstone en avgörande egenskap med en VHS-kassett.
Vi är båda obsoleta. Omoderna helt enkelt, i viss mån icke önskvärda.
Trots att vi båda står långt ifrån varandra politiskt, karln är ju att betrakta som socialist, har vi ytterligare en sak gemensamt. Vår aversion mot Donald Trump.
Men där tar likheterna slut. Någon måtta får det vara på moderatkramandet!
Fredrik Reinfeldt är aktuell med en bok om årets presidentval i USA och låter sig nådigt intervjuas i SvD. Jag läser att den värld han tror på är hotad.
Detta är givetvis glada nyheter för varje renlärig klassisk liberal. Om Reinfeldts socialistiska idealtillstånd riskerar att gå under finns det utmärkta möjligheter att det samhälle som står för dörren innebär en renässans för individuell frihet och frihet från statligt och överstatligt förtryck.
Tyvärr får vi nog konstatera att Reinfeldt är ungefär lika snett ute som när han yrade om att vi skulle öppna våra hjärtan. Han har helt enkelt gravt missbedömt vad hr. Donald Trump har möjlighet att åstadkomma.
Visserligen får många människor något drömskt i blicken när de talar om honom, trumpeten, eftersom han framstår som en ”strong man”. Det verkar ju vara så att många människor, inte minst bland Donalds väljarbas i USA, förknippar högljudda one-liners och osorterad etablissemangskritik med starkt ledarskap.
Vad de flesta glömmer att ta med i beräkningen är att USA på alla sätt och vis är ett extremt polariserat land från första början. Sprängfyllt med rasmotsättningar, klassmotsättningar och ekonomiska avgrundsskillnader. Det kan ingen vid sina sinnens fulla bruk skylla Donald Trump för.
Men centralbyråkratin är stark både nationellt och delstatligt. För övrigt består USA av 50 delstater, ett federalt distrikt och flertalet självstyrande områden. När Reinfeldt vräker ur sig att USA riskerar att förvandlas till en diktatur ägnar han sig åt vänsterns favoritfantasi. Den används flitigt för att skrämma folk till lydnad!
Sedan det kalla kriget snyggt och prydligt avslutades av en man med kunskaper om det politiska hantverket, Ronald Reagan, har USA i mångt och mycket befunnit sig i en nedgångsspiral. Absurt nog beror det kanske på att Reagan lyckades med konststycket att rusta dåvarande Sovjetunionen sönder och samman. USA förlorade en mäktig fiende och därmed också sitt egentliga existensberättigande som garant för Pax Americana.
Det har ju visat sig betydligt svårare att införa demokratiska samhällssystem i mellanöstern än att få Ryssland att åtminstone bli en slags pseudodemokrati.
Till Donald Trumps stora insikter måste faktiskt räknas att han begripit det enkla faktum att världen faktiskt måste ta något litet ansvar själv. Därav hans princip om ”America First”. Låta vara att han inte är den första amerikanska president att förespråka en sådan tingens ordning. Vad Donald Trump gjorde var att plocka upp en gammal princip, damma av den, och kasta den rakt i ansiktet på ett förskrämt gäng slentrianglobalister som inte ville växa upp och hantera sin omvärld.
Inte undra på att Fredrik Reinfeldt tycker den saken är obehaglig. Det innebär i praktiken att lokala småpåvar som han och hemska tanke, (det tycker t.o.m. jag) Löfven, står med svarte Petter i hand och tvingas fatta obehagliga beslut om att skicka svenska soldater att dö när våra intressen hotas runt om i världen.
Med andra ord, i förlängningen blir det betydligt mer ansvarsfullt att inneha politiska ämbeten om Pax Americana upphör att existera såsom vi känner det.
Fundera gärna en stund på vad det betyder för svenska politiker som inte ens kan garantera kontrollen över svenskt territorium!
Sverige skulle givetvis rasa som moralisk stormakt om vi var tvungna att rätta upp läget med vapen i hand istället för missriktad ekonomiskt bistånd och obskyra plastpåseskatter som införs för att lära världen att veta hut.
Istället för att exportera viktigpettrar till underåriga flickor, via segelbåtar på oceanerna, skulle det skickas inte fullt så unga militärer via koldioxidproducerande flygmaskiner kors och tvärs över världen att slakta och slaktas. Ungefär som USA gör till denna dag.
Då lär det det finnas tillfällen för statsråd av olika slag och partitillhörigheter att stå och gråta i televisionsapparaterna!
Absurt nog finns det möjlighet att Donald Trump lyckas ena USA i kampen mot en ny gemensam fiende. Då talar vi om Kina.
Givetvis under förutsättningen att Trump får fortsatt förtroende att bebo Vita huset efter höstens presidentval.
Trots allt är det så att Kina egentligen bara har två avgörande fördelar över USA. Sitt politiska system där all makt är samlad hos det styrande kommunistpartiet och den överlägsna folkmängden.
På alla andra områden är USA dem överlägsna och redo att ge Kina en match.
Vidare kan jag konstatera att Donald Trump är den av oss som är minst obsolet, rentav modern. Han har samma principiella kunskapsrelativa förhållningssätt till sin omvärld som vilken vänstertomte dom helst. När andra frågar sig varför? undrar han varför inte?
För Donald är ingenting omöjligt. Vare sig det gäller bygga murar eller sluta grandiosa fredsavtal. Han skjuter ständigt från höften eftersom korselden från alla håll och kanter är massiv. Förvånansvärt ofta lyckas han också träffa rätt.
Ytterligare en god egenskap måste jag passa på att tillskriva honom. Han personifierar verkligen den borne högerpopulisten och talar till sina väljare på ett sätt de förstår. Huruvida det kommer rent naturligt eller är noga uträknat kan inte jag bedöma.
Om det vore så att han kunde lämna administrationen till dem som begrep att administrera och själv ägnade sig åt att vara visionär och ledare skulle jag rent av tycka om honom. Men det är nog för mycket begärt av en man med trumpetens grunda självinsikter.
Reinfeldt i sin tur får gärna fortsätta tjäna storkovan på olika skumma styrelse- och konsultuppdrag. Han politiska villfarelser och dimmiga ideologiska vänsterglobalistiska ståndpunkter har Sverige och världen fått alldeles nog av!
Här kan läsare födda efter 1990 läsa mer om VHS.
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
