Det ständiga spörsmålet om gränsernas öppenhet är extra intressant att fundera på såhär i juletid. Högtiden anses ju, med viss rätt, falla tillbaka på ett slags kristet kärleksbudskap. Sålunda skall man vara god, glad och givmild. Och något godare och mer givmilt än att ge skydd åt världens förtryckta massor får man leta efter!
Fast kanske ska vi som framlever våra liv i den nordliga europeiska randstaten Sverige vara ännu gladare över det faktum att vi just ligger så långt norrut. Samt, icket minst, att vårt land tillsammans med Norge utgör en skandinavisk halvö som till myckenhet är omfluten av vatten.
För detta har dock mer socialistiska delar av befolkningen kompenserat ordentligt genom att med glatt mod och dådkraft utmåla Sverige som ett himmelrike på jorden, och generöst välkomna allsköns olika typer från världens alla hörn. Under dom senaste åren företrädesvis individer med en, ur svensk synpunkt sett, kraftigt avvikande kultur och religion.
I princip kan nog vem som helst, även klassiska liberaler som jag, förstå varför människor drar från relativt usla liv i länder som är soptunnor, till ett mycket bättre här i Sverige.
Men där socialister försöka jämka, omfördela och integrera så säger jag och mina partikamrater nej till bidragsmigration. Vi tror inte heller nödvändigtvis på tanken att sakerna löser sig av sig själva bara för att vi avskaffar staten som den ser ut idag och öppnar gränserna helt och hållet.
Visserligen kan man teoretiskt tänka sig att det sker en viss sanering av flyktingströmmarna om det inte utgår kravlös bidragsförsörjning så fort man sätter sin fot på svensk jord. Kanske, men bara kanske, skulle till och med de av den vänsteristiska febern gravast anstuckna lugna ner sin multikulturella iver om dom helt ur egen ficka var tvungna att garantera migranternas uppehälle.
Mot detta talar dock att ett land som inte har kontroll över sina gränser och territorium faktiskt upphör att fungera. Vi som kallar oss svenskar, en pytteminoritet, kommer snart vara totalt utraderade som kultur. Sannolikt kommer staten i sin helhet falla sönder. Vi kommer fortfarande ha en armé i landet. Men den kommer med all säkerhet vara från något annat land.
Om man, som jag, inte är särskilt intresserad av den kulturella identiteten finns det andra aspekter att fundera över. En av dessa är kriminalitet.
Ett scenario kan ju vara att vi genom högre makters ingripande inte ockuperas av främmande makt. Vi har ju ingen olja att hämta upp ur varken mark eller Östersjön. Men som ett resultat av tidigare försyndelser och oförmåga att repatriera kriminaldårar inte bara fortsätter, utan ökar, skjutningar och bombdåd i vårt lilla land. En verksamhet som ivrigt understöds av entreprenörer som verkar över de öppna gränserna. Poliskåren, som redan nu dignar under en rutten organisation med suboptimalt ledarskap, når en kritisk massa av genuscertifierade lattesnutar som egentligen inte klarar sina skjutprov med någon reda. Vad händer då?
Den som tror att socialnationalistiska åsiktsströmningar firar triumfer idag har inte sett början på eländet. Då, om inte förr, kommer nog tankarna på att skicka in militär i så kallade ”utsatta områden” att återaktualiseras. Vidare får staten incitament till allsköns inre övervakning av datatrafik, avlyssning av telefontrafik, övervakningskameror i alla gathörn och sociala poängsystem likt det kineserna experimenterar med.
Risken finns alltså att öppna gränser kommer sluta lika illa som ett tänkt experiment med fri sprit och bredare trottoarer. Det senare scenariot är för övrigt gravt socialistiskt. Ingenting kan nämligen vara helt fritt, både sprit och trottoarer kostar. Men det kommer vara bråda tider för landets sociala myndigheter och sjukvården. Kostnaderna för samhället och skattebetalarna blir till slut ohållbara.
Precis som fri sprit och bredare trottoarer är öppna gränser en tanke som faller på sin egen orimlighet, även om vi så gärna vill hjälpa människor som lever i relativt stor fattigdom och under förtryckande härskare.
Politik är i grund och botten konsten att välja och prioritera rätt. Är man klassiskt liberal önskar man på effektivast möjliga sätt lägga sig i människors liv så lite som möjligt. En del av detta är att se till att upprätthålla effektiva gränser till landet. Vi tycker inte att salafister och andra uttryck för förtryckande religioner och ideologier har en naturlig plats i Sverige. Spriten för vem som helst tillverka och köpa, bredden på trottoaren bestämmer markägaren utan statliga påbud.
Där har ni något att fundera på medans ni griljerar julskinkan!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
