Det är väl knappast vad gemene man förväntar sig att undertecknad ska säga. Men pseudoLiberalernas partiledare, Nyamko Sabuni, framstår i Sveriges Radio Ekots lördagsintervju som verklighetsförankrad och sund!
Hon medger att det är väljarna som bestämmer vilka partier som sitter i riksdagen.
Låt vara att hon kallar SD för extremister.
En sådan syn på sakernas tillstånd bevisar enbart att hon väljer att bortse från det faktum att SD:s rötter står att finna hos S som det var på 1940-talet.
För övrigt ingår det väl i den omöjliga så kallade liberala värdegrunden hon säger sig stå för att säga så. På något sätt måste hon ju enligt den, vad jag begriper, vara snart sagt alla till lags.
För övrigt tycker jag att Sabuni fått ta oförtjänt mycket skit från sina företrädare på posten, Maria Leissner och Bengt Westerberg.
Gamla tanter och gubbar kan med fördel hålla snattran i riksmedia när den tjänstgörande partiledaren försöker navigera sig fram i ett helt nytt politiskt landskap.
Sabuni har inte som Westerberg möjligheten att förakta demokratin och resa sig upp ur soffor när misshagliga politiska opponenter dyker upp.
Major Björklund har däremot förtjänstfullt hållit snattran från sin nyupprättade kommandopost på Via Serchio, 9-11, Roma.
En som aldrig håller tyst är Carl Bildt. Senast på årsdagen av nazitysklands invasion av Danmark och Norge påstod Calle att Sverige skulle gett nazisterna något att bita i. Vilket med rätta gav upphov till ont blod hos våra västra broderfolk.
Till Danmark och Norge framför jag våra djupaste ursäkter över Carl Bildts bristande sociala kompetens och knapra verklighetsförankring. Vi konstaterar att han av en amerikansk ambassadör omnämndes som medium size dog with big dog attitude.
Vi bjuder på ölen när gränserna öppnar upp!
Stefan Löfven, vår statsminister och käre ledare, fortsätter med oförminskad styrka att bete sig som ett ständigt pågående haveri av episka proportioner.
Han är inte bara enväldig uttolkare av vad eller vilka som hotar demokratin. Han begriper också att berätta för en andlös befolkning om Vänsterpartiets benhårda demokratiska reflexer.
I det första fallet hotar förändrat presstöd och och sänkt stöd till folkbildning, samt givetvis SD, demokratin.
I det andra fallet kan Nooshi Dadgostar sitta lugnt i båten, men uppenbarligen inte i ett organiserat regeringssamarbete, eftersom Vänsterpartiet inte har något historiskt bagage alls att släpa på. På sin hemsida konstaterar V att man är ett svenskt socialistiskt och feministiskt parti på ekologisk grund.
Vi som är läskunniga och gör annat än att skåda reklamfinansierade tarvligheter, exempelvis genom att studera 1900-talets historia, drar helt andra slutsatser om partiets bakgrund.
Annie Lööf, chef för ett parti som utan att tveka utser en man till årets kvinna, fortsätter kampen för den centristiska myshögen precis i mitten av svensk politik. Givetvis utan ordentlig markering vänsterut mot V, men med ordentligt avstånd till SD.
På Twitter uttalar hon sig, bildbyline med munskydd på, om det allvarliga läget i smittspridningen, vården ligger nära bristningsgränsen.
Hårda bud med andra ord! Ska vi gissa att den centristiska myshögen i mitten av svensk politik, med stöd av V, kommer lägga skarpa förslag om att förstatliga vården i sin helhet när det värsta av dödsmördarepidemin blåst över?
Allt blir det ordning och reda på, nämligen, när staten får lägga sin näsa i blöt. Fråga bara Nooshi Dadgostar, hon vet nog!
Ulf Kristersson från Moderaterna skriver i DN om så kallad integrationspolitik.
Så är det nämligen att Sverige tar in så pass mycket folk från annorlunda kulturer att man inte kan förvänta sig att de naturligt passar in i vårt samhälle.
Då kan man ju tycka att de inte borde komma hit alls. Kan man inte fungera någorlunda friktionsfritt på ett naturligt sätt kanske man ska söka sig till sina likar istället?
Vad är det annars som säger att politiker kan göra sig till uttolkare av vad som är lämplig integration? Är man ordentligt integrerad om man gillar feminism eller längtar till älgjakten?
Många frågor blir det. Varken Ulf eller någon annan politiker sitter inne med svaret!
Stackars Ebba Bush i Kristdemokraterna sliter på med sina husaffärer och får också utstå oförtjänta påhopp av MP. Nu senast för att Ebba anser att kvinnor behöver makt, inte pekpinnar.
MP anser nämligen att i princip alla kvinnor, möjligen förutom dem som är representerade i MP:s högsta ledarskikt, är erbarmliga och plågade stackare. Ständigt utsatta för den repressiva patriarkala förtryckarapparaten.
Kan inte valhenskåren vara snäll och vänlig att förpassa Miljöpartiet till historiens skräphög. Hederligt folk har fått nog av dem nu!
Jimmie Åkesson, Sverigedemokrat och kryptosocialist, är hur som helst vaksam i migrationsfrågorna. Det ska han ha all heder av, pojken!
Problemet som Jimmie har är att bejaka opinionen i sitt eget parti och samtidigt framstå som någorlunda putsad inför de andra partierna. Jag kan tycka att han hans tålamod är beundransvärt.
Kanske lyckas han ta sig ända till målsnöret och få en plats vid köttgrytorna i regeringskansliet? Hysteriskt kul och spännande, åtminstone för ett kulturkonservativ högerspöke som undertecknad, vore om han fick bli kultur- eller utbildningsminister!
Tänk att få uppleva det ögonblick i världshistorien när oxdansen införs i den statliga läroplanen!
Miljöpartiets bråkrör Per Bolund uttalar sig om Bromma flygplats framtid i Dagens Industri; Det är högt tryck på järnvägtransporter och lågt tryck på flyg. Det måste vi ta i beaktande.
Med andra ord kan man konstatera att MP kom in i riksdagen på grund av säldöd. Bromma flygplats öde kan beseglas av att människor dör.
Ett parti som inte kan åstadkomma några varaktiga avtryck i verkligheten utan att det är resultat av säl- eller människodöd ska man per definition akta sig för att lita på!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
