Den stora snackisen bland folk som borde begripa bättre är att en man vid namn Bindefeld fyller 60 och håller stort kalas.
Tydligen är karln någon sorts festfixare och PR-geni. Alla begriper ju, tydligen alla utom undertecknad då, att han är någon form av makthavare i ankdammen som kallas Kändissverige.
Sålunda slås det på stort på riktigt! Karln chartrade tydligen ett plan och flög ner gräddan av det yttersta landet kunnat mäkta med att producera inom underhållning och politik till partyt ifråga. Säkert slank det med storheter inom andra branscher också. Iallafall så blev det liv och kiv om saken.
Aftonbladets Lena Melin, vänstertänkare i Aftonbladet, kallar resenärerna för ”små människor”. Hennes tankar om spektaklet är för övrigt av en så ytterst djup karaktär att dom placerats bakom betalvägg på Aftonbladets nätupplaga. Att opinionsbildande socialism placeras bakom betalvägg borgar förmodligen för att den är ytterst kompetent.
I DN noterar jag att en professor undrar om spektaklet kan vara mutbrott. Den som lever får väl se om man i framtiden ger särskilda skattelättnader till PR- och festfixarbranschen.
Vilka är då dessa ”små människor” som Lena Melin så upprört talar om? Där hittar vi till exempel partiledarna EBT, Sabuni och Kristersson. EBT var för övrigt så het på gröten, kanske i sin iver att framstå som en ”lite farlig flicka”, att hon skippade debatten om regeringens budget (booooooring) och lät selfie-fotografera sig med Carola Häggkvist (sångfågel) på väg till det chartrade planet.
Sabuni, nybliven partiledare i pseudoliberalerna, meddelar lite tjurigt att hon minsann blev bjuden på festen innan hon blev vald till chef över det borttynande partiet. Dock exercerade hon tillräcklig sinnesnärvaro för att, som Kristersson (M), sitta igenom budgetpinan innan hon for på fest.
Tyvärr, för en hardcore klassisk liberal som undertecknad, stannar Lööf kvar i Sverige i akt och mening att debattera gängvåld. Förmodligen tar hon en kalkylerad risk att inte dra iväg och nätverka (för det är väl det man mer än något annat sysslar med på den nivån) utan räknar kallt med att något nytt tragiskt våldsdåd inträffar som hon snabbt kan fördöma.
Föga förvånande, och till Lena Melins stora förtret, rullar livet på i Sverige. Inte helt friktionsfritt givetvis. Men det rullar på.
Jag kan till och med tycka att det fungerar så pass bra att även Lööf kunde packa väskorna och dra till Israel och skaka dom lurviga en dag eller två. Synd är det också att inte statsministern bjöds med. Den karln skulle verkligen behöva lite skoj efter pinan att behöva ge efter för (C) och (L) i budgettjaffset. Helt säkert tycker nog Löfven att civilminister Shekarabi kunnat dra till ett varmare ställe, istället har ungtuppen mage att utmana sin chef med ett niopunktsprogram på Facebook. Tydligen skriver han ”som socialdemokrat”, pojken. Det känns lite märkligt att han behöver klargöra det faktumet! Brukar han skriva som kommunist eller moderat annars?
Kanske borde också Shekarabi behöva festa loss och slappna av? För att slippa den, förmodligen oerhörda, press han har på sina unga axlar som som civilminister och socialist.
Själv har jag ännu inte nått upp till dom höjder som krävs för att bjudas på dylika tillställningar. Vilket, då jag är närmast folkskygg, passar mig utmärkt. Till födelsedagsbarnet säger jag grattis! Nästa gång kan du väl fira med en seglats jorden runt. Hyr ett gäng segelbåtar och ta med dig alla partiledare för en årslång resa så vi slipper ha dem här i Sverige!
Frihetlig sinnad men ofri i praktiken. Mitt motto är: ”Gör din plikt, kräv din frihet”. Till vardags sysselsätter jag mig inom den privata delen av Sveriges hälso och sjukvård, på så sätt undviker samhället ytterligare en som springer omkring på gator och torg och ställer till ofog!
